De flesta tycks överrens om att ett dansk/svenskt tv-samarbete är en god idé. Däremot togs onsdagens premiärprogram för den just dansksvenska serien Bron emot med tämligen raljerande krönikor i svensk press.
Expressens Nils Schwartz menar till exempel att det stora problemet är att grundidén är svensk och skriver:
"Vad vi då kan förvänta oss är absurda vinklingar, sökta effekter och ansträngd dialog, fjärran från den avspända realismen i danska tv-serier. [–––] Bron har svensk huvudmanusförfattare (Hans Rosengren) och dansk huvudregissör (Charlotte Sieling).
Det borde givetvis ha varit tvärtom."
Hannes Grönberg skriver i Nordvästra Skånes Tidningar om det mångåriga pratet om att svensk film och tv borde lära av sina grannar, bara för att konstatera:
"Men uppenbarligen kan vi inte det, och skälen är förstås mer invecklade än att vi inte gör som i grannlandet. Bra kultur föds nästan alltid ur unika lokala förutsättningar. Det är inget svensk tv kan låna med sig från ett studiebesök i Köpenhamn."
Trots det tycker han att första programmet är "ett tappert försök" men att det "måste hända något mer och det måste hända nu, annars kommer tittarna svika".
I Sydsvenskan har Anna Hellsten mycket på hjärtat men inleder med en karaktärsanalys:
"Svensk kriminalfiktion har utvecklat ett Lisbeth Salander-komplex som heter duga. I Bron – dansksvensk kriminalserie som startar med en mördad kropp på Öresundsbron – återfinns det i form av Sofia Helins supersnut Saga. Hon lever ensam. Pratar i entonig staccato."
Hellsten ser ljuspunkter i "den suggestiva stämning man bygger upp" och i det "fina fotot som ger ytterligare emfas till den dystra, samtidskritiska historien". Samtidigt som hon retar sig på oförmågan att skildra sorg:
"När den mördade kommunordförandens make går igenom sin frus förehavanden timmarna före mordet utan så mycket som ett blänk i ögat blir det faktiskt bara dumt."
Det andra av tio avsnitt i kriminalserien Bron visas i SVT på onsdag.
Bron över floden Kwai
En bro för mycket
Bron till Terabitia
