Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
14ullkrabban350

Dålig beredskap mot främmande arter

Allt fler främmande arter påträffas i våra sjöar och havsområden. Vilka som kan orsaka skador på ekosystemen är svårt att avgöra. Beredskapen mot de nya farorna är dessutom dålig.
Sedan 2002 har problemet med främmande arter i våra sjöar och havsområden specialstuderats av flera olika forskargrupper på universitet runt om i landet. Förutom inventeringar har man försökt hitta metoder för att bedöma miljöriskerna med de främmande gästerna och vilka ekonomiska kostnader de medför.
Spridningen av arter runt jorden går allt snabbare. En del av arterna flyttas hit medvetet, exempelvis som importerade akvarieväxter/djur. Andra följer med som ofrivilliga passagerare i barlastvatten eller som fastvuxna på fartygsskroven.

- Jag tror inte att man i Sverige är medveten om hur stort problemet egentligen är, säger Ullrika Sahlin, ekolog vid Lunds universitet och en av forskarna som ingått i projektet Aqualiens.
Sedan projektet inleddes har minst ett halvt dussin nya arter hittats i svenska havsområden. Ett exempel är den asiatiska perukalgen, också kallad agarsnärja, som påträffades första gången 2003 i Göteborgs skärgård. Idag finns den på lokaler från Träslösvläge i söder till Brofjorden i norr. Strandängsgräset Spartina anglica hittades i år för första gången på Rörö.

Andra arter som kommit till Europa och som snart väntas dyka upp i Sverige är svartmunnad smörbult. Arten är hemmahörande i Svarta havet men sprider sig nu snabbt från Polen där den etablerat mycket livskraftiga bestånd. I Holland och Belgien finns dessutom krabbor och andra algarter från Asien som ökar starkt.
- Det som är vanligt i Belgien och Holland brukar förr eller senare komma även till Skandinavien. Det vet vi av erfarenhet, säger professor Inger Wallentinus som varit projektets koordinator.

Det är svårt att i förväg bestämma riskerna med en främmande art. Det är många steg från att en främmande art först dyker upp till att den eventuellt blir invasiv och ställer till med skador.
Helt säkra riskbedömningar är omöjliga att göra, menar Ullrika Sahlin. En liten aning om risken kan man dock få om den främmande arten orsakat skador på andra håll i världen, om inflödet av individer är stort och om den kan föröka sig i Sverige.

Beredskapen mot främmande arter är inte särskilt hög i Sverige.
- Vi har ingen särskild beredskap, konstaterar Axel Wenblad, fiskeriverkets generaldirektör och efterlyser en plan liknande den som tagits fram i Norge. Där finns en bestämd ordning om vilka departement och myndigheter som ska göra vad i händelse av att en främmande art dyker upp.
Inger Wallentinus betonar vikten av information till allmänheten. Enskilda kan göra en hel del för att minska riskerna, exempelvis låta bli att släppa ut levande akvarieorganismer i naturen.
Aqualiens
www.aqualiens.tmbl.gu.se
Mest läst