Förmiddagstrafiken är gles och stillsam. Solen lyser över Gamlestadsvägen när vi makligt svänger upp på Tideräkningsgatan, en slingrande och kraftigt lutande backe som genom ett skogsområde leder in i Kortedala.

Vi har ingen brådska utan kör omkring lite på måfå med ett antal intressanta platser som kryss på en karta. Målet är att få ett grepp om stadsdelen, Göteborgs första förort som ligger som en oval bland träd och bergknallar sju kilometer utanför stan.

Varierad bebyggelse

I området kring Västra Midvintersgatan råder lugnet. Vi stiger ur bilen, ser knappt en levande varelse men desto fler byggnader av väsensskild karaktär. Bara i korsningen vid Fastlagsgatan syns ett par olika typer av trevåningshus, några äldre villor samt två slag av fristående höghus som rostbruna och gula sträcker sig mot himlen.

Och lika varierad är bebyggelsen i resten av Kortedala. Trekantiga punkthus, radhus och atriumhus, lamellhus och nybyggda parhus verkar ha placerats ut lite här och var i den kuperade terrängen. Kort sagt är det ett hopplock av storlekar och stilar som blandats i olika färger, former och material. Vilket ger ett rörigt intryck.

"Vildmark med hus och gator"

Men när området var nytt möttes det av positiva tongångar. Så här skrevs det i tidningen Ny dag 1955: Kortedala är en underlig stadsdel. Inte lik någon annan – en vildmark med hus och gator. Rätt som man går en gata fram tar stadsbilden slut och blicken möter skog, berg eller himmel och man går en bit till och möter en helt ny stadsbild med hus som inte alls liknar dem man nyss sett. Därför är Kortedala en överraskningarnas stadsdel..

För att bättre kunna förstå varför den ser ut som den gör måste vi gå ännu längre tillbaka i tiden. Till åren efter Andra världskriget då Göteborg växte så det knakade och brottades med en enorm bostadsbrist. Därtill var många trångbodda och det var inte ovanligt att en flerbarnsfamilj trängdes i en omodern etta med kök. Något måste göras!

Utifrån den socialdemokratiska visionen om folkhemmet, med ledord som rättvisa, jämlikhet och samarbete, ville politikerna skapa en ny modern stadsdel. En arbetare skulle ha möjlighet att hålla sig med en tvårummare till sig och sin familj för en femtedel av lönen.

Staden ägde marken

Först tänkte man sig att bygga i Frölunda men då jordbruksmarken visade sig vara komplicerad att köpa upp vände man blicken mot nordost där staden ägde marken. Tanken var att skapa en stad i staden med en varierad bostadsbebyggelse kompletterad med ett rikt utbud av service, det skulle finnas skolor och arbetsplatser, bibliotek, lekplatser och föreningslokaler. Den nya stadsdelen skulle bestå av åtta mindre grannskap, naturligt avgränsade av skog och parker, vilket en skara topparkitekter fick i uppdrag att gestalta. Alla med sitt eget uttryck.

När projektet presenterades 1952 mottogs det med entusiasm och det talades om världsrekord då området skulle befolkas av hela 21 000 personer. En journalist frågade sig om icke denna stadsplan samtidigt är ett Göteborgsrekord i fråga om skönhet. På ett smidigt sätt har man här förenat stad och natur till en enhet, icke ens höghusen verkar här som främlingar. Det skulle dock visa sig att den samtida planen för Vällingby i Stockholm var ännu större.

Fyra hållplatser

För Göteborgs del var det första gången som en stadsdel uppfördes utan att direkt angränsa till befintlig stadsbebyggelse. För att öka tillgängligheten anlades trafikleder, matargator och lokalgator enligt tidens nya principer samtidigt som spårvägen drogs mitt genom området med fyra hållplatser vid varsitt centrum.

Störst är fortfarande Kortedala torg, en upphöjd plats med kullersten, öppna ytor och en liten park. Vid vårt besök bjuder det på folkliv men också flera tomma butikslokaler. Annat var det förr.

När det invigdes 1959 rådde rena karnevalsstämningen med 30 000 besökare som sjöng allsång, såg utställningar och handlade i affärerna. Torget var supermodernt med lyx som ett parkeringshus med bilhiss och ett automatcentrum där folk kunde handla när andra butiker hade stängt. En elegant inglasad trappa ledde upp till biblioteket vilket likt ett kunskapens tempel tronade ovanför varuhuset EPA.

