Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Lamine Dieng dyker upp i flera roller i Stadsteaterns uppsättning av Bibeln. Bland annat som Pontius Pilatus som ställer Jesus inför skranket.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Bibeln ger liv åt Gud

Bibeln på Stadsteatern. Hur i hela fridens namn ska de ro iland det? Kyrkoherde Cecilia Nyholm har sett ett par scener och känner tillförsikt. – Spännande! säger hon.

J esus är trött efter sin bergspredikan och tar endast emot frågor via ombud. En man, en mycket irriterad sådan, ställer honom till svars för allt han sagt i sin predikan och när mannen inte tycker sig få de svar han vill ha stormar han in till Jesus och slår honom på kinden. Först en gång, sedan en gång till för att hetsa Jesus att slå tillbaka. Men Jesus vänder andra kinden till och mannen tröttnar och går därifrån.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi står mitt på Stadsteaterns stora scen och sjunker djupt ner i underjorden. Scenhissen tar oss 30-tal inbjudna till vad regissör Stefan Metz kallar ”the belly of the stage” och väl därnere ska vi bjudas på vad Stadsteatern kallar The Bible Tour II, ett par spelade scener ur Bibeln som denna fredagseftermiddag är precis två månader från premiär. Den första scenen, den efter bergspredikan, spelas redan halvvägs ner och följs av ytterligare ett par stycken längs promenaden bland scenografi, bråte, fläktsystem och kulvertar.

Ibland blir vi villrådiga, vet inte vart vi ska vända blicken och flera av scenerna startar med att en av skådespelarna smugit in och ställt sig mitt bland oss. Wallraffat sig in som vanlig åskådare, ett effektivt sätt att blanda verklighet med teater och de 45 minuterna försvinner snabbt förbi.

Vid premiären den 17 februari kommer föreställningen att vara fyra timmar lång och spelas på den scen vi just denna dag fått nöjet att både stå och åka på. Cecilia Nyholm, kyrkoherde i Haga församling, är en i gänget som tagit The Bible Tour II i dag och som med största sannolikhet kommer att vara på plats och se Bibeln i sin helhet i vår. Hon har hursomhelst inte blivit mindre sugen efter dagens lilla exposé, säger hon när hon en stund senare sitter i salongen och funderar över det hon sett.

– Mersmak, det är nog det bästa sättet att uttrycka sig på. När jag fick höra att Stadsteatern skulle sätta upp Bibeln så var min reaktion mest ett ”jaha”, jag såg framför mig något traditionellt, men det här känns väldigt spännande. Framförallt hur de ska få ihop det till en helhet, säger hon.

Stadsteaterns Bibeln bygger på berättelser och texter ur både Gamla och Nya testamentet. Det gamla är erkänt mycket mer svårhanterligt än det nya, texterna är gammaldags, tidsspannet rör sig över många tusen år och det måste rimligen finnas en svårighet i att begränsa sig. I att välja vad som ska berättas och vad som ska lämnas utanför.

– Kommer det att finnas en röd tråd eller blir det en mängd scener? Vilken riktning kommer pjäsen att ta? Hur ska de omfatta hela Gamla Testamentet på fyra timmar? Jag ser fram emot att se och höra det, säger Cecilia Nyholm.

I en av scenerna som vi får se denna fredag pratar en man och en kvinna om det riktiga i att sätta upp Bibeln, mannen ställer sig skeptiskt till om det verkligen finns en Gud och om han finns hur han i så fall kan godkänna allt hemskt som händer i världen. Och alla illdåd som gjorts och görs i religionens namn. Scenen är ett udda kort i sammanhanget, språket är modernt, problematiseringen likaså. Cecilia Nyholm finner den högst intressant, inte bara för att hon än så länge känner sig osäker på om den verkligen är menad att vara med, men också för att den erbjuder en diskussion som kan förankras i dagens verklighet.

Något som måste vara den allra största utmaningen för en teater som vill spela Bibeln och det gamla testamentet år 2012: att göra texterna och berättelserna allmängiltiga för att beröra så många som möjligt, även de icke troende och bibelpålästa. I en av scenerna häver profeten Jeremia ur sig en rejäl harang ovett mot gudatro och i det gamla testamentet gör han det till sig själv. I Stadsteaterns uppsättning får han svar på tal, det ser ut som att han sitter fängslad tillsammans med en annan man och Cecilia Nyholm tyckte sig se något spännande även här.

– Visst hade den andra mannen en Palestinasjal runt halsen? Det lyfter texten in i vår samtid, med islamofobin i förgrunden.

Hon fortsätter gå igenom det hon fått se, fastnar en stund vid Johan Grys gestaltning av Jona i valbuken, om hur han ropar efter Gud och får svar, om hur Jonas existentiella funderingar här kan ses som ett uttryck för varje människas ångest och att även den alltså kan hållas för allmängiltig. Faktum är att Cecilia ganska snart kommer fram till att det hon sett på scen är ungefär samma sak hon försöker göra i sina gudstjänster: ge liv åt Gud. Svara på verkliga, moderna frågeställningar med ett ord eller en berättelse ur Bibeln. Hitta det läkande i en bibeltext och förmedla den.

– Det är ett stort arbete att sätta in det i vår verklighet av i dag, särskilt när det handlar om det gamla testamentet, jag hamnar själv oftast i det nya testamentet, men av det jag sett här i dag så måsta jag säga att Stadsteatern lyckas bra, säger hon.

Att sätta bibeltexter i ett modernt sammanhang utan att tulla alltför mycket på originalets innehåll kan i vissa sällskap uppfattas som kontroversiellt, att man tar sig för stora friheter med ett känsligt material, men Cecilia Nyholm tillhör inte skeptikerna.

– Jag tycker nog att man får ta sig vilka friheter man vill, det är ju teater det här. Dessutom verkar det ju finnas en positiv vilja att berätta någonting, säger hon och berättar att hon i princip bara mött goda reaktioner inom kyrkan på Stadsteaterns satsning på Bibeln. Alla är, enligt Cecilia, ”väldigt laddade” och församlingen hon arbetar i har bokat biljetter för att kunna gå tillsammans och se föreställningen. Kanske kan uppsättningen till och med vara till gagn för kyrkan?

– Den väcker något inom oss och sätter ord på det som är vårt liv. Om man har en längtan efter något och ser pjäsen så kanske man kan hitta till oss, säger hon. Kontroversen, om det nu finns någon, tror hon i så fall kommer från andra hållet.

– Det finns säkert de som undrar varför en stor institutionsteater ska sätta upp Bibeln, men jag vill nog mena att alldeles oavsett om man är troende är inte så ger man här liv åt något som är en del av vårt arv, säger hon.

Cecilia Nyholm hänger på sig ytterkappan, traskar tillbaka till jobbet på Hagakyrkan och lämnar plats åt regissören Stefan Metz som under hela eftermiddagen sett aningen spänd ut. En kraftig röklukt avslöjar att han använt glödande nikotinpinnar för att lugna nerverna. Halvvägs in i arbetet händer just nu extremt mycket i ­arbetet med Bibelnuppsättningen. Ensemblen har precis repat sig fram till de första dagarna på scen och dagens uppspelade scener är de första någonsin som skett inför publik. En liten sådan, men ändå. Stefan Metz och resten av ensemblen och all marknadspersonal fullkomligt skriker – väldigt tyst – efter lite respons, något som avslöjar att de är på rätt väg, och när jag berättar för Stefan att Cecilia Nyholm fått mersmak skiner han upp.

– Vi bryter ny mark här och vi gör det varje dag. Måste ta allt ”step by step” och vara ödmjuk, säger Stefan Metz och bekräftar att en av svårigheterna med att sätta upp bibeltexter är den Cecilia Nyholm också förutspådde: att hitta en linje och veta vad man ska välja ut och välja bort. Nu har manusförfattaren Niklas Rådström förvisso gjort lejonparten av det jobbet, han har valt vad som ska vara med, men även efter detta tillstöter bekymmer om när man ska sluta. När en scen är färdig.

– Ta den med bergspredikan till exempel, om att vända andra kinden till. Den är ju egentligen material för en hel pjäs och så har det varit med många av scenerna. Man går hem nöjd efter en dags jobb, kommer på nya vinklar under natten och går tillbaka dagen därpå med nya infall, säger han.

Stefan Metz hänger på sig jackan igen och förenas på scen med den konstnärliga ledaren Anna Takanen. Ett par av skådespelarna, de är många i föreställningen, sitter utspridda i salongen och ger korta intervjuer, snackar om sina roller. The Bible Tour II har avlöpt friktionsfritt och nu är det bara resten kvar.

– En dag i taget, säger Stefan Metz.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.