Familjen Berntsons hus är byggt 1929 och ligger i området Prästeryd i Alingsås. De 96 kvadratmetrarna räckte så länge familjen bestod av tre personer. När Oskar föddes var de båda sovrummen på övervåningen redan upptagna av mamma Anna-Karin och pappa Alf, och av hans syster Frida. Han fick bo i hallen utanför sovrummen. Det var inte optimalt för den familjemedlem som fick gå och lägga sig först av alla.

– Alla ljud från bottenvåningen letade sig uppför trappan till hans säng, minns Anna-Karin. Vi fick tassa på tå om kvällarna när han lagt sig. Till sist blev det förstås ohållbart.

Planerna på ett tillbygge började ta form, en process som kom att ta sju år. De grubblade länge på hur de skulle göra. En konventionell utbyggnad skulle knappast försköna deras klassiska 20-talshus, som de tyckte så mycket om.

"För mycket industrikänsla"

Anna-Karin och Alf satte sig till sist ner och gjorde en lista över allt de ville ha och gick med den till ett par arkitekter. Arkitekterna fick fria händer att rita något fräckt och funktionellt.

– Överst på vår önskelista stod det modernt och underhållsfritt, säger Alf. Efter några ändringar var vi väldigt nöjda med deras förslag.

Men när de kom till byggnadsnämnden blev det stopp.

– Det blev stort hallå, berättar Alf. Stadsarkitekten kom in på mötet. Vårt första förslag hade en slät aluminiumfasad och den slog de bakut inför. De tyckte det var för mycket industrikänsla i den blanka fönsterlösa väggen mot gatan. Då föreslog vi att vi kunde sätta upp en spaljé där och det tyckte de var trevligt.

– Sedan spann vi vidare på den idén. Genom att skära ut slingrande grenar med blad direkt i metallen fick vi både spaljé och växter i ett. Allt fortfarande helt underhållsfritt.

Plåt för 57 000 kronor

Innan de beställde de laserskurna plåtarna skrev de ut mönstret på papper i skala 1:1 och tejpade upp på väggen. Tillbyggnaden var då uppförd och fasaden klädd med mineritskivor.

När sedan plåtarna kom från fabriken var de helt klara att fästas upp, med förborrade skruvhål och allt. Det gick snabbt och smidigt att pussla ihop på plats.

Plåtarna på totalt cirka 45 kvadratmeter kostade 57 000 kronor plus moms och monteringskostnad. Det är alltså vad familjen hade sparat om man hade nöjt sig med den grå mineritfasaden. Den är också underhållsfri och ser ut ungefär som betong.

Alf tycker att hela huset fått ett lyft tack vare aluminiumfasaden.

– Formen är utan tvivel modern och fasaden ska hålla i århundraden, säger han. Naturanodiserad aluminium är redan oxiderad och förändras inte av väder och vind.

Ny entré i skarven

I skarven mellan det gamla huset och den nya huskroppen om 65 kvadratmeter placerades husets nya huvudentré.

– Vi blev väldigt nöjda med den nätta lösning som arkitekterna presenterade, säger Anna-Karin. Den släta dörren och sidofönstret i frostat glas och trappan med räcken i galvaniserat stål ger ett lätt och ganska neutralt intryck. Det är elegant utan att dra uppmärksamhet till sig. Och väldigt praktiskt med galler på understa steget.

Hela långsidan av den gamla trävillan har genom tillbyggnaden öppnats upp mot trädgården. Här består fasaden av ett stort glasparti med en skjutdörr i mitten. De flesta av de gamla äppelträden och bärbuskarna som följt med huset och tomten genom åren finns kvar och utgör en stark kontrast till den moderna metallfasaden och glaspartierna.

– När vi sitter inne känns det numera nästan som att vara ute i trädgården, säger Anna-Karin. Från matbordet har vi utsikt över sjön nedanför vårt bostadsområde. Det är häftigt. Och någon insyn från grannarna har vi inte från det hållet.

Nytt kök och badrum

Inomhus har det blivit betydligt ljusare och rymligare.

– Mera utrymme var det som vi mest av allt behövde när vi bestämde oss för att bygga till i stället för att flytta, fortsätter Anna-Karin. Nu har Oscar fått vårt sovrum, vi har flyttat till Fridas mindre rum och hon har fått det gamla vardagsrummet på bottenvåningen.

Ett stort badrum och ett nytt kök stod också på familjens önskelista. Köket var inte åtgärdat sedan 70-talet och var rejält nedgånget.