Anpassat efter hemmafruar

Vi återgår till nutiden och tar oss till Citytorget nära Allhelgonakyrkan. Här går livet i stillsam lunk trots ett konditori, några restauranger och flera butiker. På ett tak gör en gammal neonskylt reklam för Ovrells livs, med siluetterna av en mamma, dotter och hund insmugna i bokstaven O. Att bilden föreställer just en mor är ingen slump. På 50-talet var de flesta kvinnor hemmafruar och handeln anpassades helt enkelt efter dem.

Dessvärre känns Kalendertorget som en bortglömd avkrok trots att det ligger i närheten av spårvagnshållplatsen Runstavsgatan. Det består mest av en asfaltplan som får en gnutta liv av ett kastanjeträd och en pizzabutik. Det är svårt att tänka sig hur stadsdelen såg ut när den var nybyggd och fullständigt blomstrade.

- När vi kom till Kortedala det var rena himmelriket, med varmvatten, wc inne, elspis, stora garderober, stort och ljust, varmt inne. Jag bara stod och tittade, trodde inte det var sant, man satte verkligen värde på allt, och var så rädd om allting, berättade signaturen Doris i Kerstin Gunnemarks bok Våra liv i Kortedala: Kvinnor i två generationer skriver och berättar.

Torpare flyttades

Många av stadsdelens nybyggare lämnade omoderna enrumslägenheter med vedspis och torrdass på gården och flyttade in i moderna tvåor, dubbelt så stora bostäder som var ljusa, varma och bjöd på en vidsträckt utsikt. Skillnaden var som natt och dag.

Även om den höga standarden imponerade var inte alla helt tillfreds. Serviceutbyggnaden gick långsamt och det tog tid innan kommunikationerna började fungera. Det dröjde också innan gator och trottoarer asfalterades och invånarna kunde ta sig fram torrskodda. Rent missnöjda var ägarna till de torp som fanns på området, gamla stugor som revs för att ge plats åt framåtskridandet.

- Måste jag flytta till Göteborg, och det ser faktiskt ut så, då lever jag högst två månader till, det är säkert det, fastslog torparen Emil Larsson vars lilla träkåk revs 1953.

Niovåningshus

I november samma år flyttade de första hyresgästerna in i det moderna Kortedala. Bland annat i några av de niovåningar höga punkthusen på Kalendervägen med takterrasser och propellerliknande skärmtak. Arkitekten Nils Einar Eriksson, som exempelvis stod bakom Göteborgs konserthus, hade skapat ljusa lägenheter i byggnader som bestod av fyra torn kring ett trapphus. Dessvärre försvann de fina detaljerna kring portarna när fasaderna långt senare kläddes med plåt.

Vi fortsätter att röra oss i Kortedalas södra delar och åker för att titta på Lyktan. På gamla fotografier tycks den rektangulära kiosken från 1956 sväva högt ovan mark och fungerade därtill som en stilfull port till bostadsområdet vid Gregorianska gatan. I dag är den nedgången, bortglömd och undanträngd av träd och buskar. Synd på en så rar ärta.

Däremot lever de intilliggande krökta lamellhusen som likt en ringmur omgärdar stadsdelens landmärken, fem högt placerade trekantiga punkthus. Dessa blev internationellt uppmärksammade och den udda formen innebar lägre byggkostnader och gjorde så att ingen lägenhet hamnade i det solfattiga nordöstläget. Trots det fick trekantiga hus aldrig något genomslag.

Sprakade av liv

Vi rullar vidare. Passerar det gråa betongschabraket Vårfrukyrkan och spanar in ett näpet litet område med nya parhus på andra sidan Almanacksvägen. Vänder så om, ser skolor och ishall, och hamnar återigen på Fastlagsgatan, som leder till bostadsrättsföreningen Krönet. Uppe på höjden blåser en frisk bris medan solstrålarna spelar över det fräscha och välordnade området som stod klart 1960.

På den tiden sprakade Kortedala av liv och nådde några år senare sin topp med nästan 28 000 invånare. Efter att den första generationen barn flyttade ut började befolkningen minska och under 80-talet stod många lägenheter tomma då även underhållet eftersattes. Sedan dess har stadsdelen rustats upp, rymmer i dag omkring 14 000 invånare men ses inte längre som en modern och väl genomtänkt förebild. Samhället förändras ständigt.

Långt liv framför sig

Förvisso är Kortedala inte lika vital som i ungdomen men när den nu närmar sig pensionsåldern har den fortfarande ett långt liv framför sig. Som förlängs ytterligare genom nya bostäder. Bland annat finns det planer på att förtäta området kring Kortedala torg och i samma veva förstärka 50-talsidentiteten. Gå tillbaka till rötterna.

Nästa år är det 60 år sedan som stadsdelen med den mångfacetterade arkitekturen började byggas.

Göteborgs första förort.

Eller satellitstad som det hette i rymdålderns tidevarv.