Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild - 1

Berättelsen om Pi

Ang Lees senaste film Berättelsen om Pi liknar inget annat som visas på bio.

ÄVENTYR

ÄVENTYR

Berättelsen om Pi

Regi: Ang Lee

Med: Suraj Sharma, Tabu, Irrfan Khan, Rafe Spall och Gérard Depardieu

USA/Kina, 2012 (127 min)

BERGAKUNGEN, BIOPALATSET

Ang Lee är filmregissören som gör vad som faller honom in. Han har spelat in långfilmer i USA, Kina, Storbritannien och Taiwan, där regissören föddes 1954. Genremässigt har han visat prov på en imponerande bredd med dramer (Lust, caution), komedier (Taking Woodstock), action/äventyr (Crouching tiger, hidden dragon), en vemodig kärleksfilm (Brokeback Mountain), den spirituella Jane Austen-filmatiseringen Förnuft och känsla, till och med en superhjältefilm (Hulk).

Vid en första anblick är det svårt att hitta en röd tråd, men alla Ang Lees filmer handlar om relationer, som regel inom familjen. Mat, dryck, man, kvinna (1994) och The ice storm (1997) är två slående exempel.

Nya filmen Berättelsen om Pi handlar om relationen mellan en indisk pojke och en bengalisk tiger, som en smula oväntat heter Richard Parker. Också om relationen mellan samme pojke och Gud.

Efter ett idylliskt djurkollage flyttas filmens handling till Montreal, nutid. En författare (Rafe Spall) som drabbats av skrivkramp söker upp Pi Patel (Irrfan Khan) för att höra honom berätta om sitt liv och om ett märkligt äventyr Patel upplevde som tonåring.

Alla som på förhand vet vad filmen handlar om, kanske rentav läst Yann Martells romanförlaga, sitter naturligtvis och väntar på scenerna med Pi och tigern i en livbåt under 227 dagar på Stilla havet, och undrar hur Ang Lee, fotografen Claudio Miranda och specialeffektteamet löst saken teknikmässigt.

Rasande skickligt, fullständigt övertygande med en bildpoetisk touch, visar det sig, och med 3D som förstärker snarare än förstör. Med gammaldags filmteknik hade boken inte gått att filma (om man inte chansat med en riktig tiger, vill säga). I Berättelsen om Pi är Richard Parker CGI (datoranimerad), men ser i mina ögon livs levande ut.

Filmens första 45 minuter är, krasst uttryckt, småsega med en ofta överflödig berättarröst. Lille Piscine, som fått namn efter en fransk swimming pool och som senare tar sig namnet Pi, växer upp på en djurpark som drivs av hans pappa, i Indien.

Pi börjar i unga år fundera över meningen med livet. Han söker sig till olika religioner. Han läser Camus och Dostojevskij, men det är först när han träffar flickan Anandi som alla brickor faller på plats. Dessvärre skall då Pi och familjen flytta till Kanada, och ta med sig djurparksdjuren på fraktskeppet. När dramatiken ökar (skeppsbrottet) blir filmen väldigt, väldigt mycket bättre.

Är allt som Pi Pital berättar för författaren i Montreal verkligen sant? Spelar det någon roll?

Filmen liknar inget annat som visas på bio. Faktum är att filmen inte liknar någon annan film jag sett (och de är åtskilliga).

Förresten är Berättelsen om Pi inte i första hand berättelsen om en tiger utan en film om gudstro.

Titta också på:

Svarta hingsten (Carroll Ballard, 1979)

Robinson Crusoe (George Miller, 1997)

Cast away (Robert Zemeckis, 2000)

Mest läst