På den här sidan är det lugnt och tyst. Från vattnet väcker småhusområdet inte mycket uppmärksamhet. Husen smälter in i berget. Den som har örnblick kan räkna till 49 röda sadeltak, vinklade åt olika håll som i ett gammalt bohuslänskt fiskarsamhälle.

Nya hus

Men husen är nya. För fem år sedan fanns här bara natur. HSB köpte marken redan i mitten av 90-talet men när området skulle byggas blev det protester. Man fick inte klartecken för bygget förrän ett tiotal år senare. Då stod 1 500 i kö till husen som bara fanns på papper och i virtuella modeller.

– Läget lockade, säger alla som vi pratar med. Vi möter dem på den slingrande serpentinvägen genom området, på gångstigen upp mot berget ovanför och vi ser dem på spatiösa altaner.

– Vi äger inte en kvadratmeter mark men har en hel skog precis utanför dörren, säger en man som håller på att tända grillen på sin uteplats medan sonen leker i blåbärsriset nedanför. Vi plockar svamp alldeles bakom huset.

Inrett ateljé

– Jag älskar att vara nära havet och att sitta ute och måla i friska luften!

Det säger Inga-Lill Andreasson, där hon dukat upp med penslar och pannåer på uteplatsen mellan huset och förrådet där hon inrett sin ateljé.

Birgitta Pettersson rullar en stor dra-maten-väska på hjul efter sig på stigen från parkeringen och garagen.

– Jag vill undvika att köra bil inne i området, säger hon. Det är en lyx att bo så här fridfullt i en storstad.

Anna och Lina är grannar på väg ner till stranden med sina små barn.

– Vi går dit nästan varje dag, säger de. Där är så fint och det är lätt att komma ner med barnvagnarna.

För utsiktens skull

Hans Johansson parkerar sin bil i carporten utanför sin och Kerstin Backlunds ytterdörr.

– Vi valde huset för utsiktens skull men flyttade till området för att vi ville bo i stan och ändå kunna köra bilen fram till dörren och sitta ute på altanen med goda vänner, säger han. Här förenas fördelarna med både lägenhet och villa.

– Det är viktigt för oss att kunna ta del av stadens stora utbud av aktiviteter utan långa transportsträckor. Vi gillar att gå på idrott och andra evenemang och att kunna gå ut på restaurang och sedan cykla hem. Det tar en kvart att komma till Brunnsparken med buss.

Denna fredag eftermiddag inleder Hans och Kerstin helgen med en pilsner i solen på altanen med kompisen Peter Damm. Träden står tätt inpå altanräcket och marken nedanför består av övervuxna stenbumlingar, vilda grästuvor, ljung och mossa.

– När vi bodde i lägenhet saknade vi naturen, säger Kerstin. Bor man i hus är det bara att öppna dörren och gå ut men oftast måste man lägga en hel del arbete på tomten. Vi ville bo i hus men slippa trädgård.

Bostadsrätter

Husen definieras som bostadsrättslägenheter där ägarna bestämmer över allt innanför väggarna och på sina altaner medan föreningen ansvarar för husens utsidor och den gemensamma utemiljön. Hans är ordförande i bostadsrättsföreningen Valö fyr.

– Alla vill ha både utsikt och lummig grönska, säger han. Det gäller att komma överens om vilka träd som ska sparas och vilka som ska tas ner. Vi har ett kollektivt ansvar för underhåll och skötsel av husen och grön­ytorna omkring dem, gemensamhetshuset, parkeringen och trafiksäkerheten i området.

Reglerna för området säger att mellan husen ska det bara finnas sådant som växer vilt och på de flesta håll står självsådda småträd och gräs högt inpå husväggar och uppfarter. Men när vi går runt ser vi att en del som valt att inte äga en trädgård ändå tycker om att ha något grönt att sköta om. På sina håll har gräset ansats och egna plantor smugits ner i jorden.

Lämnade villan

På Inga-Lill och Gunnar Andreassons uteplats mot gatan gör krukor och lådor med färgglada blommor sitt bästa för att hålla kvar sommaren så länge som möjligt. Mitt ibland dem sitter Inga-Lill och målar havsmotiv.

