Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Bild - 1

Clutch | Trägår'n onsdag

Rock

Rock

Clutch

Trägår'n onsdag

Bäst: The wolfman kindly requests

Sämst: Ingenting

Något har skett. Clutch har länge haft en trogen fanskara, men att Marylandkvartetten skulle sälja ut Trädgår'n hade nog ingen trott för några år sedan. Ändå är det just vad som skett. Kanske beror det på att bandets två senaste album varit högoktaniga styrkebevis. Kanske har ordet bara fortsatt spridas om denna orkester som aldrig gör en besviken. Och inför en månghövdad och tätt packad publik kommer Clutch sannerligen till sin rätt. Bandets ursinnigt svängiga bluesrock gör sig såklart bäst i levande form. Så här skarpt har jag dock aldrig hört Clutch förut på en svensk scen.

Bandet har mixtrat sig igenom flera olika genrer under sin bana och till sist landat i ett igenkännbart uttryck som är helt dess eget. För det dansanta groovet spelar trummisen Jean-Paul Gaster en helt avgörande roll. Han sitter säker som berget på sin pall och lyckas med nätt handlag sätta hela Trädgår'n i gungning. Frontmannen Neil Fallon är dock minst lika viktig. Med uttrycksfulla miner och gester mässar han fram intelligenta betraktelser och eldar upp publiken som en regelrätt predikant. När han spänner sin skarpa blick i åhörarna är varenda kotte med på noterna.

Att Clutch känner sig tillfreds med senaste albumet Psychic warfare märks tydligt i setlistan, som inkluderar en stor del nya låtar. Inga konstigheter där, med tanke på styrkan i X-ray visions, explosiva Firebirds! eller slagkraftiga Sucker for the witch. Sin mjukare sida får kvartetten också tillfälle att visa i southern rock-balladen Our lady of electric light. Gamla publikfriande nummer har skurits ned till ett minimum. Men Burning beard får alltjämt vara med, såväl som en yvrigt påhejad och eldfängd version av The mob goes wild. Vid det här laget har det faktum att detta är en grå onsdag i december för längesedan glömts bort. Till extranummer bjuds en utdragen och mästerlig D.C.sound attack inklusive koklocka och rytmiskt jammande samt en snyggt växande Son of Virginia. Och då återstår endast att geniförklara Clutch och dansa loss.

Mest läst