Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 2

Bild: Bild: Per Wahlberg

Blondie fokuserar på familjen

Nöjesartiklar Tre systrar återvänder hem för att fira mammans 70-årsdag. Väl på plats ställs allt på ända, och ingenting blir någonsin sig likt igen. Komplexiteten i en familj är i fokus i Jesper Ganslandts nya film Blondie.

Samspelet i en familj är ett ständigt återkommande tema på filmduken, på teaterscenen och i böckernas värld. Men vad är det med familjedynamiken som intresserar oss så egentligen?

– Det är en väldigt generell situation med en stark igenkänning, så klart. Som man kan utvinna jättemycket ur – tragik, komik och drama, säger filmens regissör Jesper Ganslandt.

– Man kan vara en människa, men så kommer man hem till sin familj och blir liksom en roll som är färgad av en massa saker som hände för hundra år sedan, säger skådespelaren Helena af Sandeberg som spelar äldsta systern i familjen.

Förarbetet har varit intensivt och långväga för filmens bärande systertrio af Sandeberg, Carolina Gynning och Alexandra Dahlström. Redan ett drygt år innan själva inspelningarna startade började de improvisera fram sina roller.

– Eftersom vi skulle spela familj måste vi hitta ett slags självklarhet som sitter i ryggmärgen, säger Helena af Sandeberg. Att man kan säga lite vad som helst. Det är svårt när man kommer till en inspelning, hälsar på varandra och sedan ska man spela syskon.

På slumpvis utvalda hotell, krogar och karaokebarer träffades de för att, enkelt uttryckt, lajva sina roller. Först fem månader in i det arbetet fick de se manus för första gången.

– Det var något väldigt fint i det, säger Helena af Sandeberg. När jag läste manus hade jag otroligt mycket kött på benen eftersom vi hade jobbat så länge med henne innan.

I rollen som Helena af Sandebergs något alkoholiserade man fick Olle Sarri, som hade jobbat med Jesper Ganslandt tidigare, nu se tidigare arbetsmetoder bytas ut mot något helt annat. Under arbetet med Apan (2009) fick han se manus först på avslutningsfesten när filmen var klar. Korta anvisningar om kroppsspråk och bakgrund var det enda han fick veta under tiden han utvecklade sin rollfigur den gången.

Väl under inspelning kom instruktionerna dag för dag, ibland till och med under rullande kamera. Med Blondie blev det tvärtom: där fick skådespelarna se manus flera månader i förväg.

Jesper Ganslandt:

– Jag var sugen på att göra motsatsen för att få ett annat resultat – massa förarbete, manus och kunna jobba ordentligt med grunden.

Filmen med dess handling är något Jesper Ganslandt har velat göra länge.

– Jag har i flera år velat göra något som är en utpräglad kvinnoskildring, säger han. Jag tycker att det är skoj att läsa böcker och se filmer som skildrar kvinnor: av Almodóvar, Bergman, Joyce Carol Oates eller Doris Lessing. Det är någonting där som är mer vibrerande, när som helst kan det bara implodera. I mansskildringar är det så ofta det bara handlar om strävan.

Carolina Gynnings karaktär Elin hade funnits i hans anteckningsblock ganska länge.

– Sedan hade hon helt plötsligt ett par systrar och en väldigt dominant mamma, och då kom den här familjen till. Sedan tog den här familjen väldigt många vägar under manusarbetet, jag har jättemånga olika versioner av historien som faktiskt är rätt olika. Men det var den här som jag gjorde film av till slut, säger Jesper Ganslandt.

Spelades in: i Trollhättan sommaren 2011 och hade världspremiär på Venedigs filmfestival i början av september.

I rollerna: Helena af Sandeberg, Alexandra Dahlström, Carolina Gynning, Marie Göranzon och Olle Sarri.

Regi och manus: Jesper Ganslandt.

Mest läst