Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Charlie Eriksson 2225_1888170_1024 x 683 standard_2015939

Charlie fick panikångest - nu hjälper hans texter unga

När den första panikångestattacken kom förstod han inte vad som hände. Då visste han ingenting om psykisk ohälsa. Men i dag, efter tre allvarliga rop på hjälp, har Charlie Eriksson funnit en balans i livet. Nu vill han sprida kunskap och få fler att öppna sig.

Det sista han minns är att poliserna som kört honom till akuten får ett larm och måste åka, att en sjukhussäng med en äldre kvinna rullar förbi – sedan faller den då 22-årige Charlie Eriksson i koma. Det är den 28 september 2013 och tredje gången under loppet av fyra månader som han överdoserat läkemedel.

– Men att dö var inte avsikten, förklarar Charlie.

Det han ville var att få hjälp.

Charlie lutar sig tillbaka i den röda fåtöljen i hotellbaren där vi träffas. Han berättar om den första panikångestattacken som kom en kväll när han var på väg för att träffa kompisarna. Han studerade då i Kalmar, han trivdes och hade fått många nya vänner.

– Men jag levde ett väldigt stressigt liv, säger Charlie dröjande. Jag hade höga krav på mig själv, var superpedant och perfektionist.

Den kvällen, mitt i centrala Kalmar sittandes på en bänk, började han plötsligt gråta.

– Hjärtat rusade, jag hade svårt att andas. Jag trodde att jag höll på att dö.

Han bestämde sig för att ringa 112.

– Jag sa ”jag måste få prata med någon. Jag mår väldigt dåligt”, berättar Charlie. Men kvinnan som svarade kunde inte hjälpa mig. Hon ville ge mig numret till taxi.

Charlie förklarar sedan att han, när ångesten lagt sig, åkte för att möta upp sina vänner. Han fortsatte kvällen som om ingenting hänt.

– Dagen efter tänkte jag bara ”jag hade en svacka, det är sådant som händer.”

Men snart var symtomen tillbaka.

– Samma känsla som tidigare; hjärtat rusade, musklerna blev svaga och jag fick tunnelseende. Jag trodde återigen att jag skulle dö.

Eftersom Charlie upplevde att han fått ett så dåligt bemötande när han försökt ringa efter hjälp vid den första attacken tänkte han ”jag får lösa det här på något annat sätt.”

– Jag gick rakt in i badrummet och tog en överdos värktabletter. Sedan ringde jag 112 och sa att jag hade försökt ta livet av mig.

Charlie blev hämtad av ambulans. Han säger att det var en dödande dos han tagit.

– Men där och då förstod jag inte alls hur illa det var.

Morgonen efter kom Charlies föräldrar och bröder till sjukhuset. Levern hade lyckligtvis inte tagit skada och Charlie skulle bli utskriven.

– Stämningen var tryckt, minns Charlie. Det kom oväntat för min familj. De trodde nog inte att någonting sådant skulle hända mig. Jag berättade att jag mådde dåligt, men att jag inte visste vad som låg bakom.

Under sommaren som följde fick Charlie diagnosen depression – något han hade svårt att identifiera sig med.

– Det kändes konstigt. Jag hade föreställt mig att man, om man var deprimerad, skulle vara otroligt nedstämd, asocial och ensam.

Men han fick träffa en psykolog och mediciner sattes in. Ändå drabbades han av ytterligare två panikångestattacker. Båda gånger svalde han tabletter, den senare – då han hamnade i koma – var han nära att dö.

– Från sjukhuset ringde de mina föräldrar och sa att de måste skynda sig att komma, kanske skulle de behöva säga hejdå ...

Men Charlie klarade sig. Och han blev inlagd två veckor på psykiatrisk intensivvårdsavdelning.

– Till en början kände jag mig otroligt malplacerad där, säger Charlie. När allt är över känner man sig som sig själv igen. Jag förstod fortfarande inte allvaret.

Det var först några månader senare, när Charlie beslutade sig för att skriva ner allt som hänt, som han började komma till insikt.

– Men egentligen landade jag nog inte i det förrän nästan ett och ett halvt år senare, medger han.

Texterna som Charlie skrev finns att läsa på den egna hemsidan aldrigensam.com – en informationssajt som Charlie skapat i syfte att sprida kunskap om psykisk ohälsa.

– Jag vill göra det lättare att prata om, mer accepterat. Jag själv visste ingenting om psykisk ohälsa innan. Jag hade inte några kunskaper, bara fördomar.

Han lägger till:

– Det känns superbra att kunna hjälpa andra. Jag tror att det är enklare framför allt för unga, att läsa mina texter och förstå känslan på ett annat sätt. Men många föräldrar hör också av sig och skriver att de nu lättare förstår sina barn.

I dag mår Charlie bra. Livet rullar på, som han själv uttrycker det.

– Jag är medveten om mina begränsningar – och lyssnar man på kroppen så mår man bättre. Men man måste ge det tid och acceptera och bearbeta det som hänt. Det går inte att stressa igenom den här sjukdomen.

FAKTA: Charlie Eriksson

Ålder: 24 år

Bor: Strömmensberg

Familj: Mamma, pappa och tre bröder

Gör: Föreläser, driver informationssajten aldrigensam.com

Intressen: Resa, spela piano och ta hand om katten Sally

Läs mera: www.aldrigensam.com

Mest läst