– Bättre än så här kan man inte ha det, säger hon. 40 procent av arbetstiden sitter jag här. Resten av den jobbar jag som läkarsekreterare i primärvården.

Inga-Lill och Gunnar lämnade sin villa på 350 kvadratmeter och en stor trädgård för att bosätta sig i ett bostadsrättshus på 103 kvadratmeter och utan tomt. De båda döttrarna är utflugna sedan länge och sonen Alexander håller just på att flytta till egen lägenhet. De blir ensamma med katten Albin, 17 år.

"Befriande"

Gunnar har räknat ut att de lagt i genomsnitt 3 500 kronor i månaden på reparationer under de 20 åren med huset i Landvetter.

– Alla semestrar gick åt till att underhålla huset och sköta om trädgården, säger han. Nu lägger vi kanoten på biltaket och drar iväg och paddlar. Eller kör ner till Europa. Huset är ju helt nytt. Skotta lite snö och sopa runt ytterdörren är allt vi behöver göra.

– Det var så befriande att göra sig av med alla onödiga ägodelar, säger Inga-Lill. Vi hade 19 bokhyllor. Här har vi havsutsikten, det räcker långt. Prylar tar energi. Jag vet inte hur mycket tid jag lagt på att städa.

Inga-Lill och Gunnar vill inte ha åren i det stora huset ogjorda.

– Allt har sin tid, säger de. Många av våra grannar är i samma situation. De är 55 plus och vill ha det bekvämt på mindre yta än när de hade sina barn hemma.

Gunnar och Inga-Lill räknar till sex barnfamiljer när de går igenom grannskapet i minnet.

– Husen är nog både för små och för dyra för unga familjer.

Energisnålt och lättskött

Paret Andreassons hus kostade 5,3 miljoner, så det är dyra kvadratmetrar. Om de inte hade fått bra betalt för sitt gamla hus kunde de ha valt att betala mindre i insats och mer i månadsavgift i stället. Nu betalar de 1 880 kronor i månaden till den gemensamma skötseln av området. I det ingår även bredband och telefoni, kabel-tv, va och sophämtning. Ungefär en tusenlapp i månaden för värme och el tillkommer.

– Huset är energisnålt och lättskött, säger Gunnar. Det är trä överallt, i väggar, golv, trappor och tak.

På bottenvåningen finns kök och vardagsrum i öppen planlösning, med stor altan mot väster utanför det stora öppningsbara glaspartiet. Övervåningen har två sovrum och ett allrum där trappan kommer upp. Sonen hann nätt och jämt bära ut sina möbler förrän Gunnar inrett sitt nya arbetsrum med havsutsikt. Allrummet utanför blev nästan tomt. Nu finns här bara en crosstrainer med en stor tv-skärm framför.

– Här kan Gunnar motionera framför tv:n medan jag ser mitt favoritprogram från soffan nere i vardagsrummet, säger Inga-Lill.

Utsikt till Vina

Hon föredrar att motionera utomhus. Från juni till september simmar hon strax nedanför området.

– Vattnet är tjänligt, säger hon. Man får passa sig för svallvågorna från de stora fartygen bara. Det finns flera fina sandstränder med långgrunt vatten fram till rännan där de muddrat.

Både Inga-Lill och Gunnar cyklar till jobbet numera.

– När vi kommer hem laddar vi kaffekorgen med smörgåsar och går ner till vattnet och sätter oss, säger Inga-Lill.

– Eller upp på berget, där vi har utsikt ända bort till Vinga, säger Gunnar.

– Nu när man inte har några rosor och tulpaner att vara rädd om så är det riktigt trevligt att ha rådjur inpå knuten, säger Inga-Lill. Rävar ser vi ibland också.

– Långedrag med sina fina restauranger är bara en cykeltur bort, liksom Saltholmen, med sina båtar ut till öarna i Södra skärgården, fortsätter Gunnar och tillägger:

– Det enda jag skulle önska att jag hade mer av är tid, för att kunna göra allt jag vill.