Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Gathenhielmska

Bild: Bilder: Christer Olofsson

De bor mitt i Gathenhielmska

Bostad Bland träkåkar och trädgårdar står tiden stilla. Att komma in i Gathenhielmska reservatet är som att besöka en annan värld. Och det lilla området i Majorna är långt ifrån dött. I den genuina gamla miljön bor fortfarande folk.

Rena rama oasen. Grön och prunkande breder den ut sig och är till glädje för många. Under ett av de väldiga kastanjeträden söker ett tätt sammanslingrat par skugga medan de solindränkta gräsmattorna befolkas av tonårstjejer och andra. På bänkar sitter glassätande flanörer medan några barn stojar på en liten lekplats.

Vi befinner oss i Söderlingska trädgården, på hörnet av Allmänna vägen och Djurgårdsgatan i Majorna. Ett litet rekreationsområde som även rymmer två äldre röda träkåkar som fungerar som bostäder. Men det är nog inte många medvetna om.

Lyckades byta till sig lägenheten

- Det är lite speciellt att bo här. Ibland sitter det fullt med folk på gräsmattan precis utanför köksfönstret. Å andra sidan gör trädgården att lägenheten känns större än vad den är, säger Madeleine Källvenius i Härbärget, den större av de båda fastigheterna.

Här bor hon sedan april 2010 tillsammans med Johan Flink och deras dotter Saga, i bottenvåningen som utgör en trerumslägenhet på 58 kvadratmeter. Inte stort men ändå tillräckligt för den lilla familjen.

- Vi hade en fin lägenhet i Mölnlycke, nästan nybyggd i en landetidyll, och ville flytta in till stan. Vi gav oss in på bytesmarknaden och hittade den här. Fast först visste vi inte att lägenheten fanns i parken utan trodde att den låg på andra sidan gatan, berättar Johan och tillägger att de först knappt trodde det var sant.

Utsikt över landshövdingehus

Han sätter på kaffe i det lilla köket och visar runt i bostaden. Sovrummet rymmer en väl tilltagen dubbelsäng och erbjuder en ståtlig vy ned över parken. Den genuina känslan förstärks av den stilfulla raden landshövdingehus i kvarteret S:t Göran längs Djurgårdsgatan.

Dessvärre är den vackra gamla kakelugnen igensatt och får blott fungera som prydnadsmöbel. Det gäller även den som finns i vardagsrummet, en liten sällskapsyta som domineras av en rejäl schäslongsoffa som får sällskap av sekretär, bokhylla och en liten teve. På en vägg hänger ett par akustiska gitarrer.

- Om det finns några nackdelar med att bo här? Kanske att det är lite svårt att städa i en gammal kåk. Det finns mycket vinklar och vrår. Men vi är jättenöjda och ska inte göra så mycket med lägenheten. Bara måla om taken och fixa till lite hål i väggarna, säger Johan och gläntar på dörren till Sagas rum.

Duschrum i garderoben

Där finns en liten säng och mängder av leksaker. Samt en ganska udda lösning. En garderob har nämligen byggts om till duschrum, mycket praktiskt då sådan lyx inte fanns i huset från början. Som tvättstuga används en bod som låter Härbärget växa ihop med grannkåken Gloriana.

- Majorna är världens bästa stadsdel. Och parken en av stans finaste mötesplatser. Det var faktiskt jag som föreslog att en del av den skulle användas som uteservering, säger grannen Jan Cederlöf som bott i Gloriana i cirka 25 år.

Han är vitskäggig och klädd i ljusa sommarkläder. Slänger en blick på grusplanen med bord och stolar, mittemot kaféet på hörnet av Allmänna vägen. Som så ofta under vår och sommar är den full med folk som låter sig väl smaka i de vackra omgivningarna.

Och alldeles i närheten finns betydligt mer att se. Söderlingska trädgården och de bägge husen ingår nämligen i Gathenhielmska reservatet, ett bevarat område med äldre små friliggande trähus som ger en inblick i hur det kunde se ut i Majorna under 1700- och 1800-talet. Byggnaderna har fungerat som enkla bostäder för sjöfolk och varvsarbetare och fått stå tämligen oförändrade sedan de uppfördes.

