Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Dämpad glädje i besviket Sarajevo

    Dämpad glädje präglar Sarajevo efter gripandet av Ratko Mladic. Men glädjen blandas med ilska över att det tagit så lång tid, och bitterhet över att Serbien nu hyllas för något landet borde gjort för 15 år sedan.

    Edina Saraj arbetar på en liten restaurang som serverar pita, bosnisk paj, med kött, ost eller potatisfyllning i basarkvarteren i Sarajevo. Gästerna spekulerar i varför Mladic greps just nu, vilka politiska skäl som kan ligga bakom. De är alla övertygade om att Serbiens regering har vetat om var han fanns hela tiden.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Edina Saraj tror att rättegången kommer att dra ut på tiden, som med Radovan Karadzic och Slobodan Milosevic.

    – Mladic kommer att ha det bra där, få mat och husrum. Vi som inte gjorde något får ingenting, men han blir omhändertagen, säger Edina.

    Arbetslösheten är hög i Bosnien, och de låsta positionerna mellan landets serbiska och kroatisk-muslimska delar bromsar nödvändiga reformer. På gågatan Ferhadija är det fullt med folk som promenerar, men i affärerna är det tomt.

    Spår av kriget

    Vid en hastig anblick syns det inte att staden var utsatt för en drygt tre år lång belägring. Men många hus bär spår av kulor och granatsplitter, och platser där granater slog ner är markerade med röd färg i gatstenen.

    På gravplatsen på höjden utanför staden sitter 24-åriga Nermin Lendo med sin kollega i den ljumma sommarkvällen. De är säkerhetsvakter som vakar över de vita gravstenarna, som alla har dödsdatum mellan 1992 och 1995 – tiden för kriget i Bosnien och belägringen av Sarajevo.

    Båda är glada att Mladic är gripen, men undrar varför det tagit så lång tid.

    – Det är konstigt att inte utländska styrkor kunnat hitta honom för länge sen, som de gjort med Saddam Hussein och Usama Bin Ladin, säger Nermin Lendo.

    De säger att Radovan Karadzic och Ratko Mladic var oense om mycket och tycker det ska bli spännande att se vad som kommer fram när båda är i Haag.

    Svenska Ristin Thomasson som arbetar för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, var i Sarajevo när Radovan Karadzic greps och minns hur det firades på stan då. Men nu är det tyst i Sarajevo. Stämningen är en annan.

    – När Karadzic greps 2008 hoppades människor att det skulle leda till förändringar. Kanske tystnaden nu beror på en besvikelse över att så lite har hänt, säger Thomasson.

    Svårt hitta ord

    "Det tog 5 785 dagar" är rubriken på en bosnisk dagstidning, och bedömare i bosniska medier kommenterar kritiskt hur Serbien nu hyllas och troligen får grönt kort till EU – medan Bosnien och Hercegovina ligger långt efter i den processen.

    I Bratunac, grannstad till Srebrenica, som innan kriget hade en muslimsk majoritet men nu ligger i den serbdominerade delen Republika Srpska, har Stanojka Tesic svårt att hitta orden när TT pratar med henne över telefon.

    Tesic och hennes organisation Forum Zena, Kvinnoforum, har engagerat sig för återvändande flyktingar och försökt få dem att känna sig välkomna i sin gamla hemkommun. Många i Republika Srpska, där Mladic är född och verkade under kriget, hyllar honom som en hjälte. Men där finns också andra röster.

    – Vi har väntat på detta så länge, för länge. Jag hoppas att det här ska ge mer utrymme för offren, deras lidande har helt överskuggats av jakten på krigsförbrytare, säger Stanojka Tesic.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.