Freadal ligger strax utanför det lilla samhället Åsa i Halland. Man kan höra vågorna brusa från havet bakom åsen några hundra meter västerut. Gården från början av 1800-talet var långt ifrån modern när Tina och Belman kom hit. Den gamla damen som ägde den hade bott här ensam i många år, sedan maken gått bort. Mycket hade fått förfalla.

Tina hade just börjat en utbildning till trädgårdsdesigner och tog itu med att planera den nya trädgården. Drömmen var att skapa en trädgård för besökare, som de kunde njuta av medan de drack en kopp kaffe. Hon hade jobbat och slitit mycket i sitt liv och ville komma till en punkt där det gick att ta det lite lugnare.

– Ett lantligt litet trädgårdscafé var vad vi drömde om, säger hon. I en trädgård som verkligen kunde skänka gästerna både vila och inspiration. Det är många som behöver stressa av.

Det var då långt kvar till ett läge för att varva ner. Tina och Belman hade ett hårt arbete framför sig.

– Det vattensjuka området bakom ladan blev vår utgångspunkt. Vi utgick därifrån och arbetade oss utåt.

Speglar sig i vattnet

De grävde ut området och byggde en stor damm för vattenväxter och runt om planterade de livskraftiga växter som skulle spegla sig fint i vattnet. Tina är inte rädd för färger, här finns blommor i blått. rött, lila, limegrönt, rosa och gult. Längst bak står höga, ståtliga gräs. Stora skyar av ljusgrön jättedaggkåpa bäddar in den blå strandirisen på sina skira stänglar. Nere vid vattenbrynet kryper lila rosenvial, vattenmynta och revor av smultron och gulblommig penningblad. Här reser sig även blå trebladsspira och blomstervass med sina rosa blomkronor. Längst bort syns kaskader av rosor.

Grundstenar från det gamla vagnslidret lades som stadiga gåstenar över dammen. De flankeras av kaveldun, som växer i vattnet.

– I den här delen av trädgården valde jag växter som trivs i fuktig nordisk miljö, berättar Tina. Gårdsplanen mellan huset och ladugården fick plantor som gillar att stå i full sol och sådana som trivs i skuggan av byggnader.

Paret Hermansson, som tidigare drivit restaurang på Mallorca, ville absolut ha in en bit av Medelhavet i sin nordiskt lantliga idyll. Av materialet som blev över när de grävde ut dammen och sprängstenen från ombyggnaderna byggde de en kulle som Tina förvandlade till en Medelhavslund. Här finns drivor av rosor och vallmo och örter.

På 1970-talet köpte Tina och Belman en ruin på Mallorca som de renoverade och där de drev pensionat och restaurang.

– Det här med mat var egentligen Belmans grej, säger Tina. Hemma i Sverige var jag textildesigner tills vi öppnade pensionatet på Mallorca. Vi drev sedan restaurang i både Spanien och Sverige i många år och jag blev hjärtligt trött på det slitet.

– Det är inte det att jag inte gillar mat, tillägger hon, men stressen kan jag vara utan.

Renovering i omgångar

Tina och Belman har renoverat boningshuset, ladugården och de övriga uthuslängorna i omgångar. Huset de bor i är inte stort. Bottenvåningen består av ett stort kök och vardagsrum och en liten toalett med dusch. Övervåningen blev kombinerat sovrum och arbetsrum. De bytte ut de gamla fönstren mot större, i gammal stil, för att få in ljus och luft.

I ladugården kan man fortfarande se var korna stått. Deras namnskyltar är kvar över båsen! Där grisar och kalvar tidigare huserat står nu bord med vita dukar. Väggen mot dammen har fått en glasad öppning. Här kommer man ut på en stor terrass med bord och stolar där man kan slå sig ner och njuta av både utsikten och en kopp kaffe. Det surrar och doftar överallt och när sommaren är som bäst får solens värmande strålar dammens vatten att glittra och ljumma vindar de höga gräsen att vaja och prassla.

I en av uthuslängorna har paret Hermansson inrett varsin liten ateljé.

– Där sitter vi och skapar när andan faller på, säger Tina. Och när det finns lite tid över.

Skärgårdsmotiv och trädgårdar

Belman skriver och målar skärgårdsmotiv. Tina ritar trädgårdar på beställning och arrangerar vintertid kurser i trädgårdplanering och blomsterbinderi.

Bara höloftet har hittills klarat sig från parets renoveringsiver. Här regerar ladusvalorna.

– Det första paret flyger in i månadsskiftet april-maj, berättar Tina. De är så lyckliga över att ha någonstans att bo. Det finns inte många lador kvar här i området.

– Vi behåller höloftet som det är. Vi måste ha ett projekt kvar att suga på, att fantisera om. Så fort vi blivit klara med våra tidigare projekt har vi sålt och satsa på något nytt. Här ska vi nog stanna ett bra tag till.