Det var havet de föll för.

– Egentligen letade vi efter en stuga med mera fritt läge och det var så mycket folk på visningen att vi tänkte att detta är inget för oss, så vi åkte förbi stugan och ned till stranden, säger Åsa.

Men nere vid havet kände de hur själen lyfte på den långa sandstranden med den obrutna horisonten och det magiska ljuset över Kattegatt.

– Vi tänkte att vi kanske ska titta på stugan ändå, antecknade oss på intresselistan och lade ett bud och så fick vi stugan, det gick snabbt, säger Andreas.

Fem minuter efter att köpet blivit klart rev de ned fönsterluckorna och snickarglädjen.

– Vi tog tillbaka stugan till ursprunget och skalade av dekorationerna, säger Andreas.

– Den var värt ett bättre öde än att vara dekorerat till ett torp, säger Åsa.

Stugan är ett typiskt fritidshus från 60-talet, en monteringsfärdig Västkuststuga på 48 kvm som ligger mitt i sommarstugeområdet Långasand 15 kilometer söder om Falkenberg. I Långasand finns cirka 480 stugor varav ett 30-tal är bebodda året runt. Första stugan i Långasand byggdes 1947 och en av tidiga stugägarna var Gunnar Sträng.

Åsa och Andreas köpte sin stuga våren 2005 och fyra av somrarna sedan dess har varit fyllda av arbete.

Huset var rött med vita knutar och första året målade de om.

– Jag hade vunnit färg så vi målade stugan svart, de här stugorna var ofta målade i mörka färger, säger Åsa.

De har också bytt fönster och dränerat grunden, rivit ned strukturtapeter och målat.

2008 fixade de köket. Det nya köket fick de gratis, det var felbeställt och överblivet när Åsas föräldrar byggde hus. Åsa och Andreas har höjt upp det med extrahöga sockellådor som Andreas byggt av överblivna plywoodbitar han fått av en kompis som är scenograf.

Köket är medvetet mycket enkelt. Diskmaskinen och spisen har åkt ut. En ugn och en portabel kokplatta från Ikea räcker. Om det blir många gäster så finns en extra kokplatta att ta till. Och så har de en rolig tysk korvkokare.

Istället för köksskåp så är det vanliga öppna hyllor.

Den enkla diskhon har en stilig grön kran, en solid mässingskran Andreas hittat på en byggskrot och målat, och en matchande sköljbalja i mjuk grön plast.

– Det är mycket plast, speciellt från 70-talet. Jag är förtjust i plastmöbler och har samlat på mig mycket plastprylar och plastmöbler, säger Åsa och visar upp en samling av Sigvard Bernadottes plastskålar.

Vid köksbordet står originella plaststolar med rörligt ryggstöd, 80-tal från Ikea.

Inredningen går mycket i 70-tal och ger ett intryck av att vara synnerligen välplanerad men Åsa och Andreas menar att det mera är fråga om improvisation. Intuition och stilkänsla vill man lägga till.

– Samtidigt som vi letade sommarhus letade vi efter saker, så det mesta hade vi redan på vinden.

Knappt något är nyköpt, utom bordet i köket.

– Nästan allt har vi fått, hittat, köpt på loppis eller på Blocket, säger Åsa.

Köket är placerat på tvären i huset, på ena sidan ligger två små sovhytter.

– En liten och en ändå mindre, säger Åsa.

På andra sidan köket ligger storstugan. Utanför storstugan finns en altan under tak som förre ägaren glasade in. Andreas har byggt en bänk vid kortsidan på verandan.

– Här är bästa platsen i huset. Det är underbart att dra ned rullgardinen och ta en tupplur på eftermiddagen, säger han.

Det mesta i huset har en historia. Åsa räknar upp:

De sex 60-talspinnstolarna runt bordet på altanen är köpta på Blocket och ommålade av Åsa. Bordet har Andreas pappa ritat på 60-talet, Bruno Mathssonstolarna i storstugan kommer också från Andreas pappa.

Tidskriftshyllan i storstugan är en prototyp som Andreas tagit fram tillsammans med Mats Theselius när de inredde bokhandeln Konstig i Kulturhuset i Stockholm.

Andreas är konstnär och jobbar på kulturförvaltningen i Göteborg, han är bland annat utredare av kulturstöd och arbetar med stadens konstsamling.

Åsa arbetar också på kulturförvaltningen, som marknadsförare; hon samordnar bland annat Kulturnatta.

Paret bor i en lägenhet i Majorna med sina två barn, Siri 15 och Agnes 8 år.

Siri är just idag kvar i stan, hon är inte lika förtjust i sommarlivet i Långasand som resten av familjen, det finns till exempel inget bredband.

Framför tv:n står den orange plaststolen Skopan, 60-70-tal från Ikea.

Plasthurtsen är en klassiker av Joe Columbo – plastmöblernas store designer.

– Jag räddade den när VA-verket skulle slänga den, säger Åsa.

Soffan och Dux-bordet är hittade på loppis.

Storstugan är den del av stugan de inte hunnit med att möblera med omsorg.

– Här har vi inte tänkt, det har blivit, säger Åsa.

Stugan är sparsamt möblerad.

– Det är så vi vill ha det, så har vi det hemma också, säger Åsa.

Utesoffan är en svensk designklassiker från A & E Design som också formgivit de klassiska diskborstarna och nummerlappshållaren Turn-O-Matic. Soffan är av röd plast och har tidigare stått på Röhsska museets innegård. Andreas fick den när museet byggde om.

Trädgårdsbordet har Andreas gjort av virke han sågat till av de pallar som Åsas föräldrars cederträpanel levererades på.

Lillstugan är en standard friggebod från Coop, en sådan som ser ut som fejkad timmerstuga. 2007 tilläggsisolerade de lillstugan, tog bort snickarglädjen och bytte panel så den går i stil med stora stugan. Nu är det en stilren gäststuga.

En av Andreas och Mats Theselius tidskriftshyllor sitter i gäststugan. Den här är i produktion av David Design.

På verandan till friggeboden står en plaststol av Steen Østergaard från början av 70-talet.

Förmågan till improvisation och återanvändning visar sig i förrådet. Andreas har fördubblat ytan genom att flytta ut och återanvända väggen och dörren. Det enda de behövde köpa var golvbjälkarna, det andra materialet hade de redan eller fick från vänner och släktingar.

Förrådet får ljus genom att taket i den nya delen är täckt av genomskinlig korrugerad plast.

– Det var mycket arbete men vi har nästan inte lagt ut något, säger Andreas.

– Överhuvudtaget har vi har lagt ner mycket arbete men inte så mycket pengar, säger Åsa.

2009 var den första sommaren som Åsa och Andreas inte gjort några renoveringar eller ombyggnader.

– Det känns ovant, säger Andreas.

– Men bra, fyller Åsa i.

De försöker hitta en balans mellan att renovering och koppla av.

– Men det är inget jobbigt att fixa, det är en del av avkopplingen, säger Andreas.