Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
AC

"Som om människor världen över enbart förenades, och skiljdes åt, av kön och möjligen av klass. En sådan analys är inget annat än en medveten fördumning."

Cwejman: Kultur förklarar sexuella övergrepp

Ledare Därför har de som ignorerar kulturella förklaringar gällande sexuella övergrepp fel.

En rättelse till denna artikel publicerad 13/1.

Efter händelserna i Köln är det som om hedersvåldsdebatten från början av 2000-talet sänds i repris. Från flera håll hörs argument som är karbonkopior av de som hördes från de som ville förminska, och helst förneka, att det fanns ett hedersvåldsproblem i Sverige.

Relativiseringen som hördes då var att våld mot kvinnor förekommer i alla kulturer. Nu får vi höra att det som hände i Köln händer överallt. Det är en förljugen och ofullständig bild av det som skett.

Hanna Fahl skrev i DN (8/1) att det är oacceptabelt att låtsas att det inte finns infödda svenskar eller tyskar som är del av ”exakt samma mönster” som Kölnförövarna. Den enda skillnaden var ”skalan”, enligt Fahl.

Skulle Fahl förklara mordfrekvensen i Honduras, som är världens högsta, och den i Singapore, som är världens lägsta, på samma sätt enkom för att människor mördas i båda länderna? Att det har begåtts sexuella övergrepp i alla kulturer, i alla tider säger väldigt lite om omfattningen av övergreppen och om deras samhälleliga kontext.

Katrine Marçal jämför i en krönika i Aftonbladet (10/1) händelserna i Köln med tafsande och övergrepp under Oktoberfesten i Tyskland. Syftet är detsamma som Fahls: Att hävda att den gemensamma nämnaren för sexuella övergrepp är män och att övergreppen på Oktoberfesten är ett bevis på detta.

I skrivande stund har över 516 polisanmälningar inkommit, varav omkring 40 procent rör sexuella övergrepp, efter händelserna i Köln under nyårsnatten. Under Oktoberfesten 2015, som hade 5,9 miljoner besökare gjordes totalt 1 191 polisanmälningar varav 21 rörde sexuella övergrepp.

Det mest skrämmande är att det utifrån rapporterna från Köln finns anledning att befara att nyårsnattens händelser var organiserade av män i syfte att koordinerat begå övergrepp mot och råna kvinnor.

Det är som att kulturella skillnader helt har upphört att existera i Fahls och Marçals värld. Som om människor världen över enbart förenades, och skiljdes åt, av kön och möjligen av klass. En sådan analys är inget annat än en medveten fördumning. Om man på förhand bestämmer sig för att vissa förklaringar inte är acceptabla så kommer man aldrig att kunna skildra verkligheten på ett sanningsenligt vis.

Den strukturella analysen, som annars är så populär hos Fahl och Marçal, upphör helt plötsligt att existera. Skälet är att de, likt Stockholmspolisen som underlät att rapportera om övergreppen i samband med We are Stockholmfestivalen, är vettskrämda för att stigmatisera någon.

Eller att gynna Sverigedemokraterna.

Båda Fahl och Marçal ger uttryck för det strukturella perspektivets blinda fläck. Verkligheten får ge vika för teorin, inte tvärtom. Eftersom de som utförde övergreppen i Köln och Stockholm anses tillhöra strukturellt underordnade grupper upphör helt plötsligt maktanalysen att gälla. Helt plötsligt blir det mindre intressant att gå till botten med vad som hänt och varför. I stället ägnar sig Fahl och Marçal åt relativiseringar.

Övergreppen i Köln och Stockholm handlar inte om etnicitet, utan om normer, värderingar och kulturella skillnader. Dessa mentala sammanhang överger inte människor bara för att de lämnar sina ursprungsländer.

I många kulturer är kvinnans roll kraftigt begränsad. Hon kan vara dotter, fru eller moder. Kvinnan är alltid någons ägodel eller inordnad i en bestämd roll. Detta innebär inte att det i dessa kulturer saknas respekt för kvinnor. Men respekten reserveras för de kvinnor som befinner sig inom, inte utanför, sina givna roller.

Att de systematiska övergreppen i Köln och Stockholm har begåtts av män från kulturer som har en mer traditionell kvinnosyn bör inte förvåna. Deras möten med västvärldens kvinnor, som är ute och roar sig utan vare sig slöja eller i sällskap av män, skickar signaler som kan uppfattas som både förvirrande och provocerande.

Efter höstens migrationsströmmar har Sverige fått en könsfördelning i vissa åldersgrupper som påminner om den som råder på den ryska eller kinesiska landsbygden, med betydligt fler män än kvinnor. För varje ensamkommande flicka som kommit till Sverige har samtidigt 11,4 pojkar anlänt.

Det är pojkar och män som uteslutande kommer från ”traditionella” kulturer. Den kulturkrock som uppstår ifråga om synen på relationer mellan könen ska inte underskattas. Ju snabbare vi inser detta, desto snabbare kommer vi att kunna undvika en ödesdiger upprepning av det som skedde när det svenska samhället valde att ignorera hedersvåldet.

Mest läst