Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Carl Erland Andersson: Tänk nytt kring sexköpslagen

Till det svåra med ideologiska ideal hör att de sällan går att föra ut på gatan utan att verkligheten helt eller delvis komplicerar dem. Ta sexköpslagen. Den är alldeles utmärkt som bekräftelse på att vi – majoriteten av oss, samhället – ogillar prostitution. Dock är de officiella uppgifterna om lagens verkan motsägelsefulla, och tycks ofta mer färgade av just idealet, än av fakta. Önskvärt vore noggranna och objektiva undersökningar av prostitutionen i stort, ostyrda av önsketänkanden, och visar det sig då att sexköpslagen har en ordentlig reell verkan, inte bara en symboliskt dekorativ funktion, är allt gott och väl.

Är den däremot mest en spegel där vi rättrådiga – vi feministiskt inställda, exempelvis – kan skåda vår förträfflighet, blir den ju meningslös, om än dekorativ. Symboliska ideal fungerar som den där ryska dockan där det inuti finns ett identiskt ideal, fast ett något mindre, och inuti detta ett ännu mindre, och så vidare, tills inget återstår. Under tiden fortsätter verkligheten, inte alltid speciellt rolig, eller ens dekorativ.

Så den stora frågan är inte alls idealets skönhet, utan hur det ska förverkligas, förkroppsligas, bli reellt; skitas ner och kompliceras av verklighet, och där få en funktion. Är sexköpslagen alltså framgångsrik? Detta kan bara utrönas genom att kolla om den verkligen är framgångsrik, inte genom att påstå att idealet gör den framgångsrik. Så det är det jag vill veta. Fungerar den? Har den bidragit till att verkligen begränsa prostitutionen, och då inte bara på gatan?

Det kan man undra, eftersom det nu finns folkpartister som önskar öka på den, genom att höja straffen för sexköp; dosen anses inte stark nog, dock är medicinen ställd utanför all tvekan – dessa folkpartister har undersökt sitt ideal och funnit ett alldeles likadant innanför. Men så finns det personer som ifrågasätter själva medicinen. Exempelvis Inger Lantz, före detta socialarbetare i Prostitutionsgruppen Stockholm som för ett tag sen i Aftonbladet kritiserade sexköpslagen, och menade att prostitutionen bättre bekämpas med mer sociala åtgärder, och att höjda straff inte har någon större effekt på torskar.

Det kan sägas att lagen främst är en ideologisk markering, en signal, att samhället inte tolererar sexköp. Vackert så kanske, men om sex­köparna struntar i signalerna, och i riskerna, som Inger Lantz menar att de gör? Då får man kanske tänka nytt, tänka om, när det gäller åtgärderna. Vår ideologiska självgodhet är här helt verkningslös.

Mest läst