Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Anna Svanberg

Cwejman: Migrationens verklighet tränger på

Ledarkrönika

Att det ska byggas tolv nya asylboenden i Göteborg kan knappast ha undgått någon. Missnöjet har varit intensivt och har lett till omfattande protester. Förslaget har kommit från tjänstemännen inom kommunen och är således i dagsläget inte ett politiskt beslut.

Det förändrar inte det faktum att många upplever sig överrumplade och överkörda och att frågan måste hanteras av politikerna, inte tjänstemännen. 

Ska man förändra människors närmiljö är det ingen dum idé att faktiskt kommunicera bättre med de berörda. Nu uppfattar många i stället att de ställs inför fullbordat faktum.

Ta exemplet med Ånäsfältet, som är en av få rekreationsytor i Bagaregården. Fullt jämförbart med exempelvis Karl Johanstorget i Majorna eller Söderlingska parken, som inte har tilldelats några asylboenden. 

Om utplaceringen av boenden på de föreslagna platserna möter alltför starkt motstånd skulle kommunalrådet Daniel Bernmar (V), som ondgjort sig över protesterna, på eget initiativ kunna föreslå boenden i närheten av sitt eget bostadsområde.

Det skulle garanterat inge respekt hos göteborgarna om politikerna föregick med gott exempel. Med tanke på de upprörda stämningarna är det viktigt att politikerna själva visar att det inte finns fog för oron att exempelvis bostadsvärdet skulle sjunka.

Flyktingmottagandet kan inte utlokaliseras till någon avkrok, på behörigt avstånd från stad och människor. Att bygga asylboenden där det finns infrastruktur och samhällsservice är därför fullt rimligt utifrån kommunens perspektiv.

Men politikerna måste vara beredda på att argumentera för valet av placering. Och om missnöjet blir för stort, föreslå andra lämpligare ytor. Det vore bättre, i stället för att som Bernmar raljera över den påstådda överklassen som trilskas.

Göteborg är en djupt segregerad stad och mer uppdelad lär den bli om boendeformerna inte blandas mer. Det är troligtvis så som tjänstemännen har resonerat som gjort förslaget. Vissa kommuner och stadsdelar har hittills tagit merparten av ansvaret för nyanlända och vid en viss punkt överbelastas dessa områden.

Där är vi nu, därför borde kommunens agerande egentligen inte förvåna. 

Att Sverige i fjol tog emot 160 000 asylsökande är en angelägenhet för hela landet. Konsekvensen av det politiska beslutet kommer nu behöva hanteras under många år framöver. Många fler människor kommer behöva finna sig i att bo grannar med olika typer av asylboenden. Och politikerna kommer få finna sig i att hantera det efterföljande missnöjet.

Att vissa kommer ta sitt pick och pack och flytta till kommuner med en betydligt mer restriktiv inställning till placering av flyktingar lär bli en utmaning som Göteborg får handskas med. 

Detta eftersom många göteborgare tidigare har haft en högst teoretisk upplevelse av stadens segregation och invandringen till Sverige. Det lär bli ändring på det nu.

Mest läst