Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1
För en bättre integration är det viktigt att prioritera likheter mellan individer snarare än olikheter mellan grupper, skriver Göran Svensson.

Därför fungerar inte integrationspolitiken

I tider när antalet människor som kommer till Sverige saknar motstycke kan inte integrationspolitiken förbli densamma. Dagens integrationspolitik misslyckas med att få människor att känna sig delaktiga i det svenska samhället och betonar grupper framför individer. Nu krävs en kursändring och perspektivskifte, skriver professor Göran Svensson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Med erfarenheter i internationell forskning i olika kulturer kommer jag här att lyfta fram ett antal fel i integrationspolitiken och ge förslag på omprioriteringar för att motverka utanförskap och alienering av människor som av olika skäl kommit till Sverige.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi bär alla på en ryggsäck av värderingar (normer och attityder) och traditioner (seder och bruk) som kan vara svåra att förändra, då de är djupt rotade i vår självbild och identitet. De människor som kommer hit har också med sig värderingar och traditioner (till exempel kvinnlig omskärelse/sexualitet och tvångsgifte) som inte alltid är kompatibla med de som utmärker det svenska samhället (till exempel kvinnors rätt till sin kropp och sexuella frihet).

Ges begränsade förutsättningar

Men människor som kommit hit ges begränsade förutsättningar och möjligheter genom integrationspolitiken, som i princip begränsas till språk, utbildning, bostäder och arbete, att känna sig delaktiga i det svenska samhället. En politik som under en följd av år varit otillfredsställande och ologisk.

Internationell forskning visar att många människor som kommit till Sverige under senare år är från länder, vars kulturella kontext präglas av till exempel grupptillhörighet (kollektivism), vilket innebär att gruppens värderingar och traditioner har företräde framför individens önskemål och behov. Samtidigt visar internationell forskning att Sverige är ett av världens mest individualistiska länder, vars kulturella kontext präglas av att individens önskemål och behov har företräde framför gruppen (individualism).

Flera felprioriteringar

  • Individer kan ha svårare att integreras om deras värderingar och traditioner präglas av grupptillhörighet, eftersom det svenska samhället är individorienterat. Därför är det olyckligt att integrationspolitiken fokuserar på grupper i stället för individer.
  •  Integrationspolitiken betonar nationalitet, etnicitet och religion, men integration sker av individer och inte grupper.
  •  Det är särintressen som är pådrivande när det gäller grupptänkandet i samhället. Det kan vara nationella, etniska eller religiösa intresseorganisationer som driver olika gruppers behov av satsningar. Välkända och välorganiserade grupper gynnas i integrationspolitiska satsningar, eftersom de hörs och ses i den politiska maktens korridorer.
  •  Alla individer har behov och rätt till rimliga förutsättningar för integration och det borde inte ske på bekostnad av selektivt grupptänkande. Dessa behov och rättigheter skall inte öronmärkas till enbart integrationspolitiskt erkända grupper i samhället.

Bah Kuhnke i återvändsgränd

  •  Tidigare i år sa demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) att hon skulle ta första steget i en nationell strategi mot islamofobi. Hon sade dessutom att det långsiktigt handlar om att öka kunskapen om islam. Ministerns retorik genomsyras av grupptänkande som om alla muslimer vore lika, som om alla tolkar och tillämpar Koranen på samma vis, och som om det fanns en grupp av muslimer – en integrationspolitisk återvändsgränd.

Det kan också handla om till exempel romer, som om alla romer vore lika i något avseende förutom etnicitet, eller kan lika gärna handla om någon annan grupp i samhället, till exempel somalier, syrier eller irakier. Oavsett så är alla i en grupp aldrig lika, men integrationspolitiken baseras på särart sedan länge (SOU 2006:73).

  •  Olikheter mellan individer i grupper underskattas, medan likheter mellan individer inom grupper överskattas. Skillnader kan vara större inom grupper än mellan dem. Likaledes kan likheter vara större mellan grupper än inom grupper.

Här följer fyra förslag på omprioriteringar av integrationspolitiken:

Sätt individen först

1. Prioritera individorienterade utgångspunkter framför grupptänkande som speglar vilka vi är, hur vi ser på oss själva och andra, hur vi beter oss och bemöter andra, vår självbild och identitet.

2. Prioritera likheter mellan individer, snarare än olikheter mellan grupper.

3. Prioritera vilka värderingar och traditioner som är acceptabla eller inte i det svenska samhället, eftersom dessa kan förena eller splittra sammanhållningen och samhörigheten. Det blir då ointressant om en individ är nyanländ flykting, annan invandrare, infödd svensk eller svensk med utländsk bakgrund.

4. Prioritera förändringar som skett och sker löpande avseende värderingar och traditioner för att stödja berikande och motverka icke-önskvärda värderingar och traditioner i samhället.

Kombineras dessa integrationspolitiska omprioriteringar med satsningar på språk, utbildning, bostäder och arbete finns det förutsättningar och möjligheter för integration av individer oavsett deras grupptillhörighet såsom etnicitet, nationalitet och religion. Sverige kan då bli ett föredöme i integration och föregångsland i världen.

Prioritera alla individers integration!

Göran Svensson

professor och forskningschef, Oslo School of Management, Norge

verksam internationellt i olika kulturella kontexter och på olika kontinenter

Bild - 2
Mest läst