Gun Jägard möter oss med ett stort välkomnande leende. Vi är väntade även om det är tidigt på morgonen. Solen är inte så stark vid den här tiden och då gör sig växterna bättre på bild. En annan anledning till att vi är uppe i ottan, är att Gun ska vara på Mölnlycke Garden Center, fem minuters cykelväg härifrån, klockan nio. Sedan hon gick i pension från sitt arbete som förvaltningssekreterare i Mölndals kommun, har hon gått kurser i trädgårdsplanering på nätet och arbetar deltid från mars till november som trädgårdsmästare. Resten av tiden tillbringar hon med att så frön, plantera sticklingar och arbeta i den egna trädgården.

– Det är avkopplande att vara här ute och en skön stämning med fåglarna kvittrande runt öronen.

Fåglarna trivs i trädgården med all växtlighet och Gun har dessutom skämt bort dem under vintern med mycket mat, för att de ska stanna.

Sune, maken, är pensionerad elektriker, och har också han fullt upp med trädgårdsarbete. När vi är färdiga ska han hjälpa till att plantera ett träd hos en av grannarna. Sune har blivit intresserad allteftersom. Numera gör han de större anläggningsarbetena, medan Gun står för växtval och planering.

Samlarträdgård

Det porlar i dammen och näckrosen guppar fridfullt på ytan. Söta grodyngel simmar ystert omkring vid dammkanten. Solen värmer och det är skönt. En guldalm lyser upp, med sina gyllene blad, som håller sin färg under hela sommaren. Häxalen strax bredvid får senare vackra höstfärger. Ett potpurri av färgrika azaleor speglar sig i dammen.

När vi kommer runt husknuten får vi nästan en naturchock. Framför oss och så långt vi kan se upp för kullen, är det tättbevuxet med slingrande stigar emellan. Det finns inte en tom plätt någonstans och inte en gräsmattebit så långt ögat ser. Höga träd blandat med buskar och marktäckare. Det är mycket, det är överväldigande och just nu blommar det också väldigt vackert. Framförallt dras blicken till ett flera meter högt vackert träd med rosa blommor.

– Det är en samlarträdgård och det får verkligen inte plats mycket mer än så här, säger Gun när hon ser mitt förvånade ansiktsuttryck som strax förvandlas till förtjusning.

– Om jag hade börjat med trädgård i dag skulle jag kanske inte greppat över så mycket på en gång, utan hållit mig till lite färre växter, kanske planterat fler av samma sort i stället. Men jag har velat testa och tänja gränserna för vad som är möjligt att ha i en relativt liten trädgård. Nu får jag flytta runt växterna när jag köper nytt.

Började med barrväxter

När Gun och Sune köpte huset 1973, fanns det en gräsmatta och rabatter längs med husets båda sidor. När man har den här parkanläggningen framför sig är det svårt att tänka sig att det en gång har sett ut så. Men det är bara att slänga en blick i grannträdgårdarna, för att förstå. När vi ett tag sitter ner och samtalar på uteplatsen kommer ett gäng trädgårdsarbetare till grannen för att klippa gräset.

– Det är mycket jobb med en gräsmatta för att hålla den fin och det problemet har inte vi längre.

Vid anläggningen började de med att bygga, terrasser av torvblock uppifrån och ner, som de sedan fyllde med jord uppblandad med torv. Gun rådgjorde med en trädgårdsintresserad vän hur hon skulle planera trädgården. Börja med träden, sa han, det är det viktigaste.. I alla trädgårdarna i radhusområdet fanns det en hängbjörk. I Jägards trädgård skulle det bli ändring på det. Ormhasseln blev det första i en lång rad av nyplanterade träd.

– Träd skänker lummighet och skugga. De flesta träd jag valt har vackra stammar, vackert bladverk och vackra höstfärger. I några fall också mycket vacker blomning. Många av dem ger liv åt trädgården även vintertid. Jag tänker då i första hand på glanskörsbäret (Prunus serrula) med sin maghognyfärgade avflagnande bark, som har blivit cirka 10 meter efter 30 år. Lika vacker avflagnad bark har kopparlönnen (Acer griseum). Flagorna gör sig fint i motljus. Kopparlönnen har kanelfärgad bark.

När Gun och Sune satte igång att plantera på 1970-talet var det populärt med barrväxter. Tyvärr blev de med tiden alldeles för stora och tog för mycket plats i den lilla trädgården. De har fått falla för sågen.

Några finns kvar, bland annat hybridtall (Pinus x schwerinii). Den är dryga tio meter nu, men tar inte stor plats på bredden. Gun har kunnat plantera lite småväxter under den och den har kottar som blir 25 cm långa. Nutkacypressen (Chamaecyparis nootkatensis) finns också kvar, med en vackert hängande silhuett.

Det är inga näringskrävande växter. Gun strör bara ut lite kompostjord då och då ovanpå rabatterna.

– Jorden är lätt med stor inblandning av sand. Det jag gjort är att jag tillsatt torv och på våren brukar jag toppdressa med egen kompost. Någon annan form av näring tillför jag i regel inte. Det tycker jag att samtliga växter trivs bra med.

Förutom träd har det blivit mycket skuggväxter under träden. Lundväxter och olika sorters ormbunkar. På våren blommar nunneört och olika slags vitsippor.

Gun är nyfiken på nya sorter. Hon fyller på där saker och ting inte gått riktigt som hon har tänkt det. Som när vintern går hårt åt trädgården. Härligt, tänker hon då. Då finns det plats för fler!

Dvärgrododendron hämtar hon gärna hem från växtresor till Tyskland. Det har blivit en ny samlarvurm. Rododendron och azaleor är favoriter. Inte bara för blommornas skull utan för bladens. Helst ska buskarna bli stora så att man kan stå och se på bladen underifrån upp emot solljuset som letar sig in bland trädens grenar. Det är vackert. Rododendrons blad finns som ett viktigt grönt inslag i trädgården året runt. De har omkring hundra olika sorter.

Guns absoluta favoritbuske är blomsterkornellen. Den höll hon på att slänga bort en gång.

– När den hade stått i 25 år utan att den blommade, bestämde jag mig för att jag skulle sätta något annat där. Den sista sommaren, tittade jag en dag upp i trädet och såg ett vitt tak av blommor. Det var så vackert!

Kornellen fick stå kvar och nu ger den samma flor varje försommar. På hösten har trädet i stället ett innertak av röda bär stora som hallon, dekorativa och ätliga.

– En buske som jag också är mycket förtjust i är bredbladig kalmia (Kalmia latifolia). Den är en av de vackraste vintergröna blommande buskar som finns. Knopparna ser nästan konstgjorda och lite plisserade ut. De utslagna blommorna är också mycket vackra. Kalmia finns i många namnsorter och färgen varierar från vitt till rosa och röda toner. Många är bandmönstrade. Den trivs i halvskuggiga och soliga lägen. Jorden bör vara torvrik och med inblandning av lite grövre sand.

Nästa trädgårdsprojekt blir en rosenbåge, med den oemotståndliga rosen ’Alchymist’, som skiftar i gult, gyllengult och rosa och en vacker lila klematis. Gun och Sune har redan haft den kombinationen, men rosenbågen ruttnade och växterna flyttades någon annan stans i trädgården. Sune ska också lägga plattor till en liten uteplats högst uppe på kullen. Då kan de sitta där ibland och bara njuta av växtprakten.