Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Anna Svanberg

Cwejman: Arbetarrörelse på behörigt avstånd från arbetare

Krönika

Under 1970-talet fanns det ett område i stadsdelen Wilanów i Warszawa som befolkades av partipampar och högdjur inom de statliga bolagen. Det kallades skämtsamt för "Röda Grisbukten" av Warszawaborna som satt i evighetslånga bostadsköer. 

I Sverige kan man få intrycket att vi är besparade en motsvarande partianknuten nepotism och kultur av privilegier. Tyvärr inte. Den svenska arbetarrörelsen befolkas av personer som lever på behörigt avstånd från arbetare.

I torsdags sade Margot Wallström upp den lägenhet hon hyrt av fackförbundet Kommunal, som äger fastigheter i centrala Stockholm. Detta efter att ännu en skandal uppdagats kring fackförbundet.

Att Kommunals ledning har kastat bort miljoner på krogsatsningar, resor och middagar är en fråga för förbundets medlemmar att handskas med. Men när ett statsråd tror att allt går rättvist till när hon har fått gå före i bostadskön är en större fråga. 

Huvudstadens bostadsmarknad är, i likhet med Göteborgs, en mardröm. Snittiden för att få en lägenhet i Stockholms innerstad är tretton år. Men uppenbarligen inte om man heter Margot Wallström. 

Oavsett hur man vrider och vänder på Wallströms logik måste hon ha begripit att om hon får en lägenhet av ett stort fackförbund, utan att ha köat en dag, så är det inte en lägenhet som tillhör samma utbud som stockholmarna köar till.

Det är en lägenhet i en specifik gräddfil, som hon, statsrådet, har fått till låns av ett fackförbund. 

Wallström förklarar nu att hon är "arg och besviken". Hon kan gott bespara oss teateruppvisningen. Hon är inte besviken över att Kommunal, som hon uttrycker det, agerat emot "allt vad jag står för".

Redan när hon hyrde lägenheten måste Wallström ha begripit att hon nyttjade en ordentlig genväg på den stockholmska bostadsmarknaden. Hon är besviken över att nepotismen blev påkommen, och arg för att hon rimligen måste uttrycka någon annan känsla än ånger och skam om hon ska försöka rädda sitt eget skinn.

"Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra" skrev George Orwell i sin bok Djurfarmen. Den beskrivningen lämpar sig väl för delar av den svenska arbetarrörelsen.

Mest läst