Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Norton Refuges skateboard school 1985_1884651_1024 x 683 standard_2011752

Norton Lynch, till höger, startade Refugee Skateboard School tillsammans med kompisen Otto Eneroth. Bild: Anna Edlund

De blev ledare för nyanlända

Göteborg Norton Lynch, 14, startade Refugee Skateboard School tillsammans med kompisen Otto Eneroth. De trodde att några få skulle dyka upp men det blev en succé och drygt tjugo ungdomar kom vid första tillfället.

”Klart att vi ska starta en skateboardskola för flyktingar” – det var vad 14-årige Norton Lynch och hans jämngamle vän Otto Eneroth sa till varandra i höstas när flyktingkrisen eskalerade.

– Vi älskar att åka skateboard, utbrister Norton. Och det är inte så svårt att hjälpa till, alla kan. Bara man har viljan och orken.

I Actionhallen vid Backaplan råder full aktivitet. Ett tjugotal flyktingungdomar i färgglada hjälmar rullar fram och tillbaka på skateboards de har fått låna för dagen. Varje lördag mellan klockan 11 och 13 kan den som vill komma och åka bräda tillsammans med Norton och Otto.

– De verkar klara sig själva just nu, säger Norton och ler lite när ha tittar ut över hallen.

Det har gått ungefär fem månader sedan den där lördagen då Norton vaknade utan några större förväntningar, men redo för sin första dag som skateboardledare.

– Vi tänkte att det kanske skulle komma två flyktingar, säger han dröjande. Vi hade aldrig kunnat tro att det skulle bli så stort.

På morgonen cyklade Norton tillsammans med Otto runt i bostadsområdet där de bor och lånade skateboards och hjälmar av kompisar.

– Vi fick ihop ett tiotal, minns Norton. Sedan fick vi hjälp av Ottos pappa att köra ner grejorna till Röda Sten där vi höll till de första två gångerna.

Veckan innan hade de båda killarna gått runt med affischer och flyers, bland annat till ett flyktingboende i Kungsten.

– Där sa de ”grym idé! Det ska vi sprida till andra”, berättar Norton med ett leende. Vi startade också Facebooksidan Refugee Skateboard School.

Men när Norton och Otto väl kom till Röda Sten den där septemberlördagen var där tomt.

– Vi väntade lite och efter en stund kom det en kille som var från Somalia, säger Norton. Vi tänkte ”det kommer nog inte så många fler.

De åkte en stund med den somaliske killen men så plötsligt fick de syn på en stor grupp människor som kom gående längs kajen.

– Jag och Otto sa till varandra ”de kan väl inte alla komma för skateboardskolan…? Så många”, minns Norton.

Men jo. Drygt tjugo flyktingungdomar ville mer än gärna prova på att åka skateboard.

– Vi gav dem brädor men de tog slut snabbt, berättar Norton. Vi var chockade. Vi hade ju varit beredda på att det skulle komma kanske två stycken.

Han gör en kort paus och säger sedan:

– Det kändes bra, fast samtidigt lite stressande. Men de fick turas om och hade kul ändå.

Vid sidan av oss rullar 15-årige algeriske Rayan i grå luvtröja och turkos hjälm förbi.

– Han är här varje vecka, berättar Norton. Annars är alla andra i dag nya.

Skateboards, hjälmar, skydd, kläder, godis och dricka har Norton och Otto fått från företag som önskat vara med och sponsra projektet. De har även fått bidrag från den ideella organisationen Reach for Change som hjälper till med att förverkliga idéer som gör livet lättare för barn.

– Det kändes jättekul, säger Norton.

Han berättar sedan att de vid varje träff – i regel samlas runt tjugo entusiaster i Actionhallen – brukar ha två-tre samlingar då de lär ut något.

– Det beror lite på vad det kan bli, fortsätter Norton.

– Om det är många nybörjare som inte åkt tidigare så lär vi dem hur man tar fart och står på brädan. Men om det kommer flyktingar som har varit här innan så kanske vi tränar hopp eller hur man vänder på rampen.

Trots att många av ungdomarna inte har hunnit lära sig språket brukar kommunikationen lösa sig utan problem.

– Vi använder händerna mycket, förklarar Norton. Det funkar. Man behöver egentligen inte kommunicera med munnen så mycket, det är viktigare att visa.

Han säger att det roligaste med skateboardskolan är att alla uppskattar den så mycket och att flyktingarna får något att göra.

– Och känslan av att kunna hjälpa till, fortsätter han. Den är nog det bästa. Man får en skön känsla – det tycker både jag och Otto. Vi har snackat mycket om det. Just att känna att man gör något för andra.

Men inte alla förstår Nortons och Ottos engagemang.

– Många i skolan tycker att det är konstigt att vi vill göra det här, det finns de som är lite emot flyktingar, säger Norton. Men vi bryr oss inte om vad de andra tycker. Vi gör det här för att det är bra.

FAKTA:

Norton Lynch

Ålder: 14 år

Gör: Går i åttonde klass

Bor: Västra Göteborg

Familj: Mamma, pappa, syster och hund

Intressen: Skateboard, longboard, andra extrem-sporter och musik

Mest läst