Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Cancersjuka dör inte för att de inte kämpar

"Jag är så trött på den militära retoriken"

Den tidigare cancerdrabbade danska skådespelserskan Sofie Gråbøl (känd från Brottet och Fortitude) berättade i Skavlan om sin sjukdom som hon höll privat, nästan hemlig. Under sjukdomstiden betedde hon sig som vanligt, så långt det gick, men inuti henne var det bara ett svart hål.

Sjukdomen gjorde henne inte stridslysten, i stället försvann livsenergin. Det var mörkt, deprimerande, modlöst.

Hon fick också höra: "Så seg du är - vad du kämpar".

Men det gjorde hon inte. Till det fanns ingen ork. Sofie Gråbøl hade fullt upp med att hålla ihop sig själv. "För mig och barnen".

Jag känner igen det.

För exakt ett år sedan följde jag och fotografen Lisa Thanner cancersjuka Lina Baldenäs. För många var hon en förebild. För sjuka, för friska, för alla oss som är rädda att sjukdomen någongång kan drabba oss.

Hon beskrevs som en kämpe, hon visste att hon skulle dö och lämna sin älskade man och sina tre små söner.

Lina brann i debatten för en rättvis vård och i sin starka kärlek till sin familj. Men att hon avled hade inget med hennes beteende att göra.

Hon fick höra att hon var en vinnare. Att slaget inte var över. Trots att hon visste.

Vad gör dessa ord med dem som tar emot dem?

"Jag vet inte om jag orkar" viskade Lina till mig en solig aprildag förra året. Hon ville inte att någon skulle höra. Men för mig stod det tydligt att hon förväntades vara den starka patienten som tålmodigt och med all kraft i kroppen skulle vinna slaget mot de celler som var ute efter att döda.

De cancersjuka ska inte bara orka bära sin egen sjukdom - utan också vår dödsångest.

Det är därför vi gör beskrivningar av sjukdomsförloppet där kamp, vinna slaget och vara en segrare blir så viktiga.

Trots att det bara är ord, nära nog, utan betydelse för den som är sjuk.

Det är som Yrsa Stenius skriver i sin recension av Klas Ingessons bok "Det är bara lite cancer" i onsdagens GP.

"De som dukar undan i cancer gör det i regel inte för att de låter bli att bjuda motstånd. De gör det för att vissa cancerformer fortfarande har en mycket dålig prognos".

Den som möter den sjuke måste alltså hantera sin dödsångest själv.

Mest läst