Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bosmanfallen döms inte längre lika hårt

I december 1995 förändrade Bosmandomen fotbollens förutsättningar fundamentalt. Christer Fursth var förste svensk att utnyttja den fria rörligheten när han gick till Köln. Han fick ta smällen. - Omställningen blev smärtsam. Men domen förändrade knappast fotbollen negativt på sikt, säger Sune Hellströmer, generalsekreterare i Svenska fotbollförbundet.
Domen kom oväntat för fotbollens män. De trodde inte på Jean-Marc Bosman i EG-domstolen. Situationen blev kaotisk och framtiden betecknades som mardrömslik. Klubbledare rasade och opinionen var tydlig: Bosmandomen kunde sänka idrotten - och fotbollen.
- Svartlista alla spelare som missbrukar systemet och gratis sticker utomlands, sa Frölundas klubbdirektör Bertil Kristiansson i december 1996.
Domens effekt var omedelbar. Klubbar såg om sina hus, skrev längre kontrakt - och fick mer utgifter. Samtidigt minskade intäktskällan "spelarförsäljning".
Teddy Lucic var bara en i raden av spelare som svartmålades när han flyttade från IFK Göteborg till Bologna i Serie A 1998. IFK:s ordförande Gunnar Larsson var offentligt upprörd. Bosmandomen lämnade ingen oberörd.
- Den absolut viktigaste förändringen, som "över en natt" förändrade hela upplägget och systemet med ersättningarna. Massor av kompetens hamnade på bänken till ingen nytta. För individen, däremot, var domen naturligtvis bra, säger Thomas Wernerson, då klubbdirektör i IFK Göteborg.
Uppmålade skräckscenarier skrämde. Samstämmiga klubbledare svärtade supportrars syn.
Christer Fursth märkte inte så mycket av dessa reaktioner när han lämnade Helsingborg i januari 1997, mer när han kom hem.
- En tidning i Göteborg hade gjort ett helt uppslag i svart med mitt ansikte i mitten och rubriken "svartlistad". Jag fick höra att jag sålt mig som en hora.
Bosman blev ett skällsord, de som utnyttjade fördelarna blev en slags allmänhetens slagpåse. Företrädare för Svensk Elitfotboll, däribland Västra Frölundas klubbdirektör Bertil Kristiansson, fördömde Christer Fursth.
- Jag vet inte om han gick i spetsen - jag brydde mig inte så mycket - men han och Sven "Dala" Dahlqvist i Örebro behandlade mig ojuste, slår Fursth fast.
Det Christer Fursth gjorde var att utnyttja sin lagstadgade rättighet att som yrkesman välja arbetsgivare efter det att hans kontraktsbundna tid gått ut. Den rättigheten var ny efter att systemet med övergångspengar mellan klubbar begravts i och med fallet Bosman.

I JULI FYLLER Christer Fursth 35 år. Han slutade spela fotboll för två år sedan och arbetar på Peab norr om Stockholm. Han är omgift och bor tillsammans med hustru Christina, barnen Frida och Fredrik, söder om Stockholm, och vet därför det mesta om bilköers och trafikproppars konsekvenser.
De tar tid.
Precis som opinionssvängningar.
Länge har de negativa åsikterna av Bosmandomen varit allenarådande. Generalsekreteraren Sune Hellströmer saknar inte den gamla modellen ett dugg.
- Det var orealistiskt att det gamla systemet med livegenskap skulle bestå, där klubbar hade rätt till lösensummor för 28-29-åringar, vars kontrakt hade gått ut, säger Sune Hellströmer.
Ålborgs tränare Erik Hamrén talar om anpassning och har själv svängt i åsikt, från enbart negativ till en mer kluven inställning.
- Det är säkert de mindre klubbarna som drabbas mest. Dom får svårt att behålla sina spelare och får svårt att överraska sportsligt, som Blåvitt på 80-talet, säger han.
Christer Fursths ville våren 1996 primärt skriva nytt kontrakt med Helsingborg, men kom i kläm när Martin Pringle samtidigt såldes till Benfica. Beslutet växte således fram.
- Jag ville ta chansen och kände mig mogen efter internationellt spel med HIF och någon landskamp. Det här var mitt nästa steg. Ser man till pengarna var det så stora belopp att även om jag slog ihop lönerna från HIF och mitt andra jobb skulle jag tjäna 10-15 gånger mer i Tyskland.
Experttyckaren Peter Antoine tror att stora belopp kan förblinda och påskynda spelarnas beslut.
- Tyvärr försvinner många spelare av sekundär klass utomlands på grund av pengarna och söker inte sin bästa utveckling, säger han.
Det samlade svenska fotbollskapitalet är utsatt för hårt tryck. Intäktsfördelningen förändras. Kontraktslösa och attraktiva spelare är vinnare. Fortfarande.
- Jag läser att IFK Göteborg håller på med Marcus Lantz. Av ett enda skäl. Att han är Bosman. Vem får pengarna? Jo, Lantz - Rostock tjänar inte en krona. Det är fullständigt ruttet.
- Klubbledare går med på för bra kontrakt. Där finns en stor flathet. Ge spelarna marknadsmässiga löner. Medelmåttor har 30 000. För det krävs chefsbefattning på Volvo, dundrar Bertil Kristiansson.
Han skiljer sig från mängden.
Och har fortfarande, snart tio år efter Bosmandomen, svårt att förlika sig med konsekvenserna för klubbars ungdomsverksamhet.
- Jag ställer inte upp och lägger ned den kraften på en ungdomssektion. Vi får ju inget betalt. Varför skall vi generera allsvenska spelare gratis?

