Nu öppnar skolorna igen och med den alla telefonsamtal från missnöjda föräldrar som inte tycker att deras barn får en skolgång som deras barn förtjänar. Klagomål över hur illa dagens skola fungerar är en fråga som berör och ständigt känns aktuell. Detta är något vi märker tydligt inom Barnpartiet och Attention, där den vanligaste frågan som vi får från föräldrar berör hur skolan fungerar för barn både med och utan diagnoser. Med tanke på att närmare 50 procent av dagens interner på fängelserna har ADHD verkar det ju inte som om den ”gamla” skolan fungerade ett dugg bättre än den nya, så att drömma sig tillbaka är ingen lösning.
Anpassas efter skolan
Det finns väldigt mycket forskning kring hur barn lär sig genom olika former av pedagogik. Men varför ser inte skolklasserna ut så? Varför ges inte alla barn möjligheten att lära sig optimalt utifrån sin egen inlärningsstil? Om vi nu ska ha ett i det närmaste fascistoid inkluderingstvång så måste skolan anpassas utifrån eleverna och inte tvärt om. Tyvärr verkar det som om det är viktigare att skolan är en politisk lekskola som utifrån löst tyckande utformar skolan.
När till exempel sjukvården ska arbeta evidensbaserat, varför tillåts skolan att bli ett politiskt experiment som förändras varje gång Sverige byter regering?
Nedan följer en kort beskrivning av den amerikanske psykologen David Kolbs tidiga pedagogiska erfarenhetsbaserade teorier om olika inlärningsstilar som utformades redan under 1970- och 80-talet:
* Idégivaren. Idégivaren vill helst ha en emotionell koppling till ämnet och vill veta varför denne ska lära sig just det. Idégivaren lär sig genom upplevelser och lär genom att se på medan andra arbetar praktiskt. Se på film är ett annat sätt som kan vara ett bra hjälpmedel. Idégivaren lär sig mest då denne har diskussioner med andra. Idégivaren frågar sig: Varför?
* Förklararen. Förklararen måste ha både teori samt fakta och tänker genom olika idéer och vill få fram vad som är viktigt. Förklararen vill inte pröva praktiskt utan läser hellre manualer. Dessa elever klarar sig ofta bra i dagens skola eftersom den har många lärarledda lektioner med föreläsningar. Förklararen frågar sig: Vad?
* Sammanställaren. Sammanställaren har en tendens att tänka först och handla därefter. Denne vill ha den teoretiska bakgrunden först och därefter få möjlighet att tillämpa kunskapen praktiskt. Sammanställaren lär sig bäst då denne börjar med att lyssna och att sedan få möjlighet att pröva själv. Ett bra stöd är att få stenciler med nedskrivna instruktioner. Sammanställaren frågar sig: Hur?
* Prövaren. Prövaren är väldigt aktiv och handlingsinriktad och passar därför inte in under traditionella stillasittande föreläsningar. Prövaren vill arbeta praktiskt och hittar ofta nya sätt då denne kan använda sina nya kunskaper. Prövaren styr sin upptäckarlust och lär sig genom att experimentera. Prövaren frågar sig: Om?
Själva frågar vi oss varför Jan Björklund verkar helt ointresserad av forskning kring pedagogik och nöjer sig med en skola som bara är anpassad utifrån en fjärdedel av elevernas inlärningsstil. Detta är skrämmande eftersom han också är den minister som styr forskningsmedel till högre lärosäten. I stället verkar Björklund vara fullt fokuserad på internationella jämförelser där vi halkat allt längre ned under hans tid som utbildningsminister med nationella prov och betyg i allt lägre årskurser. Det senare är för övrigt något som helt saknar evidens att förbättra elevernas möjlighet till inlärning.
Öka möjligheterna
Varför delas inte varje klass in utifrån varje grupps inlärningsstil efter pedagogiska tester för att öka möjligheterna för alla elever att lyckas i grundskolan?
Syftet med skolan måste väl ändå vara att eleven får möjlighet att ta tills sig kunskap inför framtida utmaningar och stärka sin självkänsla.
Henrik D Ragnevi
ordförande Attention i Göteborg, styrelseledamot Riksförbundet Attention
Ann Nolin
partiordförande och språkrör, Barnpartiet
