Under nästan två år bodde Carl-Johan och Tina i Ecuador och arbetade för svenska missionskyrkan. De bodde i mångmiljonstaden Guayaquils heta innerstad där värmen är ca 35-40 grader. När de flyttade till Ecuador så hade de packat ner hela sitt hem i lådor och magasinerat dem. Vart de skulle bo när de kom hem två år senare hade de ingen aning om. Det enda som de var säkra på var att de ville komma hem till Göteborg igen där de har sin familj och vänner. Innan julen 2006 stod de på Landvetter igen, Tina var höggravid med Vida och de var utan boende.

Grått hus gav hög puls

– Som tur var så fick vi bo i Carl-Johans föräldrars vardagsrum. Vi letade med ljus och lykta efter hus på nätet, i tidningar och bland vänner och bekanta. När det dök upp ett grått gammalt trähus med vita knutar och en uppvuxen fruktträdgård så fick vi hög puls. Skulle detta kunna vara vårt drömhus? Vi chansade och fick huset, fast inflyttningen blev först i mars år 2007. Det blev till att föda barn och bo kvar i vardagsrummet hos de snälla svärföräldrarna i tre månader, berättar Tina.

När de fick nyckeln till huset stod de där redo och kände att de inte kunde börja snart nog. Huset är ett trähus från 1935 som från början var en skomakarverkstad och var då delat i två lägenheter.

"Som i Sydamerika"

– Huset ligger i Jonsered, inte långt ifrån Säveån där de badar på sommaren. Det känns som att bada i sydamerikanska floder, skrattar Tina. När vi flyttade från havet så var ån och Jonsereds gamla bruksmiljö och skola det enda som kunde få oss att tänka om från att bo vid havet. Det andas historia, många byggnader är k-märkta och bokskogarna runt knuten är naturreservat.

Husfasaden hade inte målats på 18 år, köket var omodernt med bastupanel och plastmatta och alla rum behövde en rejäl uppfräschning. För att kunna flytta in så kände de att de behövde börja med att renovera sovrummen på övervåningen. Carl-Johan jobbade dag och natt med att riva ut mattor, slipa, måla, spackla och tapetsera.

Fyra år på två veckor

– Vi var så otroligt sugna på att få ett eget hem igen, säger Tina. Att få i ordning sovrummen gick i raketfart. Efter två veckor som kändes som fyra år så stod rummen klara. Alla golven slipades och målades vita. Tyvärr så valde de en färg med för låg glans, så det är inte så lättstädat som de först tänkte sig.

– Gör inte som oss, använd högblank färg i stället!

Ett tips från de båda. En dag skall de måla över dem igen. Tilda och Alva fick välja tapeter själva. Tilda valde sin tapet som är ljusblå och hittade den billigt, billigt till föräldrarnas glädje.

Renoveringsbudgeten var ganska stram och de var även inställda på att inte ta dyra lån för att renovera, utan rätta mun efter matsäck.

– Man kan göra fint utan att köpa det dyraste jämt, tyckte vi.

De gillar att återanvända gammalt och liva upp det med ny färg. Alva fick en rosa tapet med vita prickar som fondvägg i sitt rum. Alva fick det största rummet för att även Vida en dag skall kunna flytta in där. Just nu är det en prinsessgarderob där Vida skall få sova så småningom.

Ruffigt och lantligt

Deras största projekt hittills har ändå varit när de rev köksväggen mot matsalen och byggde nytt kök och matrum. Tina hade sett en bild som hon ville ha som modell för nya köket. Det var lite ruffigt, lantligt med grovhyvlade bräder och mycket vitt.

Carl-Johan har gjort allt arbete själv men har fått hjälp att dra all el av sin bror som är elektriker. När de slog ut väggen så blev huset mycket ljusare och barnen kan springa runt i hela nedervåningen. En del av väggen sparades för att dela av mellan matplats och köksdel.

Golven slipades och oljades med vitpigmenterad hårdvax. Carl-Johan byggde ett lantligt skafferi och använde en dörr som fanns i hans farfars gamla hus. De har blandat stående och liggande panel på väggarna. Mitt i allt så renoverades murstocken och de letade efter en passande kamin.

När de inte hittade någon som de gillade båda två, så bestämde de sig för att rita en egen.

– Det är vi glada för i efterhand, den känns helt rätt i huset och används varje dag. Hela nedervåningen värms upp av eldstaden. Även den byggde vi själva. Det är inte alls så svårt, bara man är lite påläst så går det bra, berättar Tina.

Strävat efter enkelhet

De har i all renovering strävat efter enkelhet, vi vill att alla vi umgås med skall trivas här.

– Vi vill inte satsa all vår tid och alla våra besparingar på huset, utan försöker att få till det med enkla medel. Att göra det mesta själva, leta upp användbara prylar på loppis, secondhand och hos släkt och vänner. Måla om eller bara ge det en ny funktion, fortsätter Tina.

