Deras trädgård ligger i Sjuhärad, mellan Tranemo och Gislaved. Den är stor som en liten park. Med olika växtrum kringgärdade av höga häckar. Rosariet, partiet kring växthuset, den vita trädgården, herr- och frutäppan. Här finns fantastiska träd, formklippta buskar och vackert blommande växter. Installationer med betongalster, vackra möbler och speciella prylar.

Trädgården hade kunnat vara överlastad, men är inte det. När vi mot slutet av vår dag sitter ner i skuggan, vid en av de många sittgrupperna, förklarar Carina att det är viktigt att behålla en luftighet i trädgården. Överallt där man kan sitta ner och vila ska man kunna se långt.

Frutäppan, Carinas egen täppa, är romantisk och doftande. I färgerna vitt, rosa och lila. I början på våren kommer krokus, tulpaner och vita blåsippor. Den fyllda primulan Pink Ice är en vårlig skönhet.

Sedan följer pionernas, syrenernas och clematisarnas blomning. Under våren och sommaren avlöser olika perenner varandra. Här finns en soffa där Carina kan sätta sig ned och skriva brev. Så tänkte hon 2003, när de skapade de två trädgårdsrummen, särskilt många brev har det nu inte blivit.

Formen är i barockstil och den genomkorsas av en stenläggning med platta stenar, som tog två somrar att göra. Det var knepigt att hitta rätt form på naturstenen och sedan tog det sin tid att pussla ihop dem.

Striktare trädgård

Kens trädgård var menat att bli striktare. Japaninspirerad, med sten, pergola i gråmålat trä, vatten och olika japanska lönnar. Här går blomningen i ljusgult, creme och lime och det är mycket bladgrönt. En honungsros ’Luckefund’, en pipranka ’Lonicera’ och en gulbrokig kaprifol ‘Aureorculata’ klättrar på pergolan.

Plastbaljan i njurformat från 70-talet köpte de på loppis, den fick grå färg och blev fin. Först fyllde de den helt med runda stenar och sen med vatten. På en grå trästolpe sitter fyra fågelholkar vända åt olika håll, ett av Kens egna snickerier. Snart blommar en fylld ljust gul pion, en quad-hybrid från Guldsmedsgården i Ljung. Lite senare kommer rosor och perenner i ljusgula nyanser.

Så här skriver Ken i deras trädgårdsblogg, Trädgårdsdrömmar.

– Det tog inte lång tid innan vi blandade oss i varandras trädgårdsrum med både intresse och vilja. Idag finns bara namnen på rummen kvar som en påminnelse om hur envetna vi var då.

Stora Mossebo säteri, Carinas och Kens hem är ett rymligt rött trähus byggt på 1700-talet. De köpte hus och tomt på 4000 kvadratmeter, för tjugotvå år sedan, när de flyttade hit från Stockholm. Carinas mamma och syster finns i trakten och eftersom de planerade smått, ville Carina vara nära släkten. Båda var övertrötta på storstadens stress och jäkt.

Under lång tid var trädgården tummelplats för barnen Danielle och Denny, som idag är 21 och 19 år och här fanns både sandlåda, gungor och så småningom motorcrossbana. Det vildvuxna gräset fälldes först med lie sen med gräsklippare, det var allt.

Carina planterade i början lite tagetes och höstflox, sådant de fick av släkt och grannar. Först när barnen blev större för cirka tio år sedan, fick föräldrarnas trädgårdsintresse mer utrymme.

Ken kommer från en trädgårdsintresserad familj. Föräldrarnas radhusträdgård i Stockholmstrakten hade många rariteter. Morfar var intresserad utöver det vanliga och hade under Kens uppväxt ett flertal kolonilotter fyllda med växter. Carina har alltid älskat växter och blommor.

Pluggade en sommar

År 2000 gick de med i STA Sveriges trädgårdsamatörer. På första växtmarknaden kände de sig totalt okunniga, allt stod på latin. När de frågade vad det var för färg på blomman möttes de av förvånade ansiktsuttryck. Färg var inte väsentligt, förstod de, däremot artnamn och sort.

– Vi fick gå hem och plugga och ägnade en hel sommar åt det. Plöjde igenom årgångar av trädgårdstidningar och läste böcker på badstranden, säger Ken.

Nästa marknad visste de vad de skulle fråga efter.

Både Carina och Ken har en bakgrund inom mode och design, de träffades på H & M när de var 19 år och under en period, hade de en inredningsaffär i Tranemo. Båda syr och har sinne för färg och form. Allt är också vackert och väl avvägt i trädgården. Det är ett gemensamt arbete. Carina skulle aldrig göra något utan att Ken är involverad och tvärtom.

– Ofta börjar det med att jag har en idé om en förändring i trädgården. Ken är i bland tveksam och då börjar vi diskutera fram och tillbaka och kommer fram till något mycket bättre tillsammans.

