Ulla-Lena Huser är inte petig på något sätt, men hon vill gärna att det ska vara vackert när fotografen kommer med sin kamera. Hon har lagt flera dagars arbete på att göra det precis lagom fint hemma tills vi ska komma och göra reportage.

Det här sättet att serva andra utan att få det minsta betalt är en självpåtagen uppgift som hon trivs utmärkt med och som uppskattas av familjens många vänner. I stort sett varenda helg kommer de farande på den smala vägen och blir behandlade som gäster på ett fint gammaldags pensionat.

Huset, det lilla palatset på 430 kvadrat, där gästerna stiger in mellan höga pelare, har faktiskt varit pensionat. 1932 var det klart att ta emot sina första gäster. Den lugna atmosfären och den friska havsluften skulle göra dem gott. Byggnaden hade uppförts alldeles nere vid vattnet. Mellan stranden och det brusande västerhavet ligger Orust som en trygg kudde och skyddar mot storm och höga vågor. Det ännu gröna gräset går ända ner till vattnet och det är lätt att föreställa sig hur pensionatsgästerna en gång promenerade här.

– När vi kom hit var stranden igenväxt med vass och täckt av dy och det gick inte att ta sig fram till vattenbrynet, berättar Ulla-Lena. Och huset var rätt så förfallet, för att inte säga förstört. Den fina pensionatsbyggnaden hade med åren genomgått en hel del ombyggnader som förflyttat det långt ifrån sitt ursprung.

Det avskräckte inte henne och hennes man Svein från att bjuda på fastigheten. De hade restaurerat flera gamla hus tidigare och detta var tillfället för Ulla-Lena att komma hem till Sverige igen. I många år hade familjen, med två barn som nu är vuxna, bott i Norge, Sveins hemland. Läget i Bohuslän gjorde det möjligt för Svein att veckopendla till jobbet i Oslo medan Ulla-Lena kunde starta en ny verksamhet hemma.

– Huset var helt perfekt för de kurser i matlagning, festdukningar och heminredning som jag planerade att starta, säger Ulla-Lena.

Det var 2004 och sedan dess har huset gjort en resa tillbaka till sin forna glanstid. Med en rad moderniteter diskret inbäddade i skalet, givetvis. Och lite extra av allt som hör den gamla tiden till. Ulla-Lena och Svein har gjort om husets framsida totalt. De har byggt en ny och bredare trappa och veranda med pelare.

På husets baksida har terrassen i väster fått nya räcken och pelare, skiffer på golvet och en ny trappa ner mot trädgården och stranden. De stora panoramafönstren har bytts ut mot spröjsade fönster och många glasdörrar ut mot terrassen.

Hela huset har målats om, fått nya snickeridetaljer och nya golv överallt. Köket och matrummet har moderniserats. Tillbygget med matsalen har genomgått en förvandling där ljuset nu släpps in från tre håll genom rutor i olika kulörer. Alla fönster är utbytta och golvet har försetts med rustika ektiljor. Byggnaden har fått ett nytt yttertak där den röd-vit-blåa flaggan visar var ägarparet har en stor bit av sitt hjärta.

Det blöta, oanvändbara området nedanför huset har rensats från vass och dränerats och tomten har därmed återvunnit ett stycke vacker och värdefull mark.

De många rummen är personligt inredda, med gammalt och nytt i skön förening.

– Jag är förtjust i allt som har med heminredning att göra, säger Ulla-Lena. Sakerna får inte matcha varandra perfekt utan ska upplevas som en spännande mix. Här samsas ett ekbord med ett furuskåp. Den harmoniska helheten skapas utan någon röd tråd att hålla fast i.

– Ofta tar jag en tur till Ljungskile, Uddevalla eller Göteborg och besöker blomster-affärer och inredningsbutiker.

– Känslan styr när jag inreder, fortsätter hon. Jag känner direkt om något blir fel och då jobbar jag på tills den eftersträvade harmonin uppstår. Det kan ta hur lång tid som helst.

– Det är det som är så kul! tillägger hon.

Ulla-Lena poängterar vikten av att inte ha för många saker. Rummen ska kännas luftiga.

– Ljuset är viktigast av allt, säger hon. Rummen ska vara ljusa.

Ulla-Lena och Svein har lång erfarenhet av att köpa gamla hus som de renoverat och sedan sålt när de blivit sugna på att sätta igång med ett nytt projekt.

– Det har varit vår livsstil, säger Ulla-Lena.

När de nu äntligen är klara med det här huset så har Ulla-Lena tappat lusten att starta någon kursverksamhet.

– Jag tror att jag tröttnat både på att renovera gamla hus och att starta nya stora projekt! När man blir äldre vill man ta det lite lugnare.

I stället för att ordna kurser lägger Ulla-Lena sin energi på att ordna kalas efter kalas för släkt och vänner från när och fjärran.

– Det visade sig att huset var allra mest perfekt för oss och våra vänner, säger Ulla-Lena. Det här är ett drömställe att bjuda hem mycket folk till! Man får plats med 20-25 personer utan att det blir trångt. Det är en väl tilltagen bostad för två personer men vi använder faktiskt hela huset. Nästan varje helg kommer det folk från när och fjärran och det finns sängplatser i huset och i gästhuset och bastun nere vid bryggan.

– Jag lagar all maten, fortsätter Ulla-Lena. Utom på julen då hela släkten är här och många kvinnor trängs i köket. Vi har riktiga Carl Larsson-jular med svensk och norsk julmat. När alla är med är vi 28 personer runt bordet här i matsalen.

Matsalsfönstren har små färgade rutor i spröjsen. Med solens vandring från öst till väst förflyttar sig de små färgrutorna över tingen inne i rummet. När vi är på besök är dottern Line hemma från sina studier i Oslo och har bjudit med sig väninnan Marlene. De hjälps åt med att göra bordet fint medan Ulla-Lena bakar bröd och lagar kycklingpaj. Recepten är hennes egna och de finns i Den bärbara kokboken som hon gav ut i Norge för några år sedan. En aptitretande doft sprider sig i det stora rummet.

– Dukningen ska vara en njutning för ögat, säger Ulla-Lena. Tillsammans med maten ska den vara både vacker och aptitlig. Att lägga upp maten fint är ett skapande som jag lägger ner mycket arbete på. Jag lägger tid på allt. Inte för att det ska upplevas som perfekt utan för att de som samlas kring bordet ska bli glada och må bra.

– När vi har gäster som sovit över går jag alltid upp tidigt och bakar. Jag vill att de ska vakna till doften av kaffe och nybakt bröd.

Middagarna har oftast vilt på menyn. Svein och familjens hund Svea jagar rådjur på markerna runt omkring.

– Svein och jag hjälps åt med att slakta och ta vara på allt köttet, berättar Ulla-Lena. Det är det som vi sedan bjuder på när vi har fest, tillsammans med bär och svamp som vi också plockar i skogarna där Svein jagar.

Ulla-Lena och Svein vistas mycket i skogen och på sjön. Nere vid bryggan ligger båten.

– Jag promenerar en mil så ofta jag kan med Svea, säger Ulla-Lena. Måndag till torsdag har hon och jag för oss själva. Då blir det också mycket pyssel både inne och ute. På fredagarna börjar förberedelserna inför helgens samvaro med vänner. Jag städar hela huset själv, bakar och lagar all mat i förväg. Så kan jag vara med och njuta och ha roligt med gästerna.

Sedan kommer det en tid då Ulla-Lena och Svein reser runt och hälsar på alla som varit hos dem.