Frigga, Gavanna och Lilla Klämman

Vi promenerar ut på Allmänna vägen som en gång i tiden utgjorde förbindelsen mellan Klippan och Göteborg. Viker in mellan två gula hus på den smala Pölgatan och vandrar vidare på den knaggliga kullerstenen. Det sluttar lätt uppåt, vi passerar små välskötta trädgårdar och skeva faluröda träkåkar, med fantasieggande namn som Frigga, Gavanna och Lilla Klämman. Äldst av alla är Gilgal som byggdes kring år 1700.

Inte en människa syns till, det är tyst och lugnt och känslan är att som att komma in i en annan värld. I Gathenhielmska reservatet har tiden stått stilla. Det är vackert så.

Men egentligen skulle området sett helt annorlunda ut. I början av 1930-talet hade nämligen Göteborgs byggnadsnämnd godkänt en plan där en rad femvåningshus skulle uppföras längs Allmänna vägen och Söderlingska trädgården. De gamla träkåkarna skulle jämnas med marken.

Då satte ideella krafter igång en intensiv och omfattande räddningsaktion. Ett opinionsmöte samlade 500 personer samtidigt som flera välkända namn engagerade sig, som Torgny Segerstedt och Sjöfartsmuseets dåvarande chef Olof Traung. Snart hade en protestlista undertecknats av 9 000 personer.

Räddades av donationsfond

Men det som framför allt räddade området var ekonomiskt stöd. Det kom från Charles Felix Lindbergs donationsfond, diverse enskilda bidragsgivare och staden Göteborg vilket 1936 gjorde att reservatet kunde skapas.

I dag förvaltas det av Higabgruppen och sedan länge är ett antal föreningar inhysta i flertalet av de gamla husen. Här finns bland andra Vi från Vega och Gamla majtösers förening, Göteborgs amatördykarklubb och Föreningen gamla masthuggspojkar. I september varje år arrangeras Gathenhielmska reservatets dag då fastigheterna står öppna för allmänheten.

Efter en rundtur på området stegar vi in i parken bakom. Lämnar de asfalterade gångvägarna, slår in på en stig och tar oss upp på berget som vetter mot Amiralitetsgatan. Där är det skräpigt med drivor av plastpåsar, cigarettfimpar och använda engångsgrillar. Mot Söderlingska trädgården nedanför syns Bäckska paviljongen, den enda gamla byggnad som egentligen inte hör hemma i reservatet. Den räddades undan från Jaegerdorffsplatsen på 1940-talet och är omtalad för att Viktor Rydberg sägs ha suttit där och skrivit sina mest kända verk.

Fick Härbärget som hedersbostad

Väl nere igen promenerar vi ut från Pölgatan och står åter på Allmänna vägen. Stegar förbi den gula trävillan Kullen, som en gång var värdshuset Camelion, och blickar upp mot ett högt bostadshus i sten som rymmer tolv av områdets 19 bostadslägenheter.

På väg upp mot Stigbergstorget passerar vi Jedeurska huset, som på 1800-talet tillhörde regements- och koleraläkaren Johan Niclas Jedeur, och det långsmala röda Dahlströmska huset, som påminner om den typ av träfastigheter som en gång i tiden var vanliga innanför vallgraven.

Det sista vi ser innan vi tvingas tillbaka till nutiden är Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget. Den pampiga gråa byggnaden, som i dag används av ordenssällskapet Wänskaps-förbundet, är uppförd i trä men ser skenbart ut som ett stenhus, vilket ansågs finare kring byggåret 1742.

Det genomgick för övrigt en mycket omfattande renovering av konstnären och konservatorn Johan Nilsson på 1920-talet. Ett arbete som var så pass uppskattat att han gifte sig med husets välbärgade ägare. När hon sedermera gick bort fick han Härbärget som hedersbostad på livstid.

Alltså huset i Söderlingska trädgården som bland andra Johan Flink och Madeleine Källvenius numera bor i.

Cirkeln är sluten.

Hyra i gamla kvarter
Hyra i gamla kvarter
Bild - 1
Bild - 3
Mest läst