Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Därför har invandrare svårt att få jobb

Liten lönespridning, höga murar in på arbetsmarknaden, brist på informella nätverk och diskriminering är huvudorsaker till att invandrare och unga ligger dåligt till i statistiken över sysselsättningen, skriver Jasenko Selimovic (FP).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Integrationen och utrikes föddas utanförskap har debatterats mycket senaste tiden. Senast i raden är rapporten Befolkningsrörelser, försäkringsvillkor och bostadssegregation som pekar på drastiska skillnader i sysselsättningen bland inrikes och utrikes födda.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Medan 74 procent av inrikes födda har ett jobb, är siffran för utrikes födda i Göteborg 25 procentenheter lägre. Stockholm klarar sig bättre (minus 22 procent) och Malmö är värst (minus 32 procent). Siffrorna är drastiska och någonting måste uppenbarligen göras. Problemet är att vi sällan pratar om vad som är anledningen till dessa resultat och den allmänna debatten håller sig på en okvalificerad nivå. Men innan vi definierar rätta orsaken kommer inget bli bättre. Vad är anledningen till lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet för utlandsfödda och ungdomar i Sverige?

Liten lönespridning missgynnar invandrare

Det finns några svar och de hänger ihop med varandra. Den första anledningen stavas lönespridning. Problemet är skapat av socialdemokratin som har lyckats övertyga många om att små klyftor är politikens prioriterade uppgift. Men fundera på konsekvensen av ett system där kostnaden att anställa en doktorand med arbetslivserfarenhet är nästan lika stor som att anställa en tonåring utan arbetserfarenhet. Vem kommer arbetsgivaren att anställa? Den med kunskap och erfarenhet. Är det då konstigt att ett samhälle med små klyftor nödvändigtvis resulterar i att ungdomar och invandrare blir arbetslösa i högre grad än andra? Vi alla vill ha ett samhälle med små klyftor men är vi beredda att acceptera dess pris?

Det andra svaret är därför att Sverige de senaste 60 åren varit ett land med två gränser. Den ena är landets gräns, som har varit relativt öppen. Den andra är gränsen till arbetsmarknaden, som har varit relativt stängd. Det har resulterat i att ett stort antal människor har kommit in i landet men inte in på arbetsmarknaden. Utanförskapet som detta har skapat har provocerat fram främlingsfientliga och populistiska politiker som tycker att det bästa sättet att lösa detta problem är att stänga även landets gräns. (Eller minska flyktingarnas valmöjlighet att bosätta sig i Göteborg, i detta specifika fall.)

Helt annan situation i USA och Kanada

Det är att skylla problemet på dem som är systemets offer – invandrare och ungdomar. För, kom ihåg att det inte alls är givet att invandrare måste ha sämre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet. I en hel del länder (USA, Kanada, Tjeckien etc) är det tvärt om. Utrikes födda jobbar mer än inrikes födda och har lägre arbetslöshet! Men dessa länder har valt att öppna sina arbetsmarknader istället för sina välfärdssystem. Då är det lätt för invandrare att integreras på arbetsmarknaden. Sverige är ett av de länder som har under trycket av socialdemokraterna och LO valt att ha en stängd arbetsmarknad. Resultatet blir därefter. Den strategin brukade socialdemokratin betala genom att istället öppna välfärdsystem. Men i takt med att resurser minskar börjar populister dyka upp och skulden flyttas till invandrare.

Den tredje anledningen är brist på informella nätverk. I Sverige tillsätts många jobb via vänskaps- och jobbnätverken. Men invandrare och ungdomar har inte dessa nätverk och om de har det så leder det oftast till okvalificerade jobb som man, om man kan, försöker undvika.

Diskriminering

Sista huvudsakliga anledningen heter diskriminering. Lyssnar man på debatten låter det ibland som om Sverige är världens mest diskriminerande land. Det stämmer inte. När Mipex mäter diskriminering framstår Sverige som landet där lagarna är minst diskriminerande i världen. Diskrimineringen finns ändå, framför allt så kallad informationsdiskriminering. Arbetsgivarna är ofta osäkra på informationen om vad ett diplom från till exempel Sarajevo är värt och vad personen i fråga verkligen har kompetens till. I stället för att ta reda på det minskar de sin risk genom att anställa någon med ett diplom vars värde de känner till.

Så vad behöver göras för att utlandsfödda och ungdomar ska komma in i arbete? Sänk trösklarna, öppna upp arbetsmarknaden, förbättra informationen till arbetsgivarna och skapa ersättning till informella nätverk. Det krävs en palett av konkreta åtgärder. Från lärlingsjobb och lägre ingångslöner för ungdomar till större lönespridning och ändrade turordningsregler, bland annat.

Jag har respekt för socialdemokraternas värnande om små löneskillnader och höga ingångslöner, men jag har ännu mer respekt för värnandet om människor. Antingen finns i detta land jobb även för de dåligt utbildade – de som hoppade av skolan och de som aldrig ens haft tillgång till skola av olika anledningar – eller så dömer vi dem till livslångt utanförskap och Sverige till en plågsam närvaro av extrema nationalister.

Sänkning av trösklarna må eventuellt försämra situationen lite för oss insiders, men det kommer att bli bättre för alla de outsiders som nu står utanför, de svagaste. Det kommer vi alla att vinna på.

Jasenko Selimovic (FP)

Bild - 1
Mest läst