FÖR SVERIGES FÖRSTE Bosman blev proffslivet inte som förväntat.
- Jag kom ned förste januari 1997, började träna den tredje och låg på operationsbordet 12 februari. I backspegeln var det ingen lyckad resa. Jag var där nere i ett och ett halvt år och spelade fyra A-lagsmatcher.
Tankar på att bryta kontraktet med Köln och flytta hem till Sverige fanns redan 1997 men stannade trots Helsingborgs seriösa framstöt på ett teoretiskt stadie. Sommaren 1998 dök tankarna upp igen - och intensifierades, dock inte till Helsingborg, där Reine Almqvist nyss fått lämna tränaruppdraget.
Christer Fursths kontrakt gick ut i juni - han såg spel i Örebro som nästa steg.
- Så jag gick upp till Sven "Dala" Dahlqvist och frågade om de var intresserade. De svarade att de inte hade någon plats, att de inte hade trott att jag skulle komma hem och att det inte fanns något utrymme i budget. "I sådana fall får du vänta till vintern".
Fursth framförde då ett förslag om att spela gratis - hela hösten.
- Då kröp det fram att "Dala" skulle statuera exempel och visa spelarna i Örebro att "så där gör man inte".
De nationella strömningarna blev uppenbara för Christer Fursth: Han hade inte bara lämnat Sverige som Bosman. Hans tidigare klubb Örebro SK hade missat en intäkt, och hade därför goda ekonomiska skäl att agera.
Konsekvens: Fursth fick varken träna med A-laget eller närvara i klubbens omklädningsrum.
Sven "Dala" Dahlqvist minns händelsen.
- Jag tror i och för sig att han vara med på någon träning. Resonemanget var uppe, men inte avgörande. Vi förlorade ganska mycket pengar. Helhetsbilden avgjorde. Styrelsen fattade beslutet, säger "Dala".
Fursth var det svarta fåret, men saknade inte anbud. Öis föll bort i sista stund. Valet föll på Hammarby. Flytten till Söder synliggjorde ytterligare en aspekt av Bosmandomen: Kontraktslösa hemvändare är billigare än inhemska talanger.
Sålunda var Fursth i själva verket "högvilt" för klarsynta sportchefer, även om ingen skyltade med den uppfattningen. Ämnet var tabubelagt. Samtidigt var Fursth en vinnare - igen.
- Jag fick en jätte-sign-on-fee. Otroliga pengar för att vara från en allsvensk klubb, som Hammarby.
Ekonomiskt och erfarenhetsmässigt blev Kölnmånaderna en vinstlott för Christer Fursth. Christer Fursth har än i dag inte lyft en lönekrona från sitt fotbollsspelande. Sportsligt dippade karriären, men endast tillfälligt.
- Nånstans i grund och botten handlar det förstås om pengar, men var går gränsen? Individens bästa eller agentens önskan att få ut sin spelare till en proffsklubb?
- På något sätt har vi infört ett grossistled. Agenterna är fotbollens återförsäljare. Förr genomfördes affärer mellan klubbar. Nu har alla spelare en egen agent. Men om agenterna har tjänat mest på Bosman vet jag inte.
Christer Fursths agent Helmut Richter hade ett bra rykte. Han beskrevs som en person som besökte spelaren en gång i kvartalet. Verkligheten var en annan.
- Efter att jag hade skrivit på och han fått sina pengar (300 000 kronor) såg jag aldrig skymten av honom.
Christer Fursth var Sveriges första Bosmanfall, men långt ifrån det sista. I dag förknippar knappast någon Christer Fursth med Bosmandomen. Han är snarare killen som fick några fina år i Hammarby.

