Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
Bild: Göteborgs Universitet

"Daggmaskregn" har fått sin förklaring

"Regnet" av daggmaskar på fjället Rundemanen vid Bergen i april har fått sin förklaring.

Rapporterna om regn av olika slag duggar tätt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Häromdagen spreds uppgiften om att tusentals spindlar regnade från himlen över den australiska staden Goulburn och att livet där påminde om en scen ur en dålig skräckfilm.

Och i mitten av april upptäckte den norske biologiläraren Karstein Erstad att det regnat daggmaskar över fället Rundemanen.

Under en skidtur över fjället på 500 meters höjd såg han plötsligt tusentals maskar spridda uppe på snön. De var vid liv trots att snön var en halv meter tjock och det inte fanns någon vegetation i närheten.

Två veckor senare besökte han platsen igen. Han fann ett antal maskar kvar på platsen men de låg ovanpå ett lager av nysnö och nära vegetation.

Upptäckten förbryllade forskarna, uppger Göteborgs universitet.

Men Christer Erséus, forskare vid universitetets institution för biologi och miljövetenskap, tror sig ha en förklaring.

- Ingen har med egna ögon sett ett "regn av maskar", utan det handlar om sällsynta, osannolika massförekomster av maskar ute på sjöis eller uppe på ytan av djup snö, som troligen orsakats av vindspridning, säger han i ett pressmeddelande.

- Jag tror inte att de maskar han såg vid andra tillfället var överlevare från det första. De skulle inte ha klarat solljuset under så många dagar. Maskarna kan säkert finnas normalt i marken under den halvmeter tjocka snön, men även jag tycker att det är otroligt att de skulle kunna ha krupit upp genom den tjocka gamla snön med lager av skare. Men möjligheten kan inte uteslutas, säger Erséus.

Han har genom en dna-identifiering av maskarna kunnat konstatera att det vid båda tillfällena rörde sig om en och samma art, dendrobaena attemsi. En mycket liten art som zoologer tidigare inte kände till från Skandinavien.

- En italiensk daggmaskforskare och jag fann arten på norra Djurgården i Stockholm i mitten av 1990-talet och sedan har jag bara sett den på ett tiotal platser till i Sverige och nu också på ungefär lika många ställen i Norge. Arten är sannolikt mycket vanligare än vad vi har kunnat tro och den är kanske även under spridning i Norden. Något som ju händelsen på fjället Rundemanen indikerar på ett högst konkret sätt, säger han.

Liknande maskregn som den på Rundemanen har rapporterats tidigare från snöklädda lågfjäll efter väder med hård blåst och regn, till exempel i Skottland. Erséus berättar också att daggmaskar gärna rör på sig när det regnar och är mörkt, särskilt under vår och höst. Det är, enligt honom, ett sätt för maskarna att sprida sig till nya områden om de exempelvis blivit för många på ett ställe.

Vid hårt regn kan de också dras med i vattenflöden vilket kan leda till att de ansamlas där vattnet bromsas upp.

- Det är möjligt att våra maskar tagit sig till fjället på liknande sätt och förts med och spridits över området av hård vind. Så vi borde nog säga vindspridning snarare än hävda att maskarna faller ner med regnet, säger Christer Erséus.

Mest läst