Den runda byrån är från 1760-talet. Den gröna stolen är daterad 1960-talet. Det skiljer 200 år mellan dem, men avståndsmässigt bara en meter. Byrån är i högsta grad rokoko, en stil som hade sin glansperiod under 1700-talet och vars kännetecken var den runda formen och att detaljer och utsmyckningar klämdes in på möblerna. Det var en tid präglad av att behaga och förtjusa och skapa bekvämlighet och intimitet.
Under 1960-talet däremot var det raka och kantiga linjer och färgerna var brunt, orange och grönt. Ikea började inreda de svenska hemmen och olika radikala rörelser uppstod som ifrågasatte konventioner och traditioner och som gjorde uppror mot det etablerade samhällets normer och värderingar.
- I dag finns det många inredningstidningar som trycker in läsarna i ett hörn. De visar vad som är rätt och fel, men det gäller att våga bryta mot det där och våga blanda stilar, säger Elisabeth Debong.
Hon är inredare och har jobbat med detta sedan 1970-talet. Precis som 1960-talet präglades av att våga bryta mot givna regler tycker hon att fler i dag ska våga blanda stilar.
- Framförallt många unga måste lära sig att ta in ett epok-tänkande och att vara stolta över traditionerna.
Hon ger ett exempel. När den nya unga generationen flyttar hemifrån blir de ofta erbjudna att ta med sig möbler hemifrån. "Ta stolen, den där från mormor", säger föräldrarna. "Nä, jag vill ha nya grejor", säger barnet och köper nya möbler på Ikea.
- Det är klart att vi ska ta in det nya också i våra liv, det är ju oundvikligt eftersom vi lever i dag. Men det är heller inget farligt att blanda från andra tidsepoker, säger Elisabeth Debong.
Gränslöst
Bredvid den gröna stolen från 1960-talet är en gustaviansk brickstol, med smala räfflade ben, placerad. Stolen är från 1800-talets början någon gång. Den sengustavianska stilen sträckte sig fram till 1810 och det var en epok som var influerad av den franska revolutionen i slutet på 1700-talet. På rokokobyrån står en kinesisk urna från 1700-talet och bredvid den en vas från 50-talet, en tid då prylarna började göra sin intrång i samhället.
Det är en blandning från alla tider och samhällen, det finns egentligen ingen röd tråd.
- Den röda tråden är just epokblandningen, det är det som blir temat. Och det finns inga regler, det går att blanda hur som helst.
Elisabeth Debong menar att alla epoker fungerar ihop, det finns inga riktlinjer som säger att ett visst sekel passar ihop med ett annat. Utan blandningens gränser är ens egen smak.
- Det är precis som att man har ett bra bordskick, detsamma gäller även när man blandar epokstilar.
Det enda som Elisabeth tycker ska vara sammanhänganden mellan möblerna och epokerna är färgerna.
- Om man håller ihop inredningen med en färg eller två så blir det lättare och behagligare.
Som två toner grönt. Eller natur och oxblod. Eller olika karamellfärger. Men förutom att ha i åtanke vilka färger som kan gå ihop så tycker Elisabeth att det inte finns några gränser för epokblandning.
Förnyelse
- Det handlar också om att inte stelna i en stil. Emellanåt kan man byta ut några möbler och våga förnya sig. Även om det är gamla antika möbler.
För just för att det är antika möbler så finns det ett högt andrahandsvärde, anser Elisabeth. Det går att investera i dessa möbler för att sedan sälja dem när det är dags för förnyelse i hemmet.
- Det är inte priserna på möblerna som är ett hinder för att våga kasta ut dem. Utan det enda som begränsar köpandet är smaken.
På den runda rokokobyrån står dessutom en lampa från 1970-talet, ett decennium där det nyttiga var viktigare än det vackra. Funktionellt valdes före skönhet. Heltäckningsmattor rullades ut över golven och det blev inne att gör-det-själv. Precis som i dag. Att renovera och att ta hand om sitt hem är på modet, likaså är inredning.
- Jag hoppas att många unga ska hitta sin personliga stil och inte bara ta tillvara på vad som är inne i dag, utan att de även vågar vara stolta över det gamla och att ha antika möbler i sina hem. Då får de också en mer personlig relation till sina möbler och till sitt hem.
Som uppror i 1960-tals anda och som intimitet i 1760-talsstil.
