Det började med ett infall. Marit och Joel var ute och seglade och hade stannat till vid gästbryggan på Hälsö för att handla.

– Vi tog en extra promenad och förälskade oss i huset som var till salu, berättar Marit. Det var klätt med eternitplattor och snickarglädjen var nerplockad för decennier sedan men huset låg nära vattnet med utsikt mot Björkö. Vi tänkte att det kunde vara mysigt med ett enkelt skärgårdshus som sommarstuga och lade ett bud.

Det var sommaren 2000 och sedan den dagen har Marit och Joel flyttat från stan och blivit året-runt-boende på Hälsö. Tre barn har de fått och Marit har blivit vd på öns företag Berg Propulsion Production, som konkurrerar med Rolls Royce om vem som säljer flest, bäst och störst fartygspropellrar i världen.

– Nästa år fyller vi hundra och då ska vi ha gått om dem, säger Marit.

Hon jobbar på ön bredvid och behöver inte spilla onödig tid på resor. När hon är ledig är hon gärna hemma och grejar. Yngste sonen Nils går i förskolan och Agnes och Albin, nio och sju år, klarar sig själva till och från skolan. Den ligger på öns högsta punkt, precis ovanför huset.

– De åker gärna pulka hem, berättar Marit. De får en väldig fart uppifrån skolgården rätt in i trädgården bakom lekstugan. För barnen är det en stor frihet att bo här. De äldsta har cyklat själva till sina kompisar sedan de var fyra år. Alla barn går på samma dagis och i samma skola och känner varandra. Det är en trygghet.

Den enda i familjen som lämnar ön varje dag är Joel, som pendlar till jobbet i Göteborg. Det är inte mer än 23 kilometer in till stan men bilköerna gör att det tar minst en timme i rusningstrafiken och på kvällarna när färjorna mellan Lilla Varholmen och Hönö går mera sällan kan det vara stressande att komma fram i tid till avgången.

– Att vakna här en ledig dag är förstås desto trevligare! Vi bor mitt i ett semesterparadis. På sommaren är det bara att gå ner till stranden eller ge sig ut på havet och bada eller fiska.

Men många lediga dagar har Joel i stället lagt på huset.

– Och sena kvällar, säger Marit. Han har stressat grannarna med att vara så energisk. När vi kom hit hade alla husen eternitplattor och var dåligt isolerade. Nu har de flesta gjort som vi, tilläggsisolerat och satt på ny träfasad. Mycket har hänt i samband med att husen bytt ägare. De gamla som bott här i många år har sålt till unga familjer. Kanske har många av dem smittats av vår iver att återskapa det ursprungliga. Nu har kommunen också bestämt att i det här området ska den gamla stilen bevaras när man bygger om och till.

Marit och Joel gjorde lite efterforskningar och fick veta att den som byggde huset 1917 hette Konrad och att Tjo-Martin, han som huset fick sitt namn efter, köpte det i slutet av 1920-talet. Han var båtbyggare från Orust och kom till Hälsö för att bygga fiskebåtar. Det fanns två varv alldeles i närheten och rakt över vägen låg ett sillsalteri. Här fanns även en mataffär och ett café.

Huset renoverades någon gång på 50-talet. Det var troligen då som snickarglädjen revs ner, de spröjsade fönstren byttes ut och fasaden kläddes med eternit. Golven fick plastmattor och taken spännpapp. De gamla spegeldörrarna täcktes med masonit.

När Marit och Joel tog över hade inte mycket förändrats efter den moderniseringen. Det första de gjorde var att bygga en ny skorsten och lägga ett nytt tak. Sedan satte de igång med att ta tillbaka den epok som gått förlorad. Så fort de var lediga åkte de till Hälsö och renoverade.

Tillsammans rev de ut plastmattorna och slipade de gamla trägolven. De slet ner spännpappen från taken och fick fram pärlsponten. Masoniten kom av dörrarna, som Joel slipade och målade lika vackra som taken.

– Vi försökte lyfta fram det tidstypiska för huset och bevara gamla detaljer där det var möjligt, säger han.

Tapeter, mattor, möbler och gardiner valdes också för att passa in i den gamla stilen. De behöll kökssoffan och stolarna som den förre ägaren lämnat kvar. Under sitsarna stod det att de var inköpta 1939.

– En tid bodde vi här under sommarhalvåret och det fungerade fint att åka härifrån till jobbet i stan, berättar Marit. Men så kom Agnes och när hon började på dagis kunde vi inte hålla på och pendla så mycket. Då var vi bara här på helger och semestrar.

När Marit var mammaledig med Albin 2004 bestämde de sig för att flytta ut på prov. De behöll lägenheten i stan medan beslutet mognade. Första vintern klarade de tack vare en kamin som de hittade på annons och installerade i vardagsrummet.

– Huset var ju så dåligt isolerat, säger Marit. Det blåste in genom väggarna.

I källaren, där den gamla duschen fanns, var det max 12 grader och för att komma dit fick man först gå ut och sedan in genom en källardörr.

– Varmvattnet räckte i 40 sekunder så man duschade väldigt snabbt, minns Marit. Barnen badade vi i en balja framför kaminen.

Det gamla köket räckte inte till för en året-runt-boende familj och efter vintern med den primitiva duschen i källaren blev det nödvändigt att bygga till. De byggde ut huset åt två håll. Åt öster fick det en ny köksdel och veranda på bottenvåningen med sovrum och balkong ovanpå. På norrsidan blev det badrum på båda våningsplanen. Under köket och verandan byggdes källaren ut och fick en modern tvättstuga.

– I början gjorde vi allting själva men allteftersom barnen har kommit och det funnits mindre tid så har vi anlitat lokala hantverkare, berättar Joel. Viktor på Spikens Snickeri har gjort ett fantastiskt jobb med utbyggnaderna och att platsbygga mycket av inredningen. Han har även byggt vår säng.

– När vi skulle tilläggsisolera och sätta på en ny träfasad och nya fönster hade vi ett gammalt foto på huset till hjälp. Med ledning av det kunde vi återskapa snickarglädjen.

Fönstren beställde vi från ett litet snickeri i Vårgårda.

– Den gammaldags inredningen kändes helt rätt så länge som vi använde huset som sommarbostad, säger Marit. Men när vi blev permanentboende ändrade vi om för att få det lite mer modernt. Vi ville inte att det skulle se ut som om det var mormor som bodde i huset. Vi tapetserade om och gav bort eller sålde de flesta möblerna. Nästan allting är utbytt sedan första renoveringen.

– Köksmöblerna från 1939 ville vi ha kvar, liksom ett par fåtöljer som också fanns i huset. Jag klädde om dem under en tapetserarkurs, så att de skulle passa in i vår stil. Man skulle kunna kalla den New England med min egen touch. Jag inspireras av inredningsmagasinen men vill inte kopiera en stil rakt av. Det är kul att göra om hela tiden.

Joel håller också alltid på och grejar med något på huset.

– Men nu är vi klara med allting för första gången på tio år och funderar på var vi ska börja om.