På håll ser Anckerbyns radhusstugor ut som vita modernistiska kuber på rad. Vi har letat oss in bland husen och sitter på familjen Mangefors uteplats och dricker starkt kaffe och mumsar på croissanter, tillsammans med Ulf och Mia, dottern Elida och Mias mamma Ann-Britt Avelin som just nu är på besök.

Huset är byggt runt en innergård och är inte större än 50 kvm. Men det rymmer ändå många besökare med sina åtta sängplatser. Det behövs – med tre barn och barnbarn som gärna kommer på besök.

– Stugan är en central plats där familjen träffas, berättar Ulf Mangefors.

Innergården är husets hjärta, härifrån når man alla rum. Längs ena väggen leder dörrar på rad in till sovhytterna som har en våningssäng i varje. Det är dock inga vanliga våningssängar med stege – överslafen hänger i kraftiga rep och man måste vara vig för att svinga sig upp.

Längs andra väggen står dubbeldörrar i glas öppna in till barköket och allrummet. En sittgrupp med Yngve Ekströms Laminofåtöljer är familjens samlingsplats under regniga dagar. En hel fönstervägg gör att rummet känns ljust och luftigt. Toa, tvättrum och en liten bod ligger avskilt på andra sidan om ingången. Allt är mycket fiffigt utformat och med skön närhet mellan ute- och inneliv.

– Husen är ändamålsenliga, enkla och flärdfria. Det här är ett fritidshus i ordets rätta bemärkelse, ett annat sorts liv än hemma. I den vanliga bostaden bygger man in så mycket annat, konstaterar Ulf.

Innergården, som också är på 50 kvm, är helt kringbyggd och fungerar som ett extra rum. Den skyddas från västanvinden av en vit mur, men tack vare fiffiga träluckor som är inbyggda i muren kan vi ändå njuta av utsikten mot havet och vresrosorna utanför där vi sitter med våra kaffemuggar.

Haverdal, norr om Halmstad, är en del av Hallands långa kuststräcka med sandstränder och ljunghedar. På stranden några hundra meter bort brukar Anckerbyborna träffas och samtala och planera kvällens aktiviteter.

Stockholmsarkitekten Stig Ancker hade en vision om en semesterby vid havet med enkla och lättskötta stugor som var överkomliga i pris. Han var ursprungligen hallänning och cyklade runt i trakten en sommar i början av 50-talet tillsammans med sin fru Ulla för att leta efter ett lämpligt ställe att bygga på. De hittade en vacker plats här i Haverdal.

– Det var jordbruksbygd här då, nu är det mest sommarstugor.

Mark köptes in, en lokal byggfirma anlitades, tomter såldes till vänner och bekanta i Stockholm. Stig Ancker köpte själv stuga nr 1 när de första husen stod färdiga 1953. Radhusmodellen valdes för att få in många hus på liten yta och inte förstöra landskapet mer än nödvändigt. Mellan huslängorna ligger den stora ängen där byborna mötts för fester och lekar i snart sextio år.

Stugbyn med de 44 husen organiserades som en bostadsrättsförening och en andel kostade 9 000 kr kontant plus lika mycket till i form av ett lån som betalades av på tio år.

– Det var Stigs kompisar och kompisars kompisar från Stockholm som köpte, ungt folk som ville ha ett kul och billigt sätt att tillbringa semestern på, berättar Ulf Mangefors.

På den tiden var många mammor här hela somrarna med sina barn och papporna kom hit och hälsade på några veckor. Det var en lång bilresa, ofta övernattade man i Jönköping. Eller så åkte man tåg och polletterade sommarpackningen någon dag innan.

Husen är av två typer, dels de på 50 kvm och dels de som är aningen större och som har en trappa upp till ett litet loft med utsikt mot havet. Stig Ancker samarbetade med trädgårdsarkitekten Walter Bauer som tog sig an växtligheten och såg till att det planterades in oxelhäckar och vresrosor.

– Valter Bauer hade en viss stil och nivå, han kunde komma förbi och kommentera om man hade växter som han inte tyckte passade in, pelargoner till exempel, berättar Ulf.

Ulf Mangefors började vistas i Anckerbyn på 60-talet som gymnasist, hos en kompis vars föräldrar hade stuga här. De umgicks i ett stort gäng och han blev ihop med en tjej vars föräldrar också ägde ett hus. Det unga paret övertog så småningom huset, Ulf köpte ut det när de senare separerade och bor nu här med hustrun Mia och hemmavarande dottern Elida.

De har varsamt renoverat sitt hus de senaste åren. Ulf, som är arkitekt, har funderat mycket över hur de ska kunna modernisera utan att förstöra den ursprungliga idén om att det ska vara enkelt och lättskött. Mycket lite har förändrats i Anckerbyn genom åren och det har gjort att underhållet delvis är eftersatt och en del av husen har nästan börjat förfalla.

‧ – Den fanns en viss konservatism hos den första generationen som tyckte att det skulle vara billigt att leva. Styrelsen hade också inställningen att det skulle vara billigt och överlät underhållet på den enskilde.

Föreningen har diskuterat med Kulturmiljö Halland och kommunen om hur området ska upprustas och bevaras och man har kommit överens om vad som är okej att göra utan att förstöra ursprungstanken.

– Arkitektens grundidé är så bra att den fungerar än i dag. Den killen tänkte på allt! Bästa sättet att bevara är att utveckla på ett försiktigt sätt.

Det är till exempel vettigt att sätta in tvåglasfönster eftersom husen kan fara illa av fukt som tar sig in genom de enkla fönstren, menar Ulf. Han och Mia har också tilläggsisolerat toa och tvättrum – förr hade hygienutrymmena enkla brädgolv där grodor hoppade och löv blåste in. Nu har de byggt ett modernt duschrum med separat toalett.

I köksdelen som avgränsas av en bardisk har de stuvat om för att få mer lättarbetade ytor. Nytt trägolv med golvvärme har lagts in, det har tätats underifrån och vitoljats. Muren som löper längs hela husraden var förr vitkalkad men det krävde mycket underhåll och den har numera målats med silikatfärg. Annars är det linoljefärger som gäller i Mangefors hus, i nyanserna bränd umbra, engelsk rött och zinkvitt.

– Stig Ancker hade en palett med färger att välja mellan och vi försöker hålla fast vid dem.

Ulf och Mia har också byggt en pergola och planterat blåregn i förträdgården framför huset. Där är det morgonsol och perfekt att sitta i en solstol med en god bok och spana ut mot ängen.

Mats Egelius som bor en bit bort i samma länga som familjen Mangefors har sommarbott här sedan han var barn och har nu övertagit föräldrarnas stuga tillsammans med sin familj. Så är det i Anckerbyn, husen ärvs och kommer sällan ut på marknaden.

– Mina föräldrar bodde på pensionat i trakten sommaren 1952 och stötte ihop med Stig Ancker. De var de första efter honom som bokade tomt, han tog det ena gavelhuset och de tog det andra som då gränsade till en sädesåker och en ljunghed, berättar Mats Egelius.

Mats pappa som var läkare skaffade tidigt telefon och folk kom ofta hit för att ringa, han minns att de hade en burk med femtioöringar i köket. Mats Egelius är också arkitekt men har valt en annan väg än familjen Mangefors och inte ändrat ett dugg i sin stuga. Han har fortfarande utedass och sextiotalsinredning. Köksluckorna är härligt klargröna och han har bevarat de gulblommiga gardinkapporna.

– Jag tycker att det funkar bra som det är, jag har inte sett någon anledning att ändra.