Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Botten nådd för AF – måste få rejäl uppryckning

    Den pågående omdaningen av Arbetsförmedlingen kommer inte att förbättra en sedan länge ineffektiv verksamhet. Denna måste anpassas till dagens problem på arbetsmarknaden. Det bästa sättet att göra detta är att först göra en grundlig utredning om hur det kan gå till, skriver Bo Jangenäs och Berndt Molin.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Varje år bekräftar mätningarna i Svenskt kvalitetsindex att förtroendet för Arbetsförmedlingen är i botten. Detta trots att generaldirektör efter generaldirektör lovat förbättringar (de tre senaste fick sluta i förtid). Mätningen 2015 visade att försämringen fortsatt.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Arbetsförmedlingen, med 13 000 anställda och ett årligt anslag för myndigheten på nästan åtta miljarder kronor, har efter centraliseringen 2008 blivit en än mer självspeglande myndighet. Anslaget för myndigheten har realt ökat med 50 procent det senaste årtiondet, men knappast något har blivit bättre. I Arbetsförmedlingens egna rapporter ges många exempel på utförsbacken.

    Endast två jobb per anställd och år

    Den viktigaste uppgiften sägs vara att ”matcha” sökande och lediga platser, det vill säga platsförmedling. Bara ett par exempel som gäller den uppgiften:

    • Av de arbetssökande som fick nya jobb 2014 uppgav bara var tjugonde att det var en arbetsförmedlare som informerat om jobbet, det vill säga endast två personligt förmedlade jobb per anställd och år!

    • Trots att det varit krav på arbetsförmedlarna att vid varje möte med arbetssökande lämna förslag på lediga platser att söka, var det 2014 bara fyra av tio sökande som överhuvud taget fått något platsförslag. I stället har generaldirektören nu avskaffat kravet på arbetsförmedlarna.

    Precis som de tre senaste generaldirektörerna säger nuvarande att ”arbetsgivarkontakterna” nu ska förbättras utan att förklara vad det ska kunna leda till. Några väsentliga effekter på arbetsmarknaden kommer nämligen inte att uppstå. Saken har prövats otaliga gånger det senaste årtiondet.

    Uppenbara brister

    Behovet av omprövning och förändring av verksamheten är uppenbar, men regeringen har hittills inte velat utreda saken. I stället sker nu den största förändringen av Arbetsförmedlingen under decennier (”Förnyelseresan”) utan politisk styrning.

    En viktig del av denna ”resa” är att lägga ned arbetsförmedlingskontor för att ytterligare minska arbetsförmedlarnas få personliga kontakter med arbetslösa. Det finns inte något offentligt material om nedläggningarna, men enligt tidigare uttalanden ska en tredjedel av drygt 300 förmedlingskontor läggas ned eller redan har lagts ned.

    Uppseendeväckande rapport

    I en uppseendeväckande intern rapport, ”Kund- och kanalstrategin”, beskrivs förändringarna som om Arbetsförmedlingen vore en allmän serviceverksamhet där målet bara är att ”kunderna” ska bli nöjda. Rapportens skribenter, som uppenbarligen inte delar regeringens syn på vad verksamheten är till för (regleringsbrevet), tycker tydligen att arbetsmarknadspolitik och en sorts snabbköp på nätet är ungefär samma sak.

    Rapporten är fylld av plattityder som att ”identifiera olika kunders behov i segment” utan att på något sätt precisera vilka ”behov” eller ”segment” man talar om. Där talas om ”sömlösa kanaler” och ”transparenta processer” utan någon som helst precisering. Där finns förolämpande uttalanden om arbetslösa; ”vi utgår från att kunden har en vilja att själva agera”, som om det vore tveksamt om de arbetssökande söker jobb. Man till och med avslöjar egen oförmåga: ”Vi behöver etablera relationer med arbetsgivare” som om inte det vore vad arbetsförmedling hittills handlat om.

    Förslagen i ”Kund- och kanalstrategin” tar inte ens hänsyn till att statliga myndigheters verksamhet både riktas mot viktiga samhällsuppgifter och är styrd av lagstiftning (bland annat grundlag) som gäller myndighetsutövning, förvaltningsbestämmelser, sekretessregler och annat. Det sveper man förbi med att naivt skriva att lagar behöver ses över.

    Det är denna ”Kund- och kanalstrategi” som enligt generaldirektörens beslut ska styra utvecklingen framöver. Rapporten rekommenderas till läsning av varje riksdagsman och minister som inte anser att en grundlig utredning behövs.

    Måste effektiviseras och anpassas

    Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken måste effektiviseras och anpassas till dagens problem på arbetsmarknaden och till de mål och ambitioner som ska gälla. Det bästa sättet är att först göra en grundlig utredning om hur det kan gå till.

    Frågan är om det inte finns bättre alternativ till nuvarande myndighet. En möjlighet som borde utredas kan vara att föra över en stor del av uppgifterna och resurserna för arbetsförmedling och aktiva program till kommunerna, som ändå fått överta en växande del av uppgifter och utgifter för en illa fungerande Arbetsförmedling. Det är hur som helst hög tid att regeringen gör något.

    Bo Jangenäs

    tidigare planeringschef AMS och f d generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen IAF

    Berndt Molin

    tidigare bland annat analyschef på Arbetsförmedlingen och uppdrag inom AMS och AF