Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Björn Werner: Vänstern måste formulera en egen arbetslinje

Jag minns skogen, den ovanför min lågstadieskola. Myrstackarna i gläntorna. Vi brukade peta i dem med pinnar, rakt in i den lugna ytan. Röra runt. Det var spännande, hur den tysta stacken blev till ett svart myller av små upprörda djur. Lukten av stickande myrsyra, arbetarna som vällde fram och snabbt, snabbt hämtade nya barr och strån för att återställa det vi rasat sönder.

Nu står borgerliga debattörer, näringslivet och högerpartierna och petar in i den svenska modellen, som vi gjorde med stacken. Lönerna ska sänkas, om det så krävs lagstiftning för att göra det. Som vanligt. Som man alltid gör så fort det finns svängrum för det i debatten. Just denna gång presenteras det som lösningen på hur integrationen av de många nyanlända Sverige har, både bakom och framför sig, ska gå till. Precis som myrorna springer vänstern snabbt ut med bitska gensvar om att skydda arbetarnas löner, bevara den svenska modellen, se till att stacken fortsätter vara intakt.

Det bekymrar mig. För medan myrorna alltid kommer vilja bo i samma stack ovanför min skola har vänstern ingen anledning att agera systembevarare i en föränderlig tid. Att man gör det beror snarare på fackens självbevarelsedrift och konjunkturkänsliga politiker i maktinnehavets mittfåra, än på faktisk vänsterpolitik.

Högerns försök att förändra sättet arbetstillfällen skapas, oavsett om det är för att minska ungdomsarbetslösheten eller förbättra nyinflyttades integration, borde av vänstern användas som ett tillfälle att formulera ett positivt motargument som faktiskt hjälper fler att försörja sig själva i dagens och framtidens samhälle. Inte ett tillfälle till benhårt ställningskrig för att bevara gårdagens prestationer.

För vår värld är inte samma som den gång var. Något som gång på gång glöms bort, trots extremt uppmärksammade påminnelser från såväl Thomas Piketty som Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee. Den stora samhällsutmaningen, på grund av kapitalismens inneboende mekanismer och den teknologiska utvecklingen, stavas kapitalackumulation. En procent äger redan 99 procent av jordens tillgångar, och värre kommer det att bli. 

Det är behovet av att utjämna denna kapitalansamling, från fåtalet till flertalet, som är vänsterns egentliga uppgift. Och i den framtid vi möter blir lönebildningen mellan arbetsmarknadens parter ett allt mer trubbigt instrument. Förutom att man inte kommer åt kapitalägarna, innebär automatiseringen av arbetslivet att många arbetstillfällen försvinner. Den delningsekonomi med egenanställningar och tjänsteförsäljning som vi med Uber och AirBnB bara ser början på utgör en helt annan, ny flora av tjänsteinkomster än de som organiseras fackligt.

Ett sätt att lösa det vore en radikal skatteväxling, med kraftfullt beskattning av ägande och av högre inkomster, medan personer med lägre inkomst och lågtaxerande tjänsteföretagare i princip skattebefriades. En arbetslinje för framtiden, både för invandrare och ungdomar, på bekostnad av de som har råd i stället för de som gör arbetet. Att bara springa till försvar håller inte längre. När vi som barn hade petat tillräckligt mycket bland barren föll själva stacken samman. 

Mest läst