Göteborgsklubben IK Stern är en institution inom svensk skidåkning och orientering – 1 300 medlemmar, klubbstuga i Skatås, största klubb i Vasaloppet år efter år. Klubben bildades 1934, men Bosse Andersson har inte varit med riktigt så länge.
– Nej, men det finns nog de som tror det, skrattar den sprudlande, energiska, ständigt leende och skrattande pensionären, som hunnit med så mycket i sitt liv att man blir andfådd bara man hör honom berätta om det.
Vi återkommer med en snabbresumé om den resan lite längre fram i den här texten. Först ska det handla om helgens idrottsliga höjdpunkt i Sverige, kanske hela årets: Vasaloppet.
– Jag har ju varit busschaffis sedan 1965. De första åren körde jag i linjetrafik, men sedan 1970 har det handlat om beställningstrafik och långresor, berättar Bosse, som kallats Bosse Bus så länge han kan minnas.
Han hamnade med en gång hos IK Stern, körde klubbens skidåkare till Dalarna och Vasaloppet. Inte tänkte han väl då att han fortfarande skulle göra det, 46 år senare.
– Jag har kört Stern-gänget vartenda år sedan dess, ja, inte 1992 då loppet var inställt på grund av snöbrist.
Räknar man Vasaloppet, klassikern som går första söndagen i mars, och dessutom Öppet spår och Tjejvasan har det blivit sammanlagt 80 turer och returer de 50 milen till Sälen och Mora. I år reser IK Stern upp med fyra bussar, 180 deltagare. Totalt under veckan har 750 Stern-åkare deltagit i de olika loppen.
– Fantastiskt att en förening från Göteborg kan vara hela Sveriges största Vasaloppsklubb, tycker Bosse, som alltid har just ”sitt gäng” i bussen.
– Jag kör veteranerna! Gänget som stannar kvar i Mora på söndagen, är med på dansen och sedan åker hem på måndag… De andra tre bussarna reser hem redan på söndagskvällen.
Har du aldrig åkt Vasaloppet själv?
– Nej, det går inte när jag har hand om bussen. Men jag hade garanterat klarat av det. Jag har ju kört en massa andra långlopp, som Karolinerloppet till exempel.
Utöver turerna till Vasaloppet har Bosse Bus också kört kompisarna i Stern till Lidingöloppet 42 gånger, till Marcialonga i Italien fem gånger, till Holmenkollen tio gånger och redan den 19 mars bär det i väg till Birkebeinerrennet i Norge igen.
Är det ett trött gäng du har med dig i bussen hem på måndag?
– Nej för sjutton! Gubbarna brukar hålla låda från Mora och hela vägen upp till Stern-stugan i Skatås, inte en lugn stund och det är ju det jag älskar, sammanhållningen och det goa tjôtet!
Bosse Bus Andersson är 73 år gammal i dag och det är sju årtionden som fyllts med mycket innehåll. Bosse var till exempel med och startade Björlanda boxningsklubb, där Roland Tigern Ericsson var den stora stjärnan och Bosses adept under nästan 20 år.
– Jag stod också i ringhörnan när Anders Lillen Eklund förlorade Europatiteln mot Francesco Damiani 1987, knock i sjunde ronden. Och både jag och mina äldsta söner har varit Göteborgsmästare i boxning…
Bosses passion i livet är annars segling och resor. Han har korsat Atlanten fyra gånger, har ankrat upp på exotiska platser som Kanarieöarna, Tobago, Kap Verde, Barbados, Gibraltar, Grenada och Björlanda.
– Det höll på att gå åt skogen en gång när vi överraskades av en storm på Biscaya. Jag satt fastsurrad vid ratten med vatten upp till bröstet. Men ett ryskt skepp gav oss lä och sedan kunde ett fartyg från den franska flottan rädda oss. Det var en pärs.
Reslusten har tagit Bosse till Sydamerika och länder som Chile, Argentina, Bolivia och Peru, han ska tillbaka dit i vinter som guide för en grupp svenska resenärer.
– Jag älskar Sydamerika, hade ett hus i La Paz och var gift med en kvinna från Bolivia, men vi är skilda nu.
Båten, en Bavaria 44, ligger i Las Palmas i dag och väntar på nya seglatser. Och vid horisonten hägrar också en tripp till Australien nästa år.
– Jag ska hälsa på äldste sonen där, men då blir det flyg
Vad är hemligheten, Bosse, för att hålla sig ung och alert?
– Jag umgås alltid med folk, jag har aldrig rökt och aldrig nyttjat alkohol. Jag är väl ett levande bevis för att det går att ha kul ändå!