Attitydförändringen är tydlig. Spelare anställs på kontrakt och är inte klubbars egendom. Malmötränaren Tom Prahl har uttryckt saken träffande: Lojaliteten finns mot laget, inte klubben. Folkopinionen har svängt. Bosman är numer rumsren och har, visar GP:s kartläggning, fördelar för alla.
Förre IFK-spelaren Magnus Erlingmark:
- Som spelare tycker jag att Bosman är en bra grej, faktiskt både för spelare och klubbar. Spelaren är inte längre livegen, säger Magnus Erlingmark.
Martin Ulander är möjligen av annan uppfattning. Han hamnade i Öis frysbox och förlades med spelförbud under återstoden av sin kontraktstid efter att ha skrivit på för danska Århus sommaren 2003. Ändå ser Öis sportchef Stefan Allbäck mest fördelar med Bosman.
- Efter en stormig övergångsperiod har Bosmandomen i huvudsak givit bra effekter. Klubbar och spelare vet i dag vad som gäller, säger Örgrytes sportchef Stefan Allbäck.
Gamla synsätt lever dock fortfarande kvar. Damernas förbundskapten Marika Domanski Lyfors ser nackdelarna.
- Bosmandomen har gjort det tuffare för de klubbar som fostrar talangerna som blir av med sina bästa spelare utan att få ersättning, säger hon.
EU:s riktlinjer har modifierats, Uefas direktiv accepterats - även nationellt. Bosmandomen gäller nu även mellan svenska klubbar. Något som utnyttjats under vinterns värvningar. Allsvenska nykomlingen BK Häcken hittade Patric Andersson i IFK Göteborg.
Fotboll är accepterat som yrke. Snittlönen för en allsvensk fotbollsspelare har ökat (42 500 kronor i månaden). Det attraherar ungdomar som väljer idrott. Basen blir därmed bredare, urvalet större - och eliten starkare.

Det finns dessvärre ett antal hemska inhemska slutsatser att dra i Bosmans fotspår. Allsvenskan har blivit sämre och nått en historisk bottennotering på Uefas ranking.
- I dag hade det varit i stort sett omöjligt före en klubb att värva tre landslagsspelare på en gång som IFK gjorde, säger Niclas Alexandersson som tillsammans med Andreas Andersson och Teddy Lucic värvades 1996.
Svenska klubblag har tappat i konkurrenskraft. Raset riskerar att fortsätta såvida elitklubbarna inte hittar ett sätt att behålla talangerna - och erbjuda löner liknande de i Norge och Danmark.
- Vi skall inte behöva tappa en spelare som Mikael Dorsin till Rosenborg, men vi var chanslösa, säger Djurgårdens ordförande Bo Lundqvist ärligt.
- Rosenborgs bottenlöner är våra topplöner, förtydligar han.
Spelaromsättningen i de allsvenska trupperna har i allmänhet ökat. Fler lämnar, fler kommer. IFK Göteborgs tidigare tränare Bosse Johansson ser en konsekvens av det.
- Det har försvårat planeringen för säsongen.
Mats Jingblad, tränare i Landskrona Bois, ser en otäck utveckling.
- Tror dock att det är hämmande för ungdomsutvecklingen. Det är enklare och billigare att ta en färdig spelare utifrån, säger Mats Jingblad.
Ta Ba, med Ibrahim i förnamn. Även här har Bertil Kristiansson en åsikt.
- Jag kollade upp vad han har gjort sedan 1997. Ett mål. Han kommer hit och tar en plats från en svensk kille. Det slår inte i år, men sedan. Vi kan också få fram 17-åringar som Fabregas i Arsenal - men då måste de få spela, säger han.

fakta

Fotboll i förändring

Som bakgrundsmaterial till artikelserien bad GP 30 fotbollsmänniskor att ranka de fem största förändringarna inom fotbollen de senaste femton åren.
20 av dem ansåg att Bosmandomen är en av de fem.

Research: RALF BÖRJESSON,
ULF STENBERG, ARNE LARSSON
OCH ULF NIKLASSON
Mest läst