Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Bild: Bild: Elisabeth Alvenby

Cecilia Verdinelli: Bilism förstärker sociala hierarkier

Kulturkrönika

Jag korsar Dag Hammarskjöldsleden dagligen. Man måste trycka för grönt, vänta, gå över det ena körfältet till en refug, där trycka på nytt, vänta igen och gå över det andra. Under tiden tittar jag på bilarna och undrar hur en utomjordisk intelligens skulle rapportera hem från våra städer. Bilarna är tveklöst det allt dominerande fenomen som först skulle fånga deras intresse. Förmodligen skulle det ta dem en liten stund att inse att bilarna är våra maskiner och inte autonoma organismer. Lejonparten av bilarna på leden har en ensam förare (i genomsnitt färdas 1,22 personer i Göteborgsbilarna, en siffra som ständigt sjunker) och en klar men inte överväldigande majoritet är män (35 procent av svenska personbilar ägs av kvinnor).

Denna tidnings ägare Peter Hjörne har skrivit en serie krönikor på ledarsidan till bilismens försvar. Lite komiskt är det att han deklarerar sin åsikt vara ”inopportun”, som om han inte försvarade den trafikform som står högst i transporthierarkin och runt vilken våra städer är byggda. Huvudargumentet är bilismförespråkarnas mest omhuldade: tänk på dem som har begränsad rörlighet! I sin stiliserade och lätt överdrivna form låter det som om bilismen finns för att rörelsehindrade invandrarkvinnor med autistiska trillingar skall slippa sätta sig på vagnen.

Det förvånar mig varje gång att intelligenta människor utan att skämmas kan ta till detta argument, för är det något man kan vara säker på om bilismen som system är det att den inte bara följer utan också förstärker de sociala hierarkierna: svenska medelålders män är såpass ovanliga i kollektivtrafiken att man tar dem för biljettkontrollanter om de är fler än tre (observera att detta inte gäller på lördagskvällar, då bilen ställs för alkoholens skull). Invandrarkvinnor med kombin full av ungar är utomordentligt ovanliga på vägarna. Om det finns en relation mellan behov av individuell motormobilitet och bilägande är den, åtminstone i storstäderna, negativ. Bildebatten skulle lyftas flera snäpp om bilförespråkarna kunde förhålla sig till detta faktum.

Plankas rapport Trafikmaktordningen blev föremål för en smärre skandal, då ”skattepengar gick till plankare” (nej, de gick till bokförlaget). Det är synd att kritikerna inte läste den; den är en heltäckande analys av bilismens roll i samhället. Författarna menar att massbilismen är ohållbar inte bara av ekologiska utan också av sociala skäl. Den skapar trängsel, och kanske är det så att om bilen i det långa loppet skall kunna vara tillgänglig för dem som har ett verkligt behov av individuell motormobilitet måste andra ställa bilen. Din mobilitet, Peter Hjörne, bygger dessvärre på någon annans immobilitet.

Cecilia Verdinelli är kulturskribent och medverkar regelbundet i GP. Skrev senast om Anna Wahlgrens bok Sanning eller konsekvens.

Mest läst