– Det var jätteskönt att få nytt kök och badrum, säger Alf. Vi gjorde även i ordning källaren, fräschade upp tvättstugan och installerade bergvärme. Det finns saker kvar att göra, men det viktigaste är vi nu klara med.

– Vi är i stort sett nöjda, men det blev faktiskt inte riktigt som vi tänkt oss, tillägger han. Källaren och tvättstugan hade bara ingång från utsidan av huset och drömmen var att få en nedgång inifrån och att få två hobbyrum under tillbygget.

– Anna-Karin drömde om en ateljé där hon kunde måla, sy och arbeta med textiltryck och jag önskade mig ett musikrum där jag kunde sitta och spela. Förhoppningen var att få plats med en flygel.

Stötte på berg

Det som kullkastade planerna var att grävskopan stötte på berg.

– För att få spränga hade vi varit tvungna att göra vibrationsmätningar hos åtta grannar med risk för skador både hos dem och hos oss själva, berättar Alf. Vi tyckte inte att det var värt det.

– Hobbyrummen var ändå en lyx som inte var helt nödvändig, säger Anna-Karin. Det viktigaste var att Oskar fick ett eget rum, att vi fick ett generöst badrum, ett nytt kök och att vi fick ett stort rum där vi kan vara tillsammans. Det går fint att sitta vid matbordet och sy.

Från familjens egen trädgård ser man mest de stora öppningsbara glaspartierna. De mönstrade metallsidorna syns mera från gatan och grannarna. Man kan undra vilken effekt tillbygget haft på grannsämjan?

– Det finns nog de som tycker att det är fruktansvärt fult, säger Anna-Karin. Andra håller nog med oss om att det är fräckt. De som pratar med oss vågar väl inte säga något negativt rent ut. Det tycks i alla fall som att de flesta som passerar dagligen har vant sig.

– En del som går förbi på kvällen gillar förhoppningsvis fasadbelysningen, tillägger Alf. Vi har satt lysdiodbelysning innanför plåtarna så att det organiska mönstret framträder när det är mörkt. Det är en liten distans mellan mineritväggen och plåtarna, så belysningen ger fasaden ett tredimensionellt utseende. Jag tycker i alla fall att det är jättefräckt.

Varför aluminium?

– Det uppfyllde familjens krav på att vara underhållsfritt. Naturanodiserad aluminium är beständigt i minst 100 år. Dessutom blev det enhetligt eftersom dörrar och fönster är i glas och aluminium.

Hur är plåtarna behandlade för att stå emot väder och vind under så lång tid?

– Först bearbetas de mekaniskt och sedan utsätts de för en elektrolytisk process som skapar ett oxidskikt på ytan. Detta kan jämföras med glasyren på porslin när det gäller hårdhet.

Vilka företag tillverkar sådana plåtar?

– Vi sökte en tillverkare med höga krav på precision eftersom de skulle förtillverkas och det inte fanns något större utrymme för felmarginaler där de skulle monteras. Vi valde en underleverantör till bilindustrin, Riboverken, med spetskompetens på precision. De tillverkade plåtarna direkt efter våra digitala underlag. För att de skulle kunna passas in på fasaden fick bärverket som de fästs i vara ställbart. Plåtarna var exakta på en tiondels millimeter. Plåten är tre millimeter tjock.

Hur skapades mönstret i plåtarna?

– Tillverkaren hade en laserskärare som programmerades att skära ut former efter vår digitala förlaga. Med en sådan maskin är det varken svårare eller dyrare att skära krokigt än att skära rakt.

Finns det några nackdelar med alu- minium?

– Aluminium är inte det bästa miljövalet. Tillverkningen kräver en hög energi­åtgång. I ett livscykelperspektiv ser det dock bättre ut eftersom materialet håller så länge och inte behöver någon ytterligare behandling som ger miljöpåverkan.

Vad är ni mest nöjda med?

– Fasadens mönster och kontakten med trädgården med dess vackra gamla fruktträd. Att öppenheten mot trädgården är maximal samtidigt som det är avskärmat mot gatan.

Och inomhus?

– Entrén och korridoren mellan det existerande huset och den nya byggnaden, med den inbyggda hyllan som fungerar som ett filter mellan hallen och vardagsrummet och trädgården utanför fönsterpartiet. När man stiger innanför dörren anar man trädgården genom den öppna hyllan men får uppleva den med full kraft först när man stiger ner i vardagsrummet.