De går på känslan.

Carina beskriver det så här:

– Många säger att man ska ha en plan och ska jag råda någon skulle jag säga att tänk dig för vad du vill använda trädgården till, innan du börjar plantera. Fundera över vad du är för människa, hur mycket du vill arbeta och så vidare. Men vi har inte gjort så. Om vi åker till något ställe får vi inspiration där. Eller så ser vi en bild och visar varandra. Vad snyggt! Ska vi pröva? Eftersom vi har ytorna är det lätt för oss att gräva nya land och det finns inte mycket sten i jorden. Det är bara att skapa.

De började trots allt, med att göra alla misslyckanden man kan göra och några till. De planterade äppleträd utan skydd som då åts upp av de vilda djuren och körsbärsträd som dog av grentorka. Skam den som ger sig, de planterade igen och igen. Fram till att de kom på att de skulle sätta häckar runt trädgården, för att skydda växtligheten. Snöbär fanns redan som de tog sticklingar av och fyllde på.

Praktiskt lagda

De är praktiskt lagda och det har alltid varit självklart att vill man göra något gör man det själv och så billigt som möjligt. Snöbärshäcken finns kvar men till de nya häckarna planterar de avenbok eftersom snöbärshäcken sätter rotskott som måste hållas efter.

Klimatet blev betydligt bättre inne i trädgården. Normalt är här zon fyra eller fem, som i mellersta Norrland. Med en skyddande omgivning klarar sig känsligare växter bättre.

– Vi lärde vi oss också att rädda träd och buskar från djuren med nätburar. De sätter vi runt precis allting från oktober. Det värsta är när första snön kommer, då kommer hararna in, de går på skaren och äter allt de hittar ovanpå snön, säger Ken.

De börjar sitt årliga trädgårdsarbete på våren i maj ungefär när tranorna anländer på ängen utanför huset. Eftersom vintern är lång och seg pirrar det i kroppen av förväntan och lust att sätta spaden i jorden. Säsongen avslutas på hösten när tranorna drar till Afrika.

Under vintern kollar de på växter och beställer dem på Internet.

– Det mesta förökar vi själva eller byter till oss av andra. Men det blir en del till exempel pioner som vi köper varje år. Visst kostar det en del men våra växtinköp är inte dyrare än om vi skulle rökt upp ett paket cigaretter var om dagen, och tänk så mycket bättre vi mår, säger Carina.

Blev inspirerad

Ett av trädgårdsrummen, den vita trädgården, blev till när Carina hade gjort sig illa i ryggen på sin tidigare arbetsplats. Carina läste en bok om Vita Sackville-Wests Sissinghurst och blev inspirerad.

– Jag sade till Ken att jag ville göra en sådan trädgård och att jag behövde hjälp att gräva för det var en vildåker där jag tänkte mig den. Då sade han nej, eftersom han just då var sysselsatt med att bygga växthuset. I så fall får du gräva själv.

Carina ger sig inte när hon beslutat sig för något. Eftersom det var mycket ogräs på platsen, lade hon först en stor presenning över området och ansade runt om. Hon hade tänkt ut att allt skulle dö under. Men efter en vecka fungerade presenningen istället som ett växthus och reste sig av växternas kraft, som en stor varmluftsballong.

– Hon började gräva istället medan hon stånkade och stönade, säger Ken. Det kunde jag inte se, hon hade ju ont i ryggen, är det möjligen en kvinnas list?

– Tankarna på den vita trädgården, kom när jag hade som mest värk i ryggen. Jag ville ha ett ställe där jag mådde bra.

Idag prunkar trädgårdsrummet med endast växter som blommar i vitt. Pioner, rosor, nävor med mera. Mitt i står en stor vit järnsäng att sjunka ner på. Carina gjuter själv figurer i betong och här finns vackra änglar och andra skulpturer. En vitmålad provdocka i stål fylld med en vit clematis vaktar rummet.

Idag arbetar Carina med rehabilitering för långtidssjukskrivna och en av arbetsuppgifterna är trädgårdsrehabilitering.

– Det räcker med en buske, en kruka, en stol eller kanske bara en sten. Det handlar om den egna platsen och att man bestämt sig att just där mår jag bra. Då blir den platsen ett ställe att hämta kraft ur, man behöver inte ha det stort som jag.

Trädgården ger frihet och utlopp för kreativiteten, säger Carina.

Och Ken som numera är ICA handlare håller med:

– Jag går i affären med lysrören hela dagen. Alla människor, surret från frysarna och bara gluggar till fönster framme vid kassorna. Väl hemma vill jag vara ute och se himlen, höra naturens ljud och stoppa fingrarna i jorden.

Carina nickar:

– Många undrar hur vi hinner med allt. Svaret är att vi tillbringar mycket av vår fritid i trädgården. Det är bara en fråga om prioritering och vi avsätter tid till det som får oss att må bra.