Vid renoveringen av rummet där skomakarverkstaden låg hittade de rester av läder, gamla skor och sulor i jorden. Ett hus med historia.

De har mycket kvar att göra i ordning, kontor, gästrum, trapphus, källare och vind. Men allt får ta sin tid, det känns viktigt att låta det ta sin tid att hitta rätt i ett hus. Att tänka vitt är Tinas ledord för att sedan lättare kunna hitta nyanser och detaljer som avviker. Hon tänker ibland att det är människorna i deras hem som får vara färgklickarna. Med tre flickor blir det en del pastelliga färgklickar.

Många fattiga små fötter

Det bästa med deras hem är att det finns så många möjligheter att förändra planlösningen. De har så många utrymmen kvar att gå och fundera över vad det ska bli där och där. Det känns spännande och skapar kreativitet. Sen gillar de sin spis, massor!

Det mest speciella är den gamla charmen som finns i väggar och golv. Att tänka på är att på de här golven har det gått många fattiga små fötter hos skomakaren, alla berättelser som har berättats. Det känns speciellt och hemtrevligt!

Tinas stil är i grunden en känsla av det skall vara ljust, därför har de en vit stil med inslag av det lantliga, industriella, lite ruffigt och lite pastell. Det får inte bli perfekt, då trivs de inte. Nu när det finns småbarn i huset så gör det inget att leksakerna ligger framme på golven. Det känns bara som ett levande och hemtrevligt hem.

Imponerande piano

När de var på visningen av huset så blev Tina imponerad av pianot de hade. Vitt med kandelabrar monterade på pianots framsida, snirkliga detaljer och i lite lagom slitet skick. De fick det med huset så det är en av familjens favoritsaker i hemmet. Det är en oerhört stor möbel, alldeles för stor för huset egentligen för det finns inte så många väggytor. Men tjejerna spelar en del på det, så de sparar det ett tag till ifall någon av de vill lära sig mer.

– Det rum som vi alla älskar att vara i är kök/matrummet, det är här vi samlas. Rummet fyller så många funktioner. Det är så mycket som händer här hela tiden, samtidigt så finns fåtöljen vid brasan ständigt som en liten oas där det blir det mycket te och sagor, säger Tina.

– Att stå och baka i vårt kök är en dröm, man har utsikt över trädgården, lekstugan och grannbyn på andra sidan dalgången. Bakar, det gör vi nästan varje dag! Mellan alla vardagsaktiviteter så blir det alltid ett litet bakprojekt i köket, oftast med barnen vid den långa bänken.

Trygg plats

– Våra barn har ganska äventyrliga och rastlösa föräldrar. Vi har ständigt nya projekt på g både när det gäller huset och livet i stort, berättar Tina vidare. Att de har skaffat ett hus känns bra på många sätt men framförallt för att barnen skall ha en trygg plats, som är deras hem oavsett var de befinner sig i världen. Hit kommer de alltid tillbaka.

Tiden som sjuksköterska och ledartränare i Sydamerika har både gett mersmak och respekt för nya kulturer. Staden de bodde i var oerhört våldsam, mord och kidnappningar nästintill varje dag. Efter 19.00 på kvällarna behövde de inte stanna vid rödljusen längre, eftersom risken att bli rånad eller kidnappad var överhängande. Carl-Johan blev rånad med pistol utanför Tildas förskola, vilket fick dem att fundera över ett och annat.

Reser en del fortfarande

Trots allt har de varit tillbaka i Ecuador som familj och jobbat med ett fantastiskt projekt med utbyte mellan ungdomar från olika kulturer. Carl-Johan har detta som jobb och reser en del fortfarande. Nästa gång kanske det blir Indien för familjen, inget bestämt men de har lämnat en dörr på glänt.

Tills dess blir det till att bygga kontor och gästrum i källaren. Det skall bytas golv och väggar. Sen blir det hallen som skall få sig ett lyft, så de får plats med mer än hopprep på krokarna. Då måste de flytta toaletten och det tycker de ska bli ett roligt projekt.

Gröna fingrar

Husets förra ägare hade verkligen gröna fingrar, allt i trädgården är verkligen omsorgsfullt planterat och omhändertaget. Sommartid klättrar röda rosor längs med den grå träfasaden. Längs med gången växer lavendel och pioner som doftar underbart. Blommorna är matchade i lila toner. Vi har byggt staket och grind i gammal stil, det är så långt de har kommit med trädgården. Tanken på en stor glasveranda som entré gör sig påmind då och då. Men de vill leva på ett annat sätt än att bara renovera, så det dröjer nog. De har precis anmält sig till att bli flyktingguider, det brinner de kanske lite mer för just nu, även om det inte behöver stå emot vartannat.

– En dag kanske det blir klart även hos oss, men bara om det känns roligt. Vi har inga måsten, efter att ha bott i fattiga delar av världen, det finns en större tacksamhet för vad vi har och en större lust i att förändra med små medel. Både med tanke på mina nästa och på