Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Cecilia Verdinelli: Våga reagera på konflikter

Ett mörkt PK-väsen svävar över landet. PK som i politisk korrekthet. Det har skapats av akademiker, genusvetare och andra privilegierade relativister. Oändlig tolerans mot extrema kulturyttringar – i synnerhet Invandrargänget – har blivit påbjudet. Vanligt folk vågar inte protestera. Skulle de bjuda motstånd slår PK-blixten obönhörligen ned – kaboom. Oklart exakt hur, men ändå. Alldeles särskilt utsatta för PK-förtrycket är vita medel­ålders män. Är man vit medelålders man finns det ett enda tillåtet svar på provokationer: att huka och tiga. Annars – kaboom.

Ungefär så kan man beskriva en verklighetsbild som länge varit legio på Flashback och kommentarsfält. Min uppfattning är att den sprids. Nyligen utgavs en roman av Erik Helmerson, kallad Den onödige mannen. I den beskrivs en skräckslagen vit man. På badhusbesök blir hans dotter trakasserad av ett gäng, och huvudpersonen inser att han inte vågar ryta ifrån. Denna badhusscen har väckt starka känslor av identifikation. Läs exempelvis SvD:s recension med tillhörande nätkommentarer.

Jag antar att jag från och till anses tillhöra gruppen mestoleranta relativister. Då skulle ni se mig på Frölunda badhus. I lilla bassängen där småbarn och deras föräldrar guppar runt störs friden ibland av tonårskids som hoppar bomben bland treåringarna under det ömsesidiga stridsropet ”Jävla bög!”. Jag säger åt dem att dra på stört. De flinar. Jag går fram, höjer tonen, visar att jag är rasande. Det hjälper oftast. Någon gång har jag fått hämta badvakten. Då står jag och glor triumferande medan de bortforslas. Som lillbassängens väktare är jag intoleransen själv, 1,56 lång och iklädd präktig baddräkt. Rädd behöver man inte vara, oavsett kulör på bråkmakarnas moppemustasch. De allra flesta femtonåringar är bara farliga om man behandlar dem som vore de det.

Ni som ständigt knyter näven i fickan: er flathet är er egen. Skyll den inte på någon annan. Bortförklara den inte med ett mystiskt, allestädes närvarande PK-väsen och ett hot som aldrig definieras. Självcensuren är huvudsakligen ett resultat av er skenande fantasi. Släpp offermentaliteten, för att citera ert eget favoritförslag. Det är den som inte kan klämma fram ett rakt ”Men lägg av nu genast, ungdjävlar” som senare i frustration pläderar för utegångsförbud i förorter, utvisningar på grund av tuggummisnattning och and­ra mindre begåvade förslag. Att våga reagera på konflikter, och själv agera i konflikter i den vardagliga samhällsfriktionen, är en helt nödvändig del av att kunna vara politiskt civiliserad. Bristen på civilkurage är svårförklarlig och bekymmersam i ett av världens säkraste länder.

Cecilia_Verdinelli_Peralta_klar.jpg
Mest läst