Mats Björkman konstaterar att den gamla drömmen äntligen gått i uppfyllelse och det mycket tack vare vännen och arkitekten Mats Fahlander.

Båda är uppvuxna med somrar med saltstänkta klippor och segling. De lärde känna varandra i småskolan i Stockholm för att sedan upptäcka att de var nästan sommargrannar. Mats Fahlander bodde på Bohus-Malmön och Mats Björkman på fastlandet. Men de kunde se över till varandra. En fjord, ömsom upprörd och ömsom förrädiskt spegelblank, skiljde dem åt.

Under åren har vänskapen bestått och när Mats Björkman och hans fru Kersti Björkman Lilja beslöt att bygga nytt på den mark de lekt på som barn gick uppdraget självklart till gode vännen Mats F. Ett uppdrag som också var en utmaning.

– Jag visste hur förtjust Mats var i själva platsen och vilken betydelse den haft för hela hans släkt. Det gjorde att jag kände ett särskilt ansvar för jag ville ju inte att han skulle skämmas för sitt hus. Men i utmaningen ingick dessutom att rita ett underhållsfritt hus i ett mycket utsatt klimat.

Dagen för vårt besök är det glitter i viken. Mitt framför oss landar gulfinken för att hålla sin sedvanliga eftermiddagskonsert.

– Beethovens nia. Ifrån samma sten år efter år, säger Mats Björkman.

– Min pappas morfar, fortsätter han, köpte på fyrtiotalet ett stort markområde här. Han hade tre döttrar, varav en var min farmor. Han själv och de tre döttrarna med familjer lät under fyrtio- och femtiotalet uppföra var sina fritidshus och alla kom hit varje sommar. Ända tills jag var barn hade vi till och med ett särskilt matsalshus med egen kokerska. Så många var vi.

Husen var relativt enkla sommarhus som bommades igen med fönsterluckor inför vintern. Mats Björkman pekar på sin farmors och farfars, som numera innehas av syskonen med familjer.

– Se så lätt och enkelt. Lite av kalifornisk beachhousekänsla som vi nu har överfört i vårt nya.

– Diskussionerna började egentligen för 15 år sedan. Den dåvarande tomtens sträckning gav möjlighet att bygga i en skog bakom ett berg, utan havskontakt. Men varför nöja mig med småsumpig mark och norrläge, utan att ens ha försökt? Till slut, det skulle ta nära nog tio år, upprättades en ny detaljplan och vi fick nytt byggnadstillstånd uppe på berget med vidsträckt utsikt över havet i västerläge.

Kommunen var till och med mycket tillmötesgående enligt Mats Fahlander och det hade säkert att göra med att det i argumenteringen gjordes en stark åtskillnad mellan två olika sätt att bygga på västkusten. Antingen väljer man att bo mitt i smeten, att vara integrerad i det klassiska bohuslänska samhället med sadeltak och vitt trä. Eller så knyter man an till de enkla fritidshus som växte upp som svampar i jorden på 40- och 50-talet. Nätta hus som vilar lätt i naturen.

Mats Björkmans och hans familjs hus vilar på betongpelare. Genom terrängen längs en knagglig stig står man plötsligt framför en hög trätrappa. Uppför den och väl inne öppnar sig scenariot som Mats och Kersti varje ögonblick njuter av. Entrén för nämligen rakt ut mot västerhavet. Här finns inte längre några barriärer.

– Mats Fahlander är gammal seglare och det märks. Han kan det där med compact living. Alla rum har egen ingång med skjutdörrar som leder direkt ut på däck, det vill säga gången som löper runt husets fyra sidor.

Den fjärde sidan utgörs av en hel glasvägg med skjutbara dörrar mot havet.

Inspirerad av klippornas runda form valde Mats Fahlander ett välvt tak.

 – Det välvda taket förstärker rumskänslan vilket kan tyckas motsägelsefullt i ett rum vars ena vägg är glasad, säger Mats Fahlander.

Bubblan, det välvda taket, ger emellertid upplevelsen att vara omsluten men, ändå inte fången. För det är högt till tak. Mats Björkman associerar till kyrkorummet och för tankarna till en liten norsk träkyrka vid en fjord.

När det gäller material och inredning har Kersti och Mats genomgående valt det enkla och diskreta. Återigen spelar ordet lätthet en viktig roll.

Liggande obehandlad furupanel på väggarna är en hyllning till farmors och farfars Kalifornien-inspirerade hus.

– Vi ville återskapa det gamla sommarhuset utan isolering, säger Mats med betoningen på utan.

Möblerna i rotting susar lata dagar vid havet.

– En provisorisk lösning från IKEA men nu tycker vi att det blev så bra att de får vara kvar ytterligare en tid. Det var ju enkelheten vi ville ha, säger Kersti.

Lena brädgolv och en mjuk rya som skiftar i bergets grå nyanser är som gjord för barfotabarn, stora som små. Och bildar en naturlig övergång till den redan grånade trappan som löper längs allrummets glasade vägg.

– Vårt apberg. På den här långa trappan kan det sitta mellan 30 och 40 personer på t.ex. en drink säger Mats.

– Även vintern, fortsätter Kersti, är underbar. Vi har varit här när det legat en isskorpa över bergen och att då sitta i värmen från kaminen och samtidigt så nära, som i, naturen är fantastiskt. Friden och tystnaden är då total här ute i kustbandet. I den kolmörka kvällen är allt som syns ljuset från det gamla fiskeläget på Bohus-Malmön med det upplysta kyrktornet som pricken över i.

Drömmen om det enkla avskalade livet går igen i allt. Ingen flådig utomhusgrill utan en ring stenar ute på berghällen. Enda rekvisita är några pinnar att grilla med.

Boytan på 90 kvadratmeter är fördelade på tre sovrum och det stora allrummet med köksavdelning. Till detta kommer ett litet hus på 30 kvadratmeter där tonårsbarn med kompisar kan husera. Där finns också bastun – även den med vy mot hav och berg.

– Jag kan nog säga att vi fick som vi ville, säger Mats Björkman. Ett enkelt och funktionellt fritidshus med lite rough industrikänsla till det yttre som fint harmonierar med det bohuslänska kustlandskapet.

Tak och delar av ytterväggarna är klädda med fibercementskivor, en efterföljare till eterniten men utan asbest. Föga insmickrande men underhållsfritt. En stilla flirt med bohuslänskt förnuft.

Byggnadens inre är helt i trä. Stomme, stolpar och balkar i limträ.  

Som kuriositet kan nämnas att den byggnadsfirma som Mats Björkman först erbjöd jobbet vägrade. De kunde inte tänka sig att bygga ett så fult hus. Vad de inte kunde tro var att det fula huset skulle nomineras till Träpriset 2012 och framhållas som exempel på förnyelse av modern skärgårdsarkitektur