Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    I dag finns det inte längre någon öppenpsykiatrisk mottagning på Hisingen med sina 144 000 invånare. Situationen har därför försämrats ytterligare för de Hisingsbor som är i behov av psykiatrins stöd, skriver debattören.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Debatt: Psykiatrin på Hisingen på väg att raseras

    Som områdeschef på Försäkringskassan på Hisingen upplever jag och mina medarbetare stark frustration över situationen inom psykiatrin för personer med psykisk sjukdom. De hamnar ofta i kläm så att en rehabilitering omöjliggörs, skriver Eva Svensson.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Kim (som egentligen heter något annat) har två psykiatriska diagnoser, är 20 år och remitterades i januari från subspecialiserad psykiatrisk enhet till allmänpsykiatrin på Hisingen. Under våren planerade Försäkringskassan och vårdpersonal för hans vårdbehov och arbetsrehabilitering. Framtiden såg någorlunda ljus ut.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Några månader senare lades denna mottagning ned.

    Tiden gick och Kim fick inte kontakt med någon läkare som kunde skriva ut de mediciner som tagit slut och är nödvändiga för att han ska klara den påbörjade arbetsträningen.

    Han fortsatte att – på flera håll – söka kontakt med läkare, nu också för att få det nödvändiga utlåtandet för förlängd aktivitetsersättning. Det visade sig omöjligt. Inte heller försäkringskassan eller Kims kontaktperson lyckades få vare sig läkarkontakt eller någon form av besked.

    Kontaktpunkten, som är psykiatrins gemensamma telefonväxel, meddelade Kim under hösten att han står på kö för en läkartid ”någon gång under 2014”. Kim mår dåligt, är förtvivlad och riskerar att misslyckas med sin arbetsträning.

    I dag finns det inte längre någon öppenpsykiatrisk mottagning på Hisingen med sina 144 000 invånare. Har vi råd, såväl moraliskt som ekonomiskt att försämra ännu mer för människor som Kim? Det handlar om mänskligt lidande och ett gemensamt ansvar.

    Stark frustration

    Som områdeschef på Försäkringskassan på Hisingen upplever jag och mina medarbetare stark frustration över situationen inom psykiatrin för personer med psykisk sjukdom – kanske en av de mest utsatta grupperna i samhället. Som i Kims fall handlar det om att sjuka inte får tid hos läkare eller att läkarbytena är så många att kontinuitet och rehabilitering omöjliggörs.

    Forskning inom området visar också att rehabiliteringsåtgärder ska sättas in så tidigt som möjligt i ett sjukfall för att återgången till arbete ska lyckas. Detta innebär att det har blivit ännu viktigare för den som är sjuk att vi som finns runt honom eller henne har ett väl fungerande samarbete, både med personen och berörda aktörer emellan.

    Optimalt samarbete

    Försäkringskassans arbete innebär att vi betalar ut ersättning och stöttar och samordnar resurserna runt den som är sjuk för att personen ska kunna återgå i arbete. Försäkringskassans uppgift är inte att rehabilitera personen tillbaka till arbetslivet utan i stället att aktivt arbeta med att samordna de aktörer som behövs för att rehabiliteringen och återgången ska bli så bra som möjligt för den sjuke. Själva rehabiliteringen sköts av andra aktörer, till exempel sjukvården, arbetsgivaren och arbetsförmedlingen.

    Praktiskt innebär det att vi tillsammans med sjukvården, arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen och kommunen bygger upp olika kontaktvägar för att samarbetet oss emellan ska bli optimalt. Bland annat har Försäkringskassan handläggare utplacerade på flertalet vårdcentraler på Hisingen en eller ett par dagar i veckan, och tidigare fanns vi även på Öppenpsykiatriska mottagningen på Hisingen.

    Samtidigt som företrädare för Försäkringskassan diskuterade med ansvariga tjänstemän och politiker på Hisingen om hur samarbetet skulle kunna utvecklas för personer med psykisk sjukdom fördes diskussioner – på annat håll – om att öppenpsykiatrin skulle flyttas från Hisingen. Trots våra försök att föra en dialog om hur den praktiska verkligheten då skulle förändras för patienterna – och vårt samarbete – har verksamheten flyttats. När förändringar genomförs utan att myndigheter talar med varandra om följderna går samverkan om intet och medborgarna blir lidande.

    Ytterligare försämrats

    I och med flytten har situationen försämrats ytterligare för de Hisingsbor som är i behov av psykiatrins stöd. Det handlar om personer som inte vet vart de ska vända sig, som inte får vare sig läkartid eller de mediciner de behöver.

    Den framgångsrika verksamhet Försäkringskassan bedriver tillsammans med samordningsförbundet Delta, för att personer med aktivitetsersättning ska kunna komma tillbaka till arbetslivet, har handlat om närhet, trygghet och kontinuitet – något vi kunnat hålla högt inom samverkans ram. Flytten av psykiatrin riskerar att kullkasta detta för Hisingsbon lyckosamma arbetssätt.

    Eva Svensson

    områdeschef FC Göteborg Hisingen, Försäkringskassan