Husdjur är gulliga. I de flesta fall. Men en löst kopplad dobermann som strosar runt i lekparken och sniffar vid sandlådan där dottern bygger sandslott, kan också ses som ett hot. Eller en tjock boaorm som ligger ihoprullad på balkongen.

Det finns lagar för vilken typ av husdjur man får ha i Sverige.

Rovfåglar är förbjudet, liksom apor. Dels beror det på att det ibland rör sig om utrotningshotade arter, men också på att de är mycket svåra att hålla. Apor kan bära på farliga smittor, säger Ernst Mehnert försteveterinär och inspektör på jordbruksverket.

Överhuvudtaget är rovdjur förbjudet. Tigrar, vargar och leoparder får man inte ha.

Undantaget är hybrider man avlat i fyra generationer, exempelvis tamhund och vildhund eller tamkatt och vildkatt. Gränsen för kattdjur går vid exempelvis bengalkatter.

Det finns också undantag för två mårddjur. En tam iller är tillåtet liksom grävling - förutsatt att de är uppfödda som tamdjur. En grävling kräver bur och stora ytor.

Det är ju inget djur man strosar runt med i villaområdet en eftermiddag, uttrycker sig en forumdeltagare på en svensk husdjurssajt.

Reptiler kräver noggrant reglerade burar och i de flesta fall tillstånd från kommunen.

Grundförutsättningen är att det är djur som inte är viltfångade, säger Mehnert.

Alla påverkar sin omgivning, så även djur.

Däremot varierar det kraftigt vilka möjligheter man som granne har att få bort husdjuret om man upplever det som hotfullt.

En villaägare som har en granne med en bökande grävling kan förutom att vända sig till domstol, egentligen bara kontakta miljöskyddsnämnden i sin kommun och åberopa djurskyddslagen.

Kommer man inte överens sinsemellan är det den möjligheten man har, säger Ulf Stenberg, jurist på Villaägarnas riksförbund.

Klas Sjödell är jurist på HSB och menar att det viktigaste för varje bostadsrättsförening är att vara tydlig.

Är det en person med en flera meter lång boaorm som ska flytta in, får ju styrelsen kolla upp den personen ordentligt och ställa tydliga krav på hur djuret ska hållas, säger Klas Sjödell.

För stämmer man inte i bäcken från början kan det bli problem.

Bor man i bostadsrätt har hyresnämnden inget annat mandat än medling. Då återstår domstol om man inte kan komma överens med sin granne och dennes husdjur. Sådant tar lång tid, minst ett år innan det överhuvudtaget kan bli förhandling.

För hyresgäster ser det annorlunda ut. GP ringer runt till tre av stadens allännyttiga hyresbolag, Bostadsbolaget, Poseidon och Familjebostäder.

Hos två av dem, Bostadsbolaget och Familjebostäder, finns inga restriktioner för husdjur.

För oss handlar det om en allmän hänsyn, från såväl folk med husdjur som från de som inte har djur. En kattägare får exempelvis se till att katten inte bajsar i sandlådan på gården och har man nu en boaorm i sin lägenhet kanske man ska ha den där och ingen annanstans med tanke på att grannar kan bli skrämda, säger Inger Lena Bennman på Bostadsbolaget.

Skulle en granne ändå känna sig rädd, kan man gå till sin kvartersvärd och berätta eller ringa störningsjouren. Skulle ingenting förändras och man fortfarande tycker grannens boa är läskig, får man gå till hyresnämnden.

Men det vill inte vi. Det är bättre att vi löser det innan det går så långt. Har man hanterat sitt husdjur på ett sätt som medfört obehag för grannarna kan man riskera att förlora sitt hyreskontrakt, precis som vid andra störningar. Men om man bor granne med någon som har en orm och tycker det är läskigt, även om han eller hon hanterar ormen på det sätt man ska, kan man alltid ansöka om att få byta till en annan lägenhet enligt våra vanliga bestämmelser, säger Inger Lena Bennman.

Poseidon har dock skrivit regler för husdjur i sitt hyreskontrakt.
"... hyresgästen får ha husdjur, endast under förutsättning att grannarna inte upplever husdjurets beteende som hotfullt eller störande. Detta innebär t ex att s.k. kamphundar är förbjudna."

Det går inte att ha husdjur som andra hyresgäster upplever som ett hot, säger Göran Leander på Poseidon.

Att man specifikt skrivit kamphundar i kontraktet beror enligt Leander på den debatt som av och till förekommer och där kamphundar har blivit ett begrepp på ett beteende som kan uppfattas som hotfullt av närboende .

Men utöver det gäller det att se från fall till fall.

Majoriteten av de som äger husdjur är skötsamma och visar hänsyn för såväl djuret som grannen. Men det finns ett fåtal som antingen inte sköter sina djur eller har alltför extrema husdjur som skrämmer grannarna.

Misstänker man att djuret inte sköts ordentligen kan man vända sig till kommunens hälsoinspektörer. De är vår förlängda arm och ska se till så att djurskyddet sköts, säger Ernst Mehnert på jordbruksverket.




Fakta: HUSDJUR

Djurskyddslagen och dess följdförfattningar, reglerar hur våra husdjur liksom vilda djur i fångenskap, ska hållas och skötas. Det grundläggande i lagstiftningen är att djuren ska behandlas väl och skyddas mot lidande och sjukdom, vilket den som har djuret i sin vård bär ansvaret för.

*****

Funderar du på husdjur?
Kolla alltid med grannarna först vare sig det gäller katt, hund, boaorm, kakadua etc. Dels för att ge dem information men också så att du själv får en bild av deras åsikt.
Är det ovanliga husdjur ringer du miljöskyddsnämnden i din kommun. De hjälper dig.
Bor du i hyres- eller bostadsrätt, kollar du även med fastighetsägaren eller styrelsen i din förening.

*****

Så klagar du:
- Som hyresgäst kan du vända dig till fastighetsägaren, kvartersvärden eller hyresnämnden.
- Bor du i bostadsrätt är det styrelsen i föreningen som gäller. Hyresnämnden kan medla i frågan, i övrigt återstår domstol.
- Villaägare kan gå till domstol.
- Alla kan vid misstanke om vanvård vända sig till hälsoinspektörer i sin respektive kommun.