Den gamla brittiska barnramsan Solomon Grundy, Born on a Monday har en stor betydelse i The accountant, som kretsar kring siffersnillet Christian Wolff, spelad av Ben Affleck.
Trots att Wolff har en form av autism klarar han sig hyfsat i de flesta sammanhang, men han har många dagliga rutiner som helt enkelt inte får brytas.
Den här filmen är ett pussel. Det tar lång tid för att få ett grepp om hur saker och ting hänger samman, till exempel tillbakablickarna och skeenden i nutid. Filmens första timme, som är riktigt bra, består i stor utsträckning av möten. Man mot man. Kvinna mot man. Öga mot öga.
Det är en effektiv metod för att presentera filmens huvudpersoner, och ge små ledtrådar om vad som komma skall.
Medina (Cynthia Addai-Robinson), som jobbar på finansdepartementet, får i uppdrag att identifiera någon som kallar sig för Revisorn. Han anlitas av drogkarteller, ryska gangstrar och maffian. Revisorn är expert på att upptäcka om pengar så att säga försvunnit i bokföringen, och så är han en mästare på pengatvätt.
Detta är en ibland ultravåldsam actionfilm som det inte går att halvsova på. The accountant håller nästan hela vägen, men när de sista pusselbitarna skall läggas på plats uppstår logiska luckor. I samma veva tror regissören Gavin O´Connor plötsligt att han är William Shakespeare.
Snygg action från start till mål är det dock. Bra spel från Affleck, Addai-Robinson, J K Simmons och Anna Kendrick
