Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Biskopsgården: Janne Josefsson: Jag blev inte av med Clark Olofsson

    "Segregation, hopp och förödelse" - så beskriver Janne Josefsson, som växte upp i området, dagens Biskopsgården.

    Beskriv Biskopsgården med tre ord.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    - Det är stor skillnad på Biskopsgården i dag och när jag växte upp. Då: Min uppväxt, rekordåren i Sverige, eternitkåkar. Nu: Segregation, hopp och förödelse.

    - När det gäller förödelsen kan jag tänka på spårvagnshållplatsen vid Temperaturgatan. Jag var där på demonstrationen efter mordet på Elin Krantz. Då berättade de om saker som hänt där, det var våldtäkter, mord och grejer. Som det ser ut i vissa delar i Biskopgården, jag blir förbannad, samma jävla oreparerade fönster och slitna hus, så var det redan 1987.

    Janne Josefsson bodde först vid Slätta damm, granne med den nu riksbekante brottslingen Clark Olofsson. När han var sex år gammal flyttade familjen till Köldgatan i Biskopsgården för att pappan fått jobb på Volvo.

    - Men jag blev inte av med Clark Olofsson, han flyttade efter till Köldgatan. Jag var inne i vår gamla lägenhet där för ett tag sedan. Nu har de rivit det gamla parkeringshuset där jag för första gången såg svensk polis med dragna k-pistar, när de jagade efter Clark.

    - I dag kan jag inte bedöma hur det är att leva där. Sedan jag klev in i en övre medeklassmiljö har jag mentalt och ekonomiskt lämnat Biskopsgården. Men jag funderar mycket på det, och med min lille grabb skulle jag inte vilja bo där i dag.

    Vilken är den fulaste platsen i Biskopsgården?

    - När jag växte upp fanns det en amfiteater på Friskväderstorget. Där såg jag till exempel Jerry Williams med för korta svarta byxor och vita strumpor. Hela den blev senare som en papperskorg och nu tror jag de har asfalterat igen alltihop.

    Och den snyggaste platsen?

    - Bron vid Väderbodarna och Friskväderstorget, där man ser ner mot Önskevädersg och Länsmansgården. Det är en vacker syn.

    Vilket är ditt bästa minne från stadsdelen?

    - Det finns många, många fina minnen. Jag minns en sommar när jag var 8-9 år. Vi hade släktträff med pappas släkt från Halmstad och mammas från Göteborg. Vi hade inte fest så ofta, pengarna räckte väl inte till det. Samma sommar träffade jag min första kärlek, grannen Eva Bergqvist, och det finns en gammal bild där vi kysser varandra. Den sommaren fick jag också en IFK-tröja, IFK-byxor och IFK-strumpor och spelade fotboll. Sedan dess är jag blåvit i hjärta och själ tills jag dör.

    Har du något smultronställe i Biskopsgården?

    - Naturen mellan södra och norra Biskopsgården, vid Svarte mossen.

    Berätta något som de flesta inte vet om stadsdelen.

    - Om man skulle knacka dörr uppifrån och ned i ett höghus så skulle jag bli lika förvånad som alla andra. Det skulle uppdagas saker som inte alls stämmer med bilden som jag har eller som andra har av stadsdelen. Inte med bilden av att det är ett getto och en slum - och inte heller med den bilden som vissa har, som tycker att det är en idyll.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.