Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Bidrag löser inte barnfattigdomen

Att fortsätta agera för att få fler i arbete framför ökad bidragsförsörjning är den enda vägen att komma åt fattigdomen i Sverige. Och när man talar om fattigdom skall man vara noga med att skilja på begreppen, skriver Hampus Magnusson och Susanna Haby (M).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

"Vi var många som förfasade oss i TV-sofforna runt om i landet i tisdags då Rädda Barnens larmrapport om fattigdomen i Sverige rullades upp på nyheterna. I GP (2/2) kan vi läsa att siffran för Göteborg är 17, 5 procent. Det är drygt tre barn i varje lågstadieklass och fem i varje högstadieklass. Siffror som får oss att ställa frågan: Har vi inte åstadkommit mer än så?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

När man talar fattigdom skall man vara noga med att skilja på begreppen. I debatten just nu blandas de olika definitionerna av fattigdom hejvilt. Mikaela Valtersson (MP) påstod häromdagen att den ökade barnfattigdomen inte är något nytt utan har ökat under såväl socialdemokratisk som borgerlig regering. Den fattigdom hon då avser är den relativa fattigdomen, ett EU-mått som säger att fattig är den som har en disponibel inkomst under 60 procent av medianvärdet i befolkningen. Det är inte det samma som att vara beroende av bidrag och allmosor för att få vardagen att gå runt.

Tittar man i stället på begreppet absolut fattigdom, det vill säga att ha en inkomst under break-even och/eller uppbära ekonomiskt bistånd, har andelen stadigt sjunkit under 2000-talet för att under finanskrisen och 2008 öka, men fortfarande är antalet barn hälften så många jämfört med mitten av 1990-talet. Naturligtvis påverkar högkonjunktur och minskad arbetslöshet respektive lågkonjunktur och ökad arbetslöshet andelen fattiga men det är inte helt avgörande.

Vi är övertygade om att det är arbete och inte bidrag som är lösningen. Socialbidrag är en tillfällig hjälp, inte en källa till försörjning. Endast genom att gå från bidrag till arbete kan individen förbättra sin levnadsstandard och arbete är också nyckeln till integration och brutet utanförskap. Arbete skapar delaktighet och ökat engagemang, stärker människans egenvärde och självkänsla.

Vid vår regeringstid har vi genomfört flera åtgärder i syfte att stimulera arbetsmarknaden. Nystartsjobben, Jobbskatteavdraget och RUT-avdraget är några. RUT-avdraget har lett till att 7 300 personer har fått jobb och jobbskatteavdraget har enligt Riksrevisionsverket ökat antalet sysselsatta med 88 000 personer. Två tredjedejar av jobbskatteavdraget har gått till personer med en månadsinkomst under 26 000 kronor i månaden.

Att fortsätta agera för att få fler i arbete framför ökad bidragsförsörjning är den enda vägen att komma åt fattigdomen i Sverige. Utan regeringens politik fler varit hänvisade till bidragsberoende och fattigdomssiffran hade varit högre, hur man än väljer att räkna."

Hampus Magnusson (M)

biträdande kommunalråd Göteborg

Susanna Haby (M)

riksdagsledamot