Någonstans strax efter Ringögatan tappar vi bort oss. Området nere vid vattnet är ett förvirrande gytter av småindustrier som trängs med bilar, båtar och rent skrot. Och vid kajen ligger flera olika fartyg förtöjda. Vilket är det vi ska besöka?

Men snart dyker en ledtråd upp. En bullig och mattsvart Buick från tidigt 50-tal står parkerad intill en stöddig och lika svart Harley-Davidson. Här måste det vara. Båtägaren vi ska träffa gillar nämligen även gamla fordon.

– Det är en väldig frihet att bo så här. Det är centralt och mycket billigare än att köpa ett hus. Det skulle vara svårt att flytta till en lägenhet, här kan man spela musik och lira elgitarr utan att störa någon, konstaterar Krax Haake och tar några vana steg över landgången till sitt blåa och vita hem.

Det är nästan 39 meter långt och sju meter brett. Väger 265 ton och byggdes för drygt 50 år sedan som fiskefartyg på Marstrand. Genom tiden har det förlängts ett par gånger och på senare år förvandlats till bostad.

På vägen till förpiken passerar vi en uteplats med grill och går in via en bastant ståldörr. Det tar en liten stund för ögonen att slå om från det strålande solskenet till inomhusdunklet, men snart framträder ett hem med rejält trägolv och öppen planlösning.

– Här inne fanns det en fiskefabrik. Ett skakverk sorterade fisken som trillade ned under däck genom luckor i golvet. I köket stod en dieselmotor och längst fram i båten fanns kylanläggningar, berättar Krax målande och pratar om fisket förr tiden.

I dag syns knappt ett spår av fartygets ursprungliga användningsområde. Vardagsrummet är ombonat med lädersoffa, fåtölj och ett fyrkantigt bord, på väggarna finns träpaneler och stiliga tapeter i blått och guld. Mot köket avgränsas ytorna av en hög skänk som fungerar som matbord.

– Vi har allt här. Det är rent och fint och det finns dusch och tvättmaskin. Båten är eluppvärmd men elen är ju dyr så jag håller nere temperaturen på vintern och eldar i kamin.

Om det inte vore för alla typiska runda ventiler märks det knappt att man befinner sig på en båt. Och risken för sjösjuka är obefintlig eftersom farkosten inte gungar det minsta. Däremot rör den sig något vilket syns på taklampan över bordet som aldrig hänger helt stilla.

– Men egentligen skulle man byggt sig ett hus i stället. Om man inte hade varit så envis. Det har tagit lika lång tid att få i ordning båten som att bygga en tvåplansvilla. Det finns inga raka linjer någonstans, väggarna är välvda, taket bågnar åt ena hållet och durken åt det andra. Att jobba med symmetri i ett asymmetriskt rum är något av det svåraste man kan göra.

Å andra sidan har Krax och hans elvårige son Hugo fått ett unikt boende med många fördelar.

– Världen omkring oss är så stressig. Man måste sätta ned foten och stanna upp. Att bo så här är att leva ett slags naturliv, det är det inte många som tror. Här finns svanar och uttrar och förra sommaren såg vi en säl, beskriver Krax och talar om vattnet, tystnaden och sjöröken. Om årstidernas olika karaktär.

Så har han också levt på älven i snart 25 år. I slutet av 80-talet bodde han i Linnéområdet men hade tröttnat på krogsvängen, skaffade hund och längtade bort från stan. När han hörde att ett pråmskrov var till salu tvekade han inte att slå till. Genom att placera några bostadsmoduler ovanpå skapades ett nytt hem.

Båten användes allt mer som festlokal och hyrdes ofta ut. Verksamheten blomstrade och Krax ville utveckla konceptet genom att flytta närmare centrum. Så båten snyggades till och skrovet fick en helt ny överbyggnad. Men kommunpolitikerna var långt ifrån lättflörtade och kampen om att få flytta den flytande restaurangen blev långvarig.

Till slut fick den tillstånd att ligga förtöjd på Rosenlundskanalen. Vilket lät som en omöjlighet. För hur skulle den kunna komma dit när två låga broar spärrade infarten?

– Jag är väldigt enveten när någon säger att det inte går. Först tänkte jag att man kunde lyft in båten men det blev alldeles för dyrt. Så jag skar av hela överdelen och la i 300 ton betongklackar och vatten för att sänka den. Sedan drog vi in den under broarna med ekor. För- och akterskeppet kördes in på land, lades på och svetsades fast. Värre var det inte.

Den nya krogen öppnades 1995 och drevs av Krax som dock hoppade av efter ett tag. Men båten ligger kvar vid Rosenlund, används för fester än i dag och har blivit ett välkänt inslag i stadsbilden. Sedan länge kallas den för Rio Rio.

– Jag köpte en gammal vägfärja i ek och skulle bygga en hjulångare. Men jag kände mig inte färdig med den här formen av boende så när jag fick chansen att köpa ett utrangerat fiskefartyg gjorde jag det. Det var när Hugo var ett år gammal. Vi bodde i ett litet hus vid Marieholmskajen medan jag byggde om båten. För sju år sedan flyttade vi in, minns Krax och fortsätter att visa runt på den 70 kvadratmeter stora bostadsytan.

Golvet lutar kraftigt föröver och så även parketten i Hugos krypin. Ett pojkrum med skrivbord, säng och hängmatta, hyllor med dvd-filmer och en gitarr på väggen. Mittemot finns ett litet badrum med en rund ventil som fungerar som väggskåp med spegel.

Än så länge är fören ruffig och rå men tanken är att den en dag ska bli Krax sängkammare. Till dess sover han i vardagsrummet. Därifrån är det inte långt ned till lastrummet som numera är inrett som snickeri. Det är rörigt med massor av verktyg, buntar med virke och mängder av prylar i lådor och hyllor. Under våra fötter finns bränsletankar som kan rymma 31 000 liter diesel.

– Styrhytten har tre våningar. När detta var ett fiskefartyg bodde fiskarna där och hade kojer. Nu är det en kompis som bor här, säger Krax i solskenet ute på däck.

I förarhyttens bottenvåning finns tvättmaskin och torktumlare. Och under dem ett maskinrum med en jättelik turbomotor på 975 hästkrafter och ett brutalt vridmoment. Det är trångt och skumt där nere, en solkig miljö med kylvattenpumpar, arbetskompressor och spolpumpar. Samt ett eget elverk.

– Man får väl se hur länge man bor här. Jag funderar på en tvåvåningsbuss i stället. Om ett gäng år är man ju pensionär och då skulle man ju kunna ta bussen och dra till varmare länder, grunnar Krax när vi återigen kommit ut i det fria.

I närheten syns Gotenius varv och mittemot, på fastlandet, tronar gasklockan upp sig. Det händer hela tiden någonting på älven, båtar körs hit och dit och fiskmåsar flänger och far.

Exotiska omgivningar för en landkrabba. Men vardag för Krax Haake.