Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

David Eberhard är psykiatriker, överläkare, författare och krönikör på GP:s ledarsida. Bild: Bild:

David Eberhard: Majoriteten skräms till tystnad

Gästkrönika

I dagens offentliga debatt förefaller emotionella argument vara de allra viktigaste. Hur saker och ting faktiskt förhåller sig tycks däremot sekundärt. Det gäller att få med sig massorna och då är det smart att spela på människors känslor. Under 1900-talet gjordes psykologiska experiment som delvis förklarar hur det går till.

Den polskamerikanska psykologen Solomon Asch lät försökspersoner titta på en linje. Därefter fick de se tre olika långa linjer och uppgiften för dem var att avgöra vilken av de senare, som var lika lång som den första linjen de sett.

Denna uppgift klarade alla lätt. Åtminstone innan de blev lurade av medlöpare till forskningsledaren, som medvetet valde fel linjer. Om många medlöpare valde fel, så valde en tredjedel av försökspersonerna i samtliga försök samma felaktiga linje som medlöparna valt. Och tre fjärdedelar av försökspersonerna blev så osäkra att de ett flertal gånger också gjorde felaktiga val.

Försöket är en utmärkt illustration över grupptryck och hur vi människor styrs av majoriteten. Försökspersonerna vågade inte stå emot och litade inte på sina egna synintryck. Det finns många fler exempel som illustrerar liknande fenomen.

Den polskbrittiske psykologen Henry Tajfel visade i flera experiment att människor känner en enorm gruppsamhörighet, även om gruppen de tillhör har bildats utifrån slantsingling. Vi tycks inte tycka saker för att vi funderat på det, utan för att gruppen i vår närhet tycker likadant.

Så vad har detta för relevans för oss människor i den humanitära supermakten Sverige idag? Jag skulle vilja säga nästan allt. Det förklarar mycket av det vi kallar för kultur - till och med den svenska kultur som säger att Sverige inte alls har någon kultur. Och det förklarar varför vi är så rädda för att sticka ut och tycka annorlunda, även om vår avvikande uppfattning är rätt. Det ligger helt enkelt i den mänskliga naturen att härma andra människor. Att tycka som alla andra. Förmodligen för att det evolutionärt har funnits ett stort överlevnadsvärde i att anpassa sig till majoriteten.

Men det är en vansklig väg att gå. Man kan förklara många diktaturers fortlevnad med denna kollektiva rädsla för att påtala det uppenbart felaktiga och förtryckande. Något som också tycks gälla en hel del av det politiska skeendet i Sverige på senare tid. När en självutnämnt politiskt korrekt samling högljudda och fanatiska människor sätter agendan över vad de anser vara fint att tycka, är det lätt att vanliga människor helt enkelt håller tyst. Eller ännu värre, spelar med. Tills allt krackelerar och kejsaren visat sig vara naken.

Därför handlar debatten inte om fakta utan om känslor. För vem vågar vara nyanserad och eftertänksam när det gäller viktiga frågor som sjukförsäkring, könskvotering eller integration? Den som försöker vara det blir ju lätt utpekad av mediemobbarna som känslokall och elak. Men ett vitalt samhälle är beroende av att vi faktiskt vågar analysera och inte bara följa känslomobben. Så låt ingen skrämma dig till tystnad. Det är bara i diktaturer som alla måste tycka likadant.

Mest läst