Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Författaren Alex Schulman tar en hisstur i Frihamnen i Stockholm där hans kontor ligger.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Bonusfrågor till Alex Schulman

    Provokatören Alex Schulman blottar en mjukare sida i självbiografiska debuten Skynda att älska. Han porträtteras i en stor intervju GP i söndagens papperstidning. Här kan du läsa ytterligare några frågor och svar.
    I vilket skede bestämde du att det skulle bli en bok?
    - Det började med att jag för kanske två år sedan återvände till minnesplatserna och skrev minnen från barndomen som blev grunden till kaptitel ett, när jag beskrev en typisk dag på torpet. Jag upptäckte att jag kunde skriva utan att bryta ihop och mådde väldigt bra efter att jag skrivit och tyckte om det jag läste. Det var en skön känsla att formulera allt det här i ord. Då kände jag att det här är välgörande för mig och bestämde mig för att försöka.

    Vilka är dina litterära förebilder?
    - När det gäller den här boken har jag inte haft några förebilder alls, men jag har litterära förebilder i mitt liv. Jag tycker jättemycket om att läsa Tomas Tranströmer och läser några sidor varje kväll av hans böcker. Han är en mästare att måla upp bilder. Där är jag verkligen avundsjuk. Vill jag ha en stor läsupplevelse tycker jag om att läsa Marquez, Eyvind Johnson, Harry Martinson eller Göran Tunström.

    Ditt yrkesval har byggts runt ditt namn och din person, hur bär du dig åt för att stå ut med det?
    - I varje möte jag har med människor börjar jag på minus. Jag måste kämpa tio minuter för att vara där man egentligen är. För folk har förutfattade meningar och tycker att jag är en idiot. Å andra sidan är det enkelt för om jag bara säger en vänlighet eller ler så gör jag ett mirakel. Eftersom de tror så lite om mig är det enkelt att göra ett bra intryck.

    Men blir du inte trött på dig själv i stunder?
    - Jo, verkligen. Jag blir så trött på mig själv att jag håller på att spy. Därför har jag tagit tillbaka intervjuandet i mitt liv. Jag intervjuade Björn Ranelid för Nöjesguiden härom månaden och det var så jävla skönt att komma till en snubbe som bara pratar och pratar och pratar, att få vara nyfiken igen. Nu ska jag göra iallafall en intervju i månaden har jag tänkt.

    Hur ser du på bilden av dig som en nätmobbare?
    - Jag tycker att det är lite orättvist, även om jag oftast får väldigt lite tid på mig att diskutera de här sakerna. Jag tror att de flesta som kallar mig nätmobbare är de som inte har läst bloggen. De har läst om bloggen och får bilden i andra hand. De som verkligen läste bloggen förstod att det lika mycket var ett ifrågasättande av samhället och mig själv och inte så mycket elakt hånande. De gånger jag var hård var jag det mot personer som sökte sig till rampljuset. Ibland misslyckades jag, men min tanke var att alltid slå uppåt.

    Vad gör dig sårad?
    - Jag blir sällan jag ledsen eller upprörd av vad någon tycker om mig. Om någon skriver om mig har hela idén varit att folk ska tycka illa om mig. Då känner jag bara att jag har lyckats.

    På det privata planet då?
    - Alltså jag blir ju ledsen när jag bråkar med min mamma. Jag blir ledsen av konflikter, vill gärna lösa dem. Eller när AIK förlorar. Då brukar jag vara helt förkrossad i dagar.

    På riktigt?
    - Mmm.

    Hur gör du för att komma igen?
    - Jag försöker bara glömma bort det. Försöker tänka på nästa match och på något som varit positivt. Det finns alltid något positivt att haka sig fast vid efter en match.

    LÄS MER: En längre intervju med Alex Schulman finns i Göteborgs-Postens pappersupplaga, Del 3, söndag 12 april.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.