Onsdag 20 juni tar Trafiknämnden beslutet om en brohöjd för Göta Älvbron på 13 meter. Vårt mest storslagna byggnadsverk som planeras inför 400-årsjubileumet. Ett landmärke! Ett riktmärke för hur vi i framtiden vill att stadsbilden ska bli runt älven.
En ny bro har diskuterats i flera år utan att beslut har kunnat fattas. I stället för stadens intresse har sjöfartens krav på segelfri höjd och trafikplanerarnas krav på ostörd trafik fått dominera debatten.
Enligt många tjänstemän och stadsutvecklare är en så låg bro som möjligt att föredra. Och vad gör man i Göteborg, som vill bygga fler broar och inkludera staden, enligt våra storslagna visioner? Jo, man väljer att bygga en hög bro.
Det är lite fascinerande att man i visionernas stad, vid ett kritiskt beslut som brohöjden, inte väljer att markera stadens intresse. Bron är väsentlig i stadsbilden men genom värdelösa politiska kompromisser missar man målet.
Den politiska kompromissen är viktigare än medborgarens och stadens intresse. Men det känner vi ju igen sedan det tidigare beslutet om det Västsvenska paketet och trängselskatten.
Höjden mindre viktig
För sjöfarten är höjden på Göta Älvbron mindre viktig eftersom bron är öppningsbar. Ett större problem är de två statliga järnvägsbroarna lite längre upp i älven som endast är 6 meter höga. Att öppna dessa broar är mer komplicerat och tar mycket längre tid. Dessutom pågår även en diskussion att bygga en cykelbro väster om Göta älvbron.
Det som är viktigt, är ett styrningssystem så att sjöfarten kan få passera alla hinder så smidigt som möjligt. För landsidorna blir skillnaderna betydande om brohöjden blir mer än tio meter. Vill vi att stadens centrala delar ska förvandlas till ett ormbo av olika ramper? Även tillgängligheten påverkas av en högre bro som blir brantare för funktionshindrade, cyklister och gående.
Vägvalet kommer av dessa skäl att yrka för en brohöjd på tio meter.
Theo Papaioannou (VV)
partiledare Vägvalet
ledamot trafiknämnden
Theo Papaioannou (VV)
partiledare Vägvalet
ledamot trafiknämnden
