Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Debatt 31/3 Ta vara på kunskaperna från storstadssatsningen

    Den statliga storstadssatsningen har på många sätt varit till nytta för de utsatta områdena. Men de ursprungliga målen var orealistiska och som strategi för att angripa segregationen räcker den inte till, skriver Anders Törnquist som utvärderat satsningen i Göteborg.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Den summering av utvärderingen av storstadssatsningen i Göteborg som publiceras i dagarna visar att de 345 miljonerna oftast har kommit nytta men inte alltid på det sätt som avsågs. De övergripande målen har till exempel inte uppnåtts. Och det långsiktiga resultatet återstår fortfarande att bedöma.
    Vad är det då man fått för pengarna i Göteborg?
    Gårdsten och Hjällbo, har blivit attraktivare stadsdelar om man ser till sådant som boende brukar bedöma som viktigt. Områdena har snyggats upp och byggts om, deras centra har rustats upp och fyllts med innehåll och lägenhetsbeståndet har förändrats. Fastighetsförvaltningen har förbättrats. Det har hänt mycket i de här stadsdelarna och storstadssatsningen har varit en del i denna utveckling. Den har samverkat med de nybildade bostadsföretagen även om det är företagen som står för mycket av innehåll och kontinuitet i förändringarna.
    Det är tydligt att tillfälliga satsningar, som ju storstadssatsningen trots allt har varit, måste knyta an till mer bestående strukturer för att få genomslagskraft.
    Inom skola/språk har alla stadsdelarna på ett likartat sätt genomfört kompetenshöjande utbildning för lärarna och projekt för att höja läsintresset för barnen. Bådadera ses i utvärderingen som klara framgångar: läsintresset har höjts, bokutlåningen har ökat och kunskapen om språk, språkinlärning, språkanalys har ökat bland lärarna.
    Nya kunskaper och nya metoder har kommit till användning, kopplingen till den ordinarie verksamheten har fungerat, det finns en struktur att falla tillbaka på. Spridningen av dessa erfarenheter och kunskaper till andra elever med liknande behov blir ett mått på en lyckad satsning.
    Trevande inledning
    Inom arbete och sysselsättningsområdet är inledningen trevande med felsatsningar och svårigheter att komma igång. Förmodligen fanns det en rakare väg - det var först när de knöts närmare till socialtjänsten (och behovet att minska socialbidragen) som det blev tydligare resultat. Totalt har drygt 1 500 kommit i arbete eller utbildning.
    En tydligare framgång är projekten där bostadsföretagen i Hjällbo och Gårdsten tillsammans med arbetsförmedlingen och storstadssatsningen rekryterat, utbildat och också anställt lokalt eller genom lokala kontakter. 900 nya arbeten redovisas här.
    Arbetslöshet är annars, liksom bristande språkkunskaper, ett generellt problem i samhället som knappast kan eller skall hanteras lokalt. Det finns en risk för en inlåsning och en stigmatisering av problemen.
    Ser vi till demokrati, deltagande och information är direkta resultat svåra att mäta. Men ovedersägligen har det svenska majoritetssamhället flyttat närmare invånarna i de utsatta stadsdelarna genom att det upprättats en organisation i de fyra områdena som tillvaratar deras intressen.
    Varifrån kommer då det efterhängsna talet om misslyckande som följer storstadssatsningen? Ett av skälen är förmodligen politiskt retoriskt. De övergripande målen om tillväxt och minskad segregation var inte realistiska. Storstadssatsningen är i jämförelse med dessa ett misslyckande. Det här är en välkänd och ofta upprepad sanning.
    I Göteborg är det fortfarande de fyra stadsdelarna som var med i storstadssatsningen som ligger sämst till i statistiken över segregationen. Integrationen har knappast ökat i Göteborg. Och kopplingen mellan tillväxten och storstadssatsningen har hela tiden varit svag.
    Är då misslyckandet totalt om man ser till de övergripande målen? Antagligen inte. De framgångsrika insatser som gjorts inom till exempel skola/språk eller för attraktivare stadsdelar bör långsiktigt sett ha en integrerande effekt.
    Men som strategi för att angripa samhälleliga strukturella problem som segregation och tillväxt måste nog storstadssatsningen ses som misslyckad. Målen var för höga och felaktigt ställda och resultatet kunde inte bli annat än negativt.
    Storstadssatsningen har på många sätt varit till nytta för de utsatta områdena. Om den skall kunna bedömas som lyckad beror mer på om lärdomarna av den tas tillvara och läggs till grund för framtida satsningar, än på en jämförelse med ursprungliga mål som i efterhand verkar orealistiska.
    Långsiktighet
    Ett av honnörsorden i storstadssatsningen är långsiktighet. När nu pengarna är slut skall storstadspolitiken ändå fortsätta i de ordinarie "rören", erfarenheterna skall tas tillvara men inga pengar skall särskilt gå till de utsatta områdena. Det här fungerar möjligen inom arbete och skola där det redan finns institutioner. Men det fungerar definitivt inte inom det som i storstadssatsningen kallats lokal utveckling. Här finns inga "rör", inga starka intressenter, ingen tvingande lagstiftning men väl starka, oftast negativa marknadskrafter.
    Och här finns behov av långsiktighet, av ett stöd till de krafter som arbetar för en bättre miljö, mer inflytande, större trygghet, bättre information och fler kontakt-ytor. I alla fall så mycket pengar att goda idéer har en chans att leva vidare, att kontakter kan fortsätta att utvecklas och att goda sociala processer inte stoppas.
    I den fortsatta storstadspolitiken har vi ännu inte sett hur detta skall gå till. De "rör" som understödjer lokal utveckling saknas och då saknar politiken också trovärdighet som en fortsättning till den storstadssatsning som visserligen på många sätt dödförklarade sig själv men som också levde, om än ett annat liv än det avsedda.