I Majornas vackraste hus hittar man konstnären Ian Rusth. Innanför det vita trästaketet både bor och arbetar han sedan 17 år. Högst uppe under det gröna taket med tinnar och torn har han sin ateljé där färgfläckarna blivit till nya konstverk. Och runt om huset sprakar det av färg en stor del av året. Det finns inte många regelrätta rabatter men under buskar och mellan staketspjälor lyser det starkt när lökväxterna blommar.

När Ian Rusth köpte huset 1992 hade det funnits inom en och samma familj sedan 1891. Huset är uppdelat i tre lägenheter, i den största på cirka hundra kvadratmeter bor Ian med sin sambo Ann och dottern Kajsa.

När han flyttade in var trädgården vildvuxen och orörd och Ian var inte sen att sätta nävarna i jorden. Ända sedan barndomen har blommorna följt med honom.

– Jag har alltid älskat allt som har med trädgård och blommor att göra! När jag var liten och växte upp i Trollhättan plockade vi jämt blommor. Det var gullvivor i Hjärtum, liljekonvaljer på Hunneberg, massor av blå- och vitsippor på våren och blåklint efter sommarens bad. Vi hade alltid blommor hemma, det var till lyst.

Men inte bara trädgården var vildvuxen, också huset var slitet och i behov av underhåll. Hela taket byttes och bergvärme samt ett vattenburet värmesystem installerades. Husets hundra ytterfönster fick en genomgång, de sex kakelugnarna sattes om och skorstenspiporna lagades.

Förutom köks- och badrumsrenovering har insidan fått vara relativt orörd. Ian föredrar det slitna uttrycket och i vardagsrummet ligger fortfarande linoleummattan från 1914 kvar.

– Hela huset är fullt av små konstiga rum och vinklar, ett rum har dörrar på tre sidor. Jag upptäcker fortfarande nya saker här!

Ian har arbetat i över 30 år som konstnär. Hans målningar är fulla av färg, guld och praktfulla sekelskiftesbyggnader. Inspirationen kommer från gamla böcker och tidningar. Uppe i ateljén ligger en bok uppslagen med ett svartvitt foto av det gamla badhuset i Örebro.

– Jag hämtar inspiration från bilder men sedan stuvar jag om och uppfinner nya byggnader.

Ramarna är karakteristiskt slitna, oftast gjorda av gamla dörrkarmar. Ian har vandrat i många gamla rivningskåkar och plockat spikar, krokar och annat. Mycket av det används i konsten men ibland får även en och annan spik sin nya hemvist i hans hus.

Det finns faktiskt en ny tillbyggnad i form av en långsmal balkong längst upp, med utgång från ateljén. Den byggdes sommaren 2009 och här skiner solen från tidig morgon. Förutom bord och stolar blir det kanske ett litet växthus för tomater. Om det inte räcker med en paus på balkongen från målandet, går Ian trapporna ner till trädgården. Tomten är drygt tusen kvadratmeter och slingrar sig runt huset.

Under tidig vår kommer först snödropparna. Sedan fylls trädgården av scilla, påskliljor, tulpaner och andra blommor som Ian inte ens vet namnet på. Han sätter över tusen lökar varje höst, sedan är det bara att vänta och se vad som kommer upp. Särskilt förtjust är han i tulpaner. De flesta tulpanlökar skickar han efter eller köper i Botaniska trädgården, där det går att hitta den ena märkligare än den andra.

– Jag petar ner lökarna här och var, det är alltid spännande att se vad som kommer upp. Många försvinner efter ett tag, egentligen är ju vårt klimat inte det bästa med så mycket slask och regn och när det fryser på utan snö.

När lökväxterna blommat ut finns bland annat skilsmässorabatten som prunkar av sommarblommor.

– Jag var deppig efter min skilsmässa och stod mest och tittade ut genom fönstret. Då tyckte jag att det var lika bra att jag fick något vackert att titta ut på, så jag anlade rabatten.

Ian frösår blandade sommarblommor, hystar frön kors och tvärs, som han beskriver det, inga rader här heller.

Förutom alla blommor finns det också gott om fruktträd i trädgården. Plommon, äpple, päron, fläder, ja, det går till och med att få sig en persika eller en aprikos. Och så finns det bär, röda och gula hallon, vilda och odlade björnbär, lite jordgubbar.

– Jag kokar en väldigt god persiko- och jordgubbssylt, mosar ihop allt och lägger i en stor fläderblomma som får koka med. Den blir fantastisk!

Det blir en hel del trädgårdstidningar för Ian, särskilt Hemträdgården.

– Jag älskar allt som har med trädgården att göra. Det är en fröjd att rensa ogräs, förutsatt att man inte är perfektionist.

De första husägarna planterade varsitt kärleksträd, han var från Landskrona och valde ek, hon var från Umeå och valde björk. Eken finns kvar, tillsammans med två gigantiska kastanjeträd som paret också planterade. Och för två år sedan satte Ian och Ann sitt kärleksträd, ett körsbärsträd.

Förutom den gamla förrådslängan finns ett lusthus av modernare datum, som Ian byggt. Här kan man njuta av 15-gradig värme under vintern. Och ännu längre bak i trädgården finns en lekstuga, som ser ut som en kyrka. Också den har Ian byggt och efter att ha använts av barnen är den numera vedförråd.

Hela trädgården är full av små platser. De vida öppna ytorna lyser med sin frånvaro, förutom gräsmattan i mitten. Annars följer man små gångar och stigar runt huset och plötsligt står en lägligt placerad stol där eller så stannar man för att beundra ett fång fullt utslagna tulpaner.

I år fyller Ian 60 år och planen är att så småningom gå i pension. Men vad väntar då för en man som redan gör det som de flesta drömmer om att ägna sig åt som pensionärer?

– Jag fortsätter på samma sätt, fast i lite långsammare takt. Dessutom vill jag köpa tågluffarkort!