Högst upp i ett gammalt hus inne på gården på Bellmansgatan bor Anna Sofia Wannerskog. Hon delar den 65 kvadratmeter stora lägenheten med sin sambo. De hyr i andra hand för 4 500 kronor per månad, till det kommer el och bredband.

Man går in i en hall och till höger är badrum med toalett. Lite längre fram till vänster är en rejält tilltagen kokvrå och längst fram det enda men stora rummet. Det är inte utan jag blir lite avundsjuk på den här lägenheten. Fördelarna är flera.

– Dels läget, den ligger ju verkligen centralt och så är hyran billig och sedan de här söderfönstren som jag tycker är helt grymma, säger Anna Sofia Wannerskog. Det är sol hela dagen och sedan så tycker jag det är lite häftigt, nu har man ju ingen direkt utsikt, men det är ändå lite takåsar. Man gå upp på taket och sitta och dricka kaffe och titta ut över alla tak. Även om den ligger mitt i staden så ligger den ju ändå lite skyddat in på gården. Det är inte så mycket störande ljud utan ganska lugnt härinne.

Inneboende

Tidigare har hon bott inneboende, med andrahandskontrakt och med rivningskontrakt. Flera av hennes jämnåriga kamrater på arkitektlinjen flyttar ofta. Wannerskog är styrelsemedlem i nätverket jagvillhabostad.nu i Göteborg.

De har medverkat i en del byggprojekt där fokus varit att bygga billigt med enkla planlösningar och av billiga material, för att få ner hyrorna.

– När jag växte upp i Gamla Masthugget hade vi en gemensam dusch på gården i rätt många år, tills jag var kanske elva, tolv eller så, innan alla fick egen och det är klart att det verkligen är lite hippie eller proggstuk, säger Anna Sofia Wannerskog. Men jag menar att vissa saker kanske man kan dela på – om man bara har en tvättstuga till exempel – vilket så klart gör att det blir billigare att bygga. Det kommer att bli mer så och det pratar vi mycket om på skolan just med tanke på hållbar utveckling och miljöfrågor att det inte fungerar om alla ska ha eget. Vi behöver vara lite mer kollektiva över huvudtaget.

Kollektiv

Katrin Lysvret bor på Liljeforsgatan nära Chalmers. I huset har det tidigare varit lägenheter, men nu påminner det om ett kollektiv. Här bor det fem personer vardera på våning ett och två. Det finns ett stort kök och duschrum och toalett på varje våning som delas gemensamt. På tredje våningen är det en etta med kokvrå.

– Det är gemenskapen och läget, säger Katrin Lysvret, om fördelarna. Jag trivs väldigt bra med att man är flera. Man har någon att träffa i köket och en omväxling till sin egen skola. Man träffar folk som inte läser samma program, vilket kan vara skönt om man kommer nyinflyttad för då har man inte så många forum att träffa folk på. Sedan är det centralt och nära skolan.

Katrins rum är tolv kvadratmeter stort, men kontraktet är på 22 kvadratmeter, där de gemensamma ytorna räknas in. För det betalar hon cirka 2 900 kronor per månad och då ingår uppvärmning, el, bredband, vatten. Hon får bo kvar så länge hon studerar. Katrin bodde i Dals Ed innan och sökte lägenhet ett halvår i Göteborg. Napp blev det till slut via Boplats Göteborg.

Egen prägel

– Det är ett gammaldags hus från 20-talet, säger Katrin Lysvret. Alla människor har satt sin egen prägel på huset och mycket grejer är också kvar från folk som bodde här innan. Det känns som huset har lite historia. Det är mycket planscher och växter och allmänt småplotter. Allting är udda, det finns ingenting som matchar. Annars är det fräscht, enfärgat. Det ligger på en liten höjd och så har vi trädgård, också.

En av de boende kommer fram och hälsar glatt. Det känns mysigt och hemtrevligt. Men har också nackdelar.

– Det känns lite trångt, säger Katrin Lysvret. Speciellt om man har för vana att samla på sig saker. Man har inga förråd. Du har tolv kvadrat. That´s it. Det jag saknar i det här huset är ett uppehållsrum med bra läge. Vi har ett på vinden, men det är liksom aldrig någon som råkar gå upp på vinden. Men annars är det nog bara ytan som jag skulle kunna klaga på.

På frågan om drömboende är det inte någon fräck arkitektritad villa vid havet som är det första som dyker upp.

Mer utrymmen

– Jag skulle vilja bo kollektivt fortfarande, säger Katrin Lysvret. Men med mer allmänna utrymmen. Kanske fem eller sex, inte fler, annars så känner man inte av alla. Vi har drömt litegrand om Tolltorpsdalen. Det ska också vara väldigt fint för det ligger nära ett stort grönområde. Det är väldigt svårt här att hitta bra ställen att gå i skogen på nära håll. Så om jag fick välja det idealiska läget så skulle det nog vara Tolltorpsdalen.

En fråga som både Katrin Lysvret och Anna Sofia Wannerskog lyfter fram som viktig är att man ska integreras mer i boendet. Där är de faktiskt överens med ansvarig politiker och tjänsteman.

– Det tuggar på, säger byggnadsnämndens ordförande Mats Arnsmar (s), om byggandet för unga vuxna. HSB ska göra hyresrätter för sina bosparare. Dicksonska i Flatås bygger ungdomsbostäder på en gammal parkering. Det är viktigt att ungdomsbostäderna integreras i samhället.

Peter Junker är chef för exploatering på fastighetskontoret. Tidigare år har man haft ett produktionsmål om 2 000 lägenheter per år, men i år är det 1 500 lägenheter och lika många nästa år som ska produceras.

– Vårt uppdrag är att producera vanliga lägenheter till marknaden, säger Peter Junker. Vi bygger inte specialbostäder, utan lägenheterna ska vara bra, tillgängliga och klokt planerade